Sanktionerna - Sjukvård

Sanktionerna drabbade även sjukvården. Dels genom att det begränsades vilka mediciner Irak fick importera, men även på grund av att irakierna inte fick importera sjukvårdsutrustning eller reservdelar till utrustning de redan hade.

Clark rapporterade till säkerhetsrådet: "three to thousands of bags of blood spoiled at Iraq’s Kindi Hospital because they could not be refrigerated." En WHO rapport från 1996 bekräftar detta.

"Difficulties in maintaining immunisation coverage owing to the disruption in the coldchain of the Expanded Programme on Immunization, difficulty in maintaining vaccine stocks and above all, the inability of the staff to maintain the immunization programme at an adequate level."

Reuters meddelade att USA och Storbritannien blockerar cancermediciner för att de har ett "dubbelt användningsområde" och att de enligt kommitten inte var nödvändiga ("essential"). Karol Sikora, fd. chef för WHO´s cancer program, sade att "requested radiotherapy equipment, chemotherapy drugs and analgesics are consistently blocked by the U.S. and Britain."

Harvard Study Team rapporterade 1991: "All the health facilities we visited reported major shortages of drugs. These shortages, which allegedly began in the second half of 1990, included antibiotics, antiparasitic agents, local anaesthetics, vaccines, intravenous fluids, and medications such as insulin and digoxin."

Man har blockerat leveranser med läkemedel och medicinsk utrustning och samtidigt förnekat irakierna möjligheten att tillverka egna. Man har förnekat leveranser till el- och telesystem vilket gjorde att exempelvis kylsystemen blev oanvändbara, samtidigt som informationsspridningen kring sjukdomar försvårades.

Enligt en rapport från WHO/UNICEF (S/22328) från 1991 står det:

"25 per cent of national drug and medical needs (...) were met by local production before the crisis. Such production was stopped because of the general stoppage of industrial production, the absence of raw materials, and the lack of electricity."

Så sent som 2000 skrev demokraten Tony Hall från Ohio i ett brev till Madeline Albright att "[the] prime reason for the increase of sickness and death" vilar på den amerikanska regeringen.

DIA skriver i en rapport från 22 januari 1991:

"Iraq depends on importing specialized equipment and some chemicals to purify its water supply, most of which is heavily mineralized and frequently brackish to saline. With no domestic sources of both water treatment replacement parts and some essential chemicals, Iraq will continue attempts to circumvent United Nations Sanctions to import these vital commodities. Failing to secure supplies will result in a shortage of pure drinking water for much of the population. This could lead to increased incidences, if not epidemics, of disease."

Anledningen? Officiellt? Att vattenreningen har "dubbelt" syfte. Att det kan användas för att tillverka massförstörelsevapen. Samtidigt så vet man om att det kan leda till en epidemi bland den irakiska befolkningen, men det är uppenbarligen ett pris som amerikanerna är villiga att betala.

Det var först genom resolution 1284 (1999) som läkemedel och "medical supplies", som de jag har nämnt tidigare, inte längre behövde godkännas av Sanction´s Committee och därför inte längre kunde hindras.


Andra bloggar om: irak, usa, sanktioner, folkmord, genocide, statsterrorism, who, unicef, saddam hussein

Sanktionerna - Mat

1995 rapporterade FAO att den militära ödeläggelsen i kombination med sanktionerna hade orsakat mer är 560,000 irakiska barns död. WHO bekräftade denna siffra. Fältarbetaren Jean Lennock skrev i en fältrapport att det innebär att ett barn dog i onödan var sjätte minut.

I ett brev till säkerhetsrådet skrev Ramsey Clark, USA's fd justitieminister, att större delen av dödsfallen berodde på "följdsjukdomar till undernäring, däribland marasm och kwashiorkor, förtvining eller utmärgling, som drabbat tolv procent av alla barn, hämmad tillväxt, som drabbat tjugoåtta procent av alla barn, diarré, uttorkning pga. undermåligt vatten eller undermålig mat. Det finns inget grymmare sätt att dö än detta."

Clark skriver i sin bok The Fire This Time att de andra länderna i säkerhetsrådet ville lätta på sanktionerna, men USA stretade emot, trots att det vid det hr laget var känt att hundratusentals barn hade dött som en följd av sanktionerna:

"USA har tvingat på säkerhetsrådet detta beslut. Tre av de permanenta medlemmarna - Kina, Frankrike och Ryssland - har försökt mildra sanktionerna. USA ger Saddam Hussein skulden för följderna. Om Saddam slutade ödsla miljarder på sin militärapparat skulle han ha råd att ge folket mat. Men det är bara dårar som kan komma med sådan propaganda och tro på den. Om Irak har råd att lägga ned miljarder på militären så fungerar sanktionerna uppenbarligen inte. Det existerade ingen undernäring i Irak innan sanktionerna sattes in. Hundratals människor dör dagligen och miljoner hotas av samma öde på grund av den utsvältning som USA har tvingat fram."

Under sanktionerna var import av djurfoder förbjudet, vilket slår mot den inhemska uppfödningen. I oktober 1990 meddelade Washington Post att det inte fanns foder kvar i Irak för farmdjur. En kommission ledd av förre finske presidenten Matti Ahtisaari rapporterade 1991 till generalsekreteraren att den inhemska livsmedelsindustrin i Irak hade slagits sönder.

1995 bekräftar FAO i sin rapport (TCP/IRQ/4552) att livsmedelsindustrin slagits sönder på grund av sanktionerna. Man tillåter inte Irak att importera varor nog att försörja sin befolkning, samtidigt som man slår sönder dess inhemska produktion genom att begränsa vilka varor som Irak får importera:

"Nonavailability of essential replacements and spare parts, good seeds, fertilizers, pesticides, and herbicides has resulted in a decline in output. Livestock, poultry and fish subsectors also suffer from severe setbacks because of shortages of machinery, equipment, spare parts and essential drugs. Such shortages are due to the failure to import machinery and spare parts over the past 5 years because of the lack of foreign exchange as a result of the international embargo on oil import from Iraq (...) compounded by the need to obtain clearance from the U.N. Sanctions Committee on a range of imports."

FAO/WFP Food Supply and Nutrition Assessment Mission to Iraq skrev att massvält undveks på grund av ett effektivt ransoneringssystem:

"Prior to the Gulf war in 1990, Iraq had one of the highest per capita food availabilities in the region, due to its relative prosperity and capacity to import large quantities of food, which met up to two-thirds of food requirements. The imposition of U.N. sanctions in August 1990 have, however, significantly constrained Iraq’s ability to earn foreign currency needed to import sufficient quantities of food to meet needs. As a consequence, food shortages and malnutrition became progressively severe and chronic in the 1990s. Widespread starvation was avoided due to an effective public rationing system, which provided minimum quantities of food to the population."

Paul Conlon, som gjort en fallstudie om sanktionskommittén skriver att P-3 i säkerhetsrådet "asserted that food deprivation as applied to national economies was permissible and that only food deprivation as applied to human beings was subject to strictures under humanitarian law." Detta trots att mat som vapen generellt ses som ett brott mot internationell lag.

Under resolution 986 (1995) tillät äntligen säkerhetsrådet att Irak skulle få importera "urgently needed agricultural inputs" till ett värde av 44 miljoner dollar. Den första leveransen kom två år senare, i september 1997. I november 1997 hade endast varor för 4,1 miljoner dollar kommit.

I april 1991 meddelade en FN-kommission ledd av Sadruddin Aga Khan att Irak skulle behöva sälja olja för 22 miljarder dollar det närmsta året för att kunna få upp den civila standarden till förkrigsnivå. USA tyckte i resolution 706 att Irak endast skulle få sälja olja till ett värde av 1,6 miljarder, varav enbart 900 miljoner skulle göras tillgängligt för civila ändamål. Detta trots att generalsekreteraren bad om att taket skulle höjas. Han kallade sanktionerna för ett "trubbigt instrument".

Först i maj 1996, när Irak meddelar att de inte kan försörja dess befolkning, går FN med på olja för mat programmet, dvs. resolution 986.


Andra bloggar om: iraq, irak, usa, sanktioner, saddam hussein, folkmord, genocide, fn

Populär myt om sanktionerna

Det finns en populär myt som säger att sanktionerna mot Irak skulle ha lättats om bara vapeninspektörerna hade fått utföra sitt arbete.

Men om man läser vad företrädare för Bush- och Clintonregeringarna faktiskt sade, så är det uppenbart att USA inte hade för avsikt att lätta på sanktionerna även om Saddam hade samarbetat fullt ut med vapeninspektörerna.

George Bush den äldre sade redan när sanktionerna infördes:

"My view is we don't want to lift these sanctions as long as Saddam Hussein is in power."

Detta bekräftades senare av hans utrikesminister James Baker:

"We are not interested in seeing a relaxation of sanctions as long as Saddam Hussein is in power."

Ståndpunkten fastställdes av den efterföjande Clintonadministrationen, då av utrikesministern Madeleine Albright:

"We do not agree with the nations who argue that if Iraq complies with its obligations concerning weapons of massdestruction, sanctions should be lifted."

Det var även Albright som gjorde den infamösa intervjun med CBS 60 Minutes där hon fick frågan:

We have heard that a half million children have died. I mean, that's more children than died in Hiroshima. And, you know, is the price worth it?

Albright svarade:

I think this is a very hard choice, but the price, we think the price is worth it.

För den amerikanska regeringen var det alltså värt att en halv miljon irakiska barn dog av sanktionerna.

I nästa inlägg tänkte jag visa hur sanktionerna såg ut, och vilken effekt de hade.


Andra bloggar om: iraq, irak, usa, sanktioner, folkmord, genocide, george bush, madeline albright, bill clinton

Sanktionerna mot Irak

De närmsta dagarna tänkte jag skriva om sanktionerna mot Irak, som övergick i olja för mat programmet, ett program som har fått stor uppmärksamhet.

Jag har delat upp texten i flera inlägg, så att det förhoppningsvis blir enklare att läsa.

Ännu fler lögner

Newsweek skriver idag om att ett av de få kvarvarande skälen till varför USA invaderade Irak också kan ha varit falskt. De skriver att ett utkast till en ny rapport från CIA reser en del frågetecken angående påståendet att Saddam Hussein skulle ha upplåtit en fristad åt Abu Musab al-Zarqawi i Irak. Påståendet var en av kronjuvelerna i Colin Powells tal till FN's säkerhetsråd, och ett av huvudskälen till att USA invaderade Irak (förutom de mystiskt försvunna massförstörelsevapnen som utgjorde ett omedelbart hot, då man påstod att de kunde avfyras inom 45 minuter...)

Enligt Newsweek ska CIA ha utvärderat materialet igen och kommit fram till att Saddam inte alls upplät en fristad åt al-Zarqawi:

But before the American-led invasion, Saddam's government may never have known [Zarqawi] was there. The reason: he used an alias and was there under what one U.S. intelligence official calls a "false cover." No evidence has been found showing senior Iraqi officials were even aware of his presence, according to two counterterrorism analysts familiar with the classified CIA study who asked not to be identified because of the sensitivity of the matter.

An intelligence official told Newsweek that the current draft says that "most evidence suggests Saddam Hussein did not provide Zarqawi safe haven before the war. It also recognizes that there are still unanswered questions and gaps in knowledge about the relationship."

En efter en radas lögnerna upp på löpande band. Historien om Zarqawi är endast en i mängden. Redan förra året avslöjade den kommission som utredde händelserna den 11 september, att det inte fanns några bevis för att Saddam och bin Laden skulle ha samarbetat:

Last year, the September 11 Commission found there was no "collaborative" relationship between the Iraqi regime and Osama bin Laden; one high-level Al Qaeda commander—who had been cited by Powell as testifying to talks about chemical- and biological-warfare training—later recanted his claims.

However, the CIA ultimately established that most key documents about the Saddam-Al Qaeda connection turned over were faked—just like the documents purporting to show Iraqi purchases of uranium.

Hur länge ska lögnerna få fortsätta? I stort sett varenda anledning som gavs för att rättfärdiga en invasion av Irak har visat sig vara falsk. Var är massförstörelsevapnen som utgjorde ett omedelbart hot? Var är kärnvapnen? Var är de "100 till 500 ton kemiska stridsmedel" som Colin Powell påstod utgjorde ett hot? Var är de rullande laboratorierna som kunde tillverka biologiska vapen? Var är uranet som Saddam påstods ha köpt från Niger?

Det värsta av allt är att det här börjar knuffas ur den officiella historieskrivningen och in i den kollektiva glömskan. Om vi ser några decennier framåt i tiden, hur många kommer då tro att anledningen till att Irak invaderades var för att "demokratiseras", när anledningen egentligen var att han påstods utgöra ett omedelbart hot med sina mängder av massförstörelsevapen och kopplingar till terrorism, något som visade sig vara baserat på lögner eller rent önsketänkande?
.


Andra bloggar om: Abu Musab al-Zarqawi, irak, al qaida, al-qaida, usa, cia, saddam hussein, usama bin laden, colin powell, lögner, propaganda

Tortyr och hemliga fångar

ACLU har granskat 44 obduktionsprotokoll för fångar som dött i amerikanska fängelser i Irak och Afghanistan. Hela 21 stycken klassificeras som mord eller dråp:

The autopsy reports list deaths by "strangulation," "asphyxiation" and "blunt force injuries." An overwhelming majority of the so-called "natural deaths" were attributed to "Arteriosclerotic Cardiovascular Disease."

Är det här hela sanningen? Guardian skrev för ett år sedan att uppemot 100 människor satt fängslade i Irak, utan att vara registrerade, något som kallades för "spökfångar" (ghost detainees). Hur stor är chansen att dessa hemliga fångars eventuella dödsfall har registrerats? I ett fall med en hemlig fånge i Afghanistan tog det två år innan det medgavs att han torterats till döds, vilket Washington Post skriver om.

After a quick autopsy by a CIA medic - "hypothermia" was listed as the cause of death - the guards buried the Afghan, who was in his twenties, in an unmarked, unacknowledged cemetery used by Afghan forces, officials said. The captive's family has never been notified; his remains have never been returned for burial. He is on no one's registry of captives, not even as a "ghost detainee," the term for CIA captives held in military prisons but not registered on the books, they said. "He just disappeared from the face of the earth," said one U.S. government official with knowledge of the case.

Washington Post skrev att det amerikanska justitiedepartementet, på begäran av CIA, skrev ut ett PM som gav CIA tillåtelse att föra ut fångar från Irak och dölja dem från Röda Korset, något som strider mot artikel 49 i Genevekonventionen.

Var fördes dessa fångar?

Human Rights First, en juristorganisation med säte i New York släppte förra sommaren en rapport som sade att USA driver ett tjugotal hemliga fängelser runt om i världen, bland annat sju i Afghanistan, där fångar göms undan. Omvärldens bristande insyn i dessa fängelser "gör det inte bara troligt, utan oundvikligt" att det på dessa platser förekommer övergrepp och tortyr mot fångarna.

"The abuses at Guantanamo Bay and Abu Ghraib cannot be addressed in isolation," said Deborah Pearlstein, the Director of Human Rights First's U.S. Law and Security Program. "The United States government is holding prisoners in a secret system of off-shore prisons beyond the reach of adequate supervision, accountability, or law."

Hur många har torterats till döds i de här hemliga fängelserna? Hur länge skall högerns apologeter tala om "rötägg" och "isolerade händelser"? Det är vidrig och systematisk tortyr i "demokratins" namn.
.


Andra bloggar om: tortyr, fascism, aclu, usa, irak, afghanistan, cia, genevekonventionen, röda korset, mänskliga rättigheter, guantanamo, abu ghraib

Bush vill fortfarande ha tortyr

Jag skrev tidigare om hur den amerikanska senaten trotsade Bushadministrationen genom att rösta igenom ett lagförslag som skulle förbjuda tortyr. Bush hotade med veto, men har gått över till en annan taktik.

Enligt AFP så har Bushadministrationen tagit kontakt med kongressledamöter i ett försök att förmå dem att införa ett undantag för CIA-agenter i lagstiftningen. Med andra ord så vill Bush att CIA fortfarande ska få tortera fångar. Resultatet av CIA's tortyr har jag skrivit om tidigare.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch skriver i en pressrelease:

The Bush administration is now the only government in the world to claim a legal justification for mistreating prisoners during interrogations.

Med andra ord: Bush vill fortfarande inte ha en lag som förbjuder tortyr av fångar. Det är fullkomligt makalöst. Hur kan man påstå sig kämpa för demokrati om man vill göra det med medel som tortyr? Vad är det för perverterad form av "demokrati"?
.


Andra bloggar om: usa, cia, tortyr, george w bush, mänskliga rättigheter, demokrati

Selektiv glömska

Åsa Linderborg skriver idag en fantastisk krönika i Aftonbladet om hur vissa folkmord förpassas in i den kollektiva glömskan och ut ur den officiella historieskrivningen. Medan vi ständigt påminns om vissa utvalda folkmord - med hjälp av reportage, böcker, dokumentärer, minnesdagar och statliga myndigheter - så behandlas andra med tystnad.

Linderborg skriver om folkmorden i Indonesien 1965 och Östtimor 1975. I Indonesien dog uppskattningsvis mellan två och tre miljoner människor; i Östtimor dog en tredjedel av befolkningen på 600.000.

Ett hemligstämplat CIA-protokoll, citerat av Tariq Ali i Fundamentalisternas kamp, bedömer: "Mätt i antal döda är de indonesiska massak-rerna på PKI-medlemmar ett av 1900-talets värsta folkmord tillsammans med 1930-talets sovjetiska utrensningar, de nazistiska massmorden under andra världskriget och det maoistiska blodbadet i början av 1950-talet."

Amerikanska elitmedier välkomnade folkmordet. Enligt Time ­Magazine var det ”Västs bästa nyhet på åratal i Asien” och de skrev lyckligt om "det kokande blodbad som tog 400 000 liv utan att nästan någon märkte det". Även New York Times var till sig, men kunde flera år senare utnämna det till "en av världens mest barbariska masslakter i modern politisk historia".

Vad som utmärker de här folkmorden är att de utfördes med vårt goda minne och direkta stöd. Västvärldens politiker, inklusive svenska oavsett politisk färg, hade inga som helst problem med att samarbeta med, och sälja vapen till diktaturen som utförde folkmordet.

Linderborg drar direkta paralleller till idag.

Men exemplen tydliggör också ­parallellen antikommunism–antiterrorism. Under kalla kriget stämplades alla som motsatte sig USA:s och övriga västmakters ekonomiska och strategiska intressen – fackföreningsfolk, medborgarrättskämpar, radikala präster och nunnor, jordlösa, nationalister – som "kommunister". En del av dem kallade sig kommunister men också inom den ­kategorin återfanns en brokig blandning av aktivister, partier och ­rörelser med olika förhållanden till både Moskva och Peking. Lika ­elastiskt används i dag begreppet "terrorist" (vilket just Indonesien återigen är ett bortglömt exempel på). Lärdomen är också just denna selektiva tystnad.

Jag kan rekommendera att läsa Den dolda dagordningen av John Pilger, som gör en djupdykning i folkmorden i Indonesien och Östtimor. Läsvärt är också Noam Chomskys Man kan inte mörda historien och Christopher Hitchens Henry Kissinger inför rätta.

East Timor Action Network
John Pilger om Östtimor
.


Andra bloggar om: propaganda, censur, folkmord, genocie, cia, indonesien, östtimor, terrorism, demokrati

Ökad islamofobi

Integrationsverket har precis släppt en ny rapport, "Rasism och främlingsfientlighet i Sverige." Siffrorna ur studien är anmärkningsvärda. Här är ett litet axplock:

• 22 procent, över en femtedel, tycker att "ju mindre man märker av alla utlänningar desto bättre".
• 25 procent kan tänka sig att "rösta på ett politiskt parti som vill inskränka invandrades rättigheter".
  
• 45 procent tycker att vi inte bör släppa in fler invandrare i Sverige.
• 13,2 procent tycker att "personer från olika kulturer och raser bör inte bilda familj och skaffa barn"
• 39 procent instämmer med påståendet att "man bör begränsa muslimernas invandring till Sverige"
• 56 procent skulle "ha svårt att flytta till ett område där det bor många muslimer"

Folkpartiet har med andra ord en bred väljarbas till nästa val. Kan vi gissa på mer flirtar åt det främlingsfientliga hållet, som vi fick se inför förra valet? Framförallt nu när de börjar tappa i opinionsundersökningar. I SIFO's senaste väljarbarometer får folkpartiet 10,2 procent av rösterna, i TEMO 8,7 procent.
.


Andra bloggar om: invandrare, integration, rasism, främlingsfientlighet, integrationsverket, islamofobi, folkpartiet

Orkanskydd

DN skriver idag att Kuba har "regionens bästa katastrofberedskap" (något som Proletären skrev om för några månader sedan). Då stormakten USA drabbas av paralysi, skrider Kuba till handling:

När en orkan aviseras försätts hela Kuba i larmberedskap. Ett par dagar före stormens ankomst är stearinljusen slutsålda och de fönster som har glasrutor tejpas över. Redan innan ovädret dragit in håller Fidel Castro föredrag i tv där han visar stormens utveckling med karta och pekpinne.

Vid det laget är los CDR - de revolutionära kvarterskommittéerna - i full verksamhet och organiserar. Eftersom de flesta kubaner saknar egentligt arbete finns det gott om starka armar till att bygga vallar längs stränder och vattendrag, surra fast lösa skyltar, evakuera barn och bohag och bära bort bråte efteråt.

DN har dock svårt att svälja den beska medicinen, med tanke på de syrliga formuleringarna i artikeln.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är ironiskt att Kuba, som har en BNP på strax under 34 miljarder dollar, har ett bättre katastrofskydd än stormakten USA, med en BNP på 11,700 miljarder...


Andra bloggar om: kuba, usa, katrina

Kolonialism är positivt

Enligt New York Times har Frankrike stiftat en lag som gör det obligatoriskt att skriva positivt om den franska kolonialismen. Bland annat säger lagen att skolor ska framhäva de positiva effekterna som den franska närvaron har haft i de koloniserade länderna, framförallt i nordafrika. Franska böcker som skrevs under den koloniala eran, framställde den franska närvaron i kolonierna som välvillig i avsikt att sprida upplysningen, och med ett klart mål att civilisera.

Lagen stiftades i februari men har fått uppmärksamhet först nu, efter att ha blivit brännmärkt av historiker som menar att Frankrike försöker skönmåla sitt koloniala förflutna med en "officiell historieskrivning".

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till dagens koloniala exkursioner i Irak och Afghanistan. Den stora skillnaden idag är väl att det inte behövs stiftas lagar som kräver att kolonialismen skall presenteras i positiva ordalag. Den rollen tar medierna på sig frivilligt.

White man's burden

.


Andra bloggar om: kolonialism, frankrike, propaganda, censur, irak, afghanistan, media

Soldater berättar om tortyren

Human Rights Watch har släppt en rapport där de intervjuat amerikanska soldater som bevittnat tortyren av fångar i Irak, som de beskriver som systematisk.

Här är ett citat från ett vittnesmål, som beskriver tortyren av en fånge (PUC- Person Under Control):

On their day off people would show up all the time. Everyone in camp knew if you wanted to work out your frustration you show up at the PUC tent. In a way it was sport. The cooks were all US soldiers. One day a sergeant shows up and tells a PUC to grab a pole. He told him to bend over and broke the guy's leg with a mini Louisville Slugger that was a metal bat. He was the fucking cook. He shouldn't be in with no PUCs.

Rapporten vore något som apologeterna på högersidan borde tvingas att läsa, så de får se vad de egentligen försvarar. Det handlar inte om "rötägg", det är systematisk tortyr. Det är inte enskilda isolerade fall i Irak, tortyr har utförts av amerikansk militär och underrättelsetjänst även i Afghanistan och på Guantanamobasen.

Är det här högerns bild av "demokratisering", kanske?


Andra bloggar om: tortyr, fascism, mänskliga rättigheter, usa, irak, afghanistan, guantanamo

OK för CIA

New York Times skriver idag att CIA-anställda som varit "inblandade" i minst tre fall där fångar torterats till döds i Afghanistan och Irak, nu troligtvis slipper undan åtal eftersom justitiedepartementet inte har för avsikt att väcka åtal.

Det ena fallet handlar om Manadel al-Jamadi, som fängslades av Navy Seals 2003. Han blev slagen i huvudet med gevärskolvar innan han fördes över till Abu Ghraib fängelset där han skulle "förhöras" av CIA. Han dog under "förhöret", som ägde rum i ett duschrum, bakbunden och fjättrad till ett fönster. Det är han vi har sett på bilder från Abu Ghraib, inplastat och täckt av is.

Ingen från CIA har blivit åtalad för mordet, endast en militär, och han frikändes. Nio andra har fått "administrativa bestraffningar".

Ett annat fall handlar om en afghansk fånge som på en CIA-officers beordran kläddes av naken och tvingades ut i kylan. Han dog av hypotermi; med andra ord, han frös ihjäl. CIA-officern avfärdade dödsfallet som ett resultat av vårdslöshet (negligent homicide) och skyllde på att fängelset tekniskt sett styrdes av Afghanistan (under amerikansk ockupation). Justitiedepartementet har inte tänkt väcka åtal.

Ytterligare ett fall från Afghanistan handlar om en fånge som först misshandlades, och sedan trycktes ned i en sovsäck med huvudet före, varpå soldater kastade sig i en hög på honom. Han dog av kvävning. Fallet fördes aldrig ens över till justitiedepartementet.


Det är skönt att se att USA, till skillnad från diktaturer, tar ansvar för de brott som deras militär och underrättelsetjänst begår och straffar de skyldiga...
.


Andra bloggar om: usa, fascism, tortyr, cia, irak, afghanistan, abu ghraib, mänskliga rättigheter

Fattigdom och sjukvård

En amerikansk forskare, David Atkins, skriver i British Medical Journal om hur effekterna av orkanen Katrina kan ses i ett större sammanhang, där fattigdom och ras är nyckelkomponenter. Andra forskare har tidigare använt exempel som Titanic för att illustrera effekterna som inkomst och klass har på hälsan; sannolikheten för att överleva katastrofen berodde på om man reste i första klass eller inte.

Förhållandet skulle även vara intressant i fallet med Katrina, anser Atkins. Bilderna av lik som flyter runt på gatorna och människor som klamrar sig fast på hustak klargjorde något som statistik, siffror i kolumner, sällan lyckas med: Att vara fattig i USA, framförallt att vara fattig och svart i sydstater, är farligt för hälsan.

Glappet i hälsovård mellan svarta och vita amerikaner har beräknats leda till att 84.000 människor dör i onödan varje år, eller som Atkins beskriver det, "ungefär en Katrina i veckan". Skillnaden är att de dör långsamt av sjukdomar och därmed inte får någon massmedial uppmärksamhet. Effekterna blir starkare av att 45 miljoner amerikaner saknar sjukvårdsförsäkring, enligt US Census Bureau. Vid ett av uppsamlingssställena där överlevande från katastrofen tog sin tillflykt, så led mer än hälften av dem av kroniska sjukdomar.

Faktorerna som påverkat situationen i New Orleans - arbetslöshet, fattigdom, och känslan av utanförskap - är inte unikt för USA, utan återspeglas även i andra länder som Storbritannien och Nya Zeeland. Det är helt enkelt en klassfråga, där de mindre bemedlade får sämre sjukvård än höginkomsstagare.

Sverige är inte ett undantag. Vi dämpar effekterna genom att ha en allmän sjukvårdsförsäkring. Men ser man till tandvården, som inte täcks av den allmänna sjukvårdförsäkringen, så är den på väg att bli (om det inte redan är) en klassfråga, där låginkomsttagare inte har råd att gå till tandläkaren. Det är en tydlig indikator för vad som skulle kunna hända om vi släppte på systemet med offentligt finansierad sjukvård.

Frågan är i grund och botten vilken typ av samhälle vi vill ha. För min del väljer jag ett system där alla, oavsett klass, har råd att gå till läkaren.
.


Andra bloggar om: fattigdom, sjukvård, klass, katrina, new orleans, usa, sverige

Hatbrott mot muslimer

Ytterligare en gång så har moskén i Malmö utsatts för attentat. Natten till idag anlades flera bränder inne i moskén, genom att någon eller några brutit upp ett fönster och kastat in molotovcocktails. Så sent som förra månaden utsattes moskén för ett liknande attentat, och i april 2003 brändes Islamic Centers skola ned till grunden.

Dessa hatbrott mot muslimer är fullkomligt oacceptabla och de måste börjas ta på allvar av polisen. Säpo ger varje år ut en rapport, "Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet", där de skriver om "brott med rasistiska förtecken". I metodavsnittet till rapporten från 2003 definieras begreppen som de använder sig av i statistiken. En "anledning" till att bli utsatt för hatbrott är enligt Säpo:

Religiös övertygelse - i denna kartläggning judendomen (s. 7)

Att de undersöker hatbrott mot judar är utmärkt, men varför är kategorin "religiös övertygelse" begränsad till enbart judar, särskilt med tanke på det uppsving som hatbrott mot muslimer fått de senaste åren?

Faktum är att Säpos rapport aldrig ens nämner ordet "muslim", och den enda gången de använder ordet "islam" i någon form, är i samband med EU's rapport som påstod att antisemitismen hade ökat:

I denna rapport drar forskarna bl a slutsatsen att brottslighet med antisemitiskt motiv, framförallt den med koppling till islamiska kretsar, ökat i Europa sedan hösten år 2000. Utifrån Säpos statistiken (sic) finns det inget som tyder på att så skulle vara fallet i Sverige. (s. 65)

Brot mot muslimer hamnar troligtvis i kategorin "Brott med främlingsfientligt motiv", även om Säpo aldrig uttryckligen skriver om hatbrott mot muslimer, medan brott mot judar får en egen kategori, "Brott med antisemitiskt motiv".

Begreppsförvirringen leder till svårigheter att tolka statistiken. Exempelvis så begicks det under år 2003 128 stycken "Brott med antisemitiskt motiv", 128 stycken för många om ni frågar mig. Men samma år begicks det även 2308 "Brott med främlingsfientligt motiv" (s. 19).


Resultatet av den luddiga definitionen är att vi inte har en aning om hur hatbrotten mot muslimer ser ut, eftersom de siffrorna "gömmer sig" i en större kategori. Kartläggningen av hatbrott mot muslimer är extremt viktig, särskilt med tanke på de återkommande attentaten mot moskéer och samlingslokaler för muslimer. Vi vet inte om islamofobin och hatbrotten mot muslimer har ökat på senare år, eftersom inte ens Säpo anser det vara värt att undersöka saken. Det är dags för förändring. Vi måste sluta blunda för hatbrotten mot muslimer.


Läsvärt: Jinge och Bulten i Bo


Andra bloggar om: islam, muslimer, moske, islamofobi, hatbrott, antisemitism, säpo, malmö, judendom

"Rättegången" börjar

Idag sätter "rättegången" mot Saddam Hussein igång i Irak. En rättegång som starkt kan ifrågasättas, inte för att jag stöder Saddam, utan för att jag ifrågasätter domstolens legitimitet. Det är en rättegång styrd av ockupationsmakten, som gör att det även går att ifrågasätta Iraks påstådda suveränitet. Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms Universitet, sammanfattar mina tankar i en intervju med SVD:

Får Saddam Hussein en rättvis rättegång?
– Nej, inte i den bemärkelse som vi menar i Europa, inte enligt internationella normer, säger Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet.

Mahmoudi påpekar att försvarsadvokaterna inte fått träffa Saddam som de vill, att han fysiskt är under USA:s kontroll och att själva domstolen är bemannad av tjänstemän från USA:s justitiedepartement.

– Domstolen kom till i december 2003 när USA formellt sett var ockupationsmakt. Därför kan man ifrågasätta dess legitimitet.

Det är USA som valt ut domare och åklagare, som varit på snabbutbildning utomlands. Mahmoudi tvivlar på att domarna har nödvändig erfarenhet för en så viktig rättegång.

– Några av de tidigare, erfarna domarna avskedades, anklagade för att ha stått Baathpartiet nära. Men på Saddams tid var detta en förutsättning för att få behålla jobbet.

Varför ställs inte Saddam inför en internationell domstol?
– USA ville inte ha en FN-domstol som i Sierra Leone eller Kambodja. Där är det en blandning av nationella och internationella domare, utsedda av FN, som även ser till att folkrättsliga regler gäller.

– I december 2003 var USA fortfarande väldigt surt på FN (som var emot ett krig). Och när FN sedan engagerade sig i Irak ville USA inte att FN skulle blanda sig i rättegången.

Ett problem med den här typen av rättegångar, och även de "FN-domstolar" som artikeln talar om, är att de är ad hoc konstruktioner, avsedda för enbart specifika eller enskilda fall. Vad som skulle behövas är en permanent internationell domstol där personer kan ställas till svars för sina handlingar, något som USA starkt motarbetar.

Problemet är att det alltid är krigets vinnare som styr: det är alltid krigets förlorare som ställs till svars för sina handlingar, men aldrig tvärtom. Gamle amerikanske försvarsminstern Robert McNamara kommenterade USA's krigsbrott under andra världskriget i en intervju. Han nämner Curtis LeMay, en av officerarna ansvariga för brandbombningarna av Japan i krigets slutskede, som dödade mellan 50-90% av befolkningen i 67 japanska städer, innan kampanjen rundades av med två atombomber:

Was there a rule then that said you shouldn't bomb, shouldn't kill, shouldn't burn to death 100,000 civilians in one night? LeMay said, "If we'd lost the war, we'd all have been prosecuted as war criminals." And I think he's right. He, and I'd say I, were behaving as war criminals. LeMay recognized that what he was doing would be thought immoral if his side had lost. But what makes it immoral if you lose and not immoral if you win?

Men de ställdes inte till svars, på grund av att de var krigets vinnare. Lika lite som USA kommer ställas till svars för vad de har gjort i Fallujah, för att ta ett mer nutida exempel. För att ta ett kontrafaktiskt exempel: Hade Tyskland vunnit andra världskriget, så hade det inte varit tyskar som stod åtalade i Nürnberg, utan det hade varit befälhavare från de allierade som hade fått stå till svars för exempelvis brandbombningen av Dresden.

Det här är precis anledningen till att vi behöver en permanent internationell domstol. Problemet är kanske att även den i viss mån kan styras av den för tillfället starka makten. Jag vet inte hur sannolikt det är, med tanke på USA's fantastiska avsky och rädsla för den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Men vad är annars lösningen? Att, som idag, endast åtala krigens förlorare, och ignorera brott som begåtts av den andra parten? Att inte åtala alls? Har ni några förslag?


Andra bloggar om: saddam hussein, icc, usa, internationell rätt, internationella domstolen, juridik, usa, ockupation, suveränitet, nurnberg

Märkliga siffror i Irak

New York Times skriver idag att det finns misstankar om oegentligheter i folkomröstningen om den nya grundlagen i Irak:

Iraqi election officials said today that they were investigating what they described as "unusually high" vote totals in 12 Shiite and Kurdish provinces, where as many 99 percent of the voters were reported to have cast ballots in favor of Iraq's new constitution, raising the possibility that the results of Saturday's referendum could be called into question.

Mr. Brown skriver att BBC meddelat att ett slutgiltigt resultat i folkomröstningen i Irak kommer dröja ett par dagar, på grund av något märkliga siffror i rösträkningen. Han länkar till en sida som sammanställt siffror baserat på rapporter från AP, och det preliminära resultatet känns tveksamt:

You mean we’re supposed to believe that in Tamim, which is also a mixed province but which has had a steady stream of Kurds moving in for the last two-and-a-half years, had more than twice as many no votes as Ninevah? And with the Kurds already pretty much owning Kirkuk? Color me skeptical.

What’s truly eyebrow-raising is that the number of constitutional “yes” votes — 326,774 — is more than the total increase in votes over January’s turnout. That suggests that not only did all of the Sunnis in Ninevah province, who largely boycotted the January elections turn out, but that they all voted for the constitution. That’s a very strange idea to me, as I’ve not met a single Sunni who voted for it here in Baghdad.

Asia Times skrev redan den 30 september att just Ninevah provinsen kunde bli ett problem, och att det förekom valfusk redan under valet i januari:

In the January election, the Kurds dealt with the problem of being a relatively small minority in the province by stuffing the ballot boxes, as recounted by Major Anthony Cruz, an US Army reserve civil affairs officer assigned to work with the province's electoral commission.

SVD skriver att valresultatet är försenat på grund av "för höga" siffror, det vill säga att det kommit in för många röster i förhållande till antalet röstberättigade.


Det här är precis vad som hände i presidentvalet i Afghanistan förra året. Antalet registrerade väljare var fler än antalet röstberättigade, vilket jag skrivit om tidigare. Som bekant vann ockupationsmaktens gunstling Karzai med Saddamliknande siffror i flera provinser: 96,3% i Khost, 95,9& i Paktia, 95% i Nangerhar och så vidare.

Som SVD skriver så kommer de konstiga siffrorna inte ifrån sunnidominerade provinser, vars resultat väntas väga tyngst. Det talar alltså inte för att det är sunni som har försökt fuska för att försöka sänka den nya grundlagen. Det räcker att tre av de 18 provinserna säger nej med två tredjedelars majoritet för att konstitutionen ska falla. Snarare så pekar det på att det misstänkta fusket har varit till för att underlätta ett godkännande av grundlagen.

Skulle det vara fallet, så är det inte helt osannolikt att sunnimuslimerna har fått nog av den "demokratiska" processen i Irak. Särskilt med tanke på förra valfarsen i Irak, då "tiotusentals" sunnimuslimer, återigen på grund av misstänkt valfusk, förvägrades att rösta, vilket jag skrivit om tidigare.

Det blir svårare och svårare att ta ockupationsvalen på allvar.
.

Källor:
Vote Totals Under Inquiry in 12 Iraqi Provinces, Panel Says, New York Times, 17 oktober 2005
Stuffing Iraq's ballot boxes, Asia Times, 30 september 2005
Irak: Misstänkt valfusk, Svenska Dagbladet, 17 oktober 2005


Andra bloggar om: irak, afghanistan, demokrati, val, valfusk

Diskriminerade av polisen

Kaliber i P1 har gjort ett bra reportage om hur kvinnor och invandrare blir diskriminerade i brottsutredningar. De har granskat 7.000 polisanmälningar från 2003, och sett hur fallen behandlas av polisen. Deras resultat är bland annat:

• Chansen att få en åklagares bedömning av ditt ärende, är större om du är man. Risken att ditt fall läggs åt sidan, är större om du är kvinna. Var tredje man får sitt ärende redovisat för en åklagare. Var fjärde kvinna.

• Chansen för ett brottsoffer med svenskt namn att gå vidare i rättsprocessen är större än chansen för ett brottsoffer med utländskt namn. Var tredje svensk får ärendet redovisat, var fjärde utlänning.

• En svensk man har dubbelt så stor chans att få sin anmälan till åklagare, än en kvinna med utländskt namn. Var tredje kontra var sjätte.

Även när de räknar bort brott som vanligtvis anses vara svårutredda, som sexualbrott och hustrumisshandel, så finns mönstret kvar. Professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki, säger:

Ja, jag ser ju att hur ni än vrider och vänder på materialet så får ni den här skillnaden, att svenska män tas mera på allvar av polisen och invandrarkvinnorna tas mindre på allvar, säger Sarnecki. Ni har hittat någon form av diskriminering som vi faktiskt inte har vetat om. För att var helt säker skulle man behöva jämföra likartade brott, och det låter sig inte göras i det här materialet för då blir det för få brott. Skillnaderna som uppkommer kan bero på slumpen. Samtidigt är det så att eftersom du visar det i kategori efter kategori så talar det för att du har hittat en riktig tendens.

Som JÄMO Claes Borgström säger, så är det precis så här strukturell diskriminering ser ut, ett uttryck som närmast blivit förlöjligat i den borgerliga pressen. Sist ut i raden var en krönika i SVD av Thomas Idergard från "omvärldsanalysföretaget" (vad nu det kan vara) Minds, och inte helt otippat gammal ordförande av Moderata ungdomsförbundet. Han skriver under rubriken "Gör en stopplag för genusfrågan":

Hela det så kallade genusperspektivet är ett gift som lär människor att se sig som enbart delar av ett kollektiv, utan eget ansvar och utan egna möjligheter att göra något av sina liv, helt hjälplöst utlämnade till mystiska "strukturer" som bara en liten upplyst elit riktigt kan se, förstå och bekämpa med staten som murbräcka. Att detta gift höjs upp till politisk norm av en riksdagsmajoritet må vara en sak - riksdagsmajoriteter kan ju bytas ut vid allmänna val.

En upprensning i genusträsket kan bara åstadkommas genom dels en omedelbar nedstängning av alla myndigheter och delegationer som enbart ägnar sig åt att specifikt främja forskning kring genusperspektiv och könsmaktsordning, dels att riksdagen stiftar en särskild stopplag som förbjuder att skattemedel används till genusinriktade utvecklingsprojekt inom offentligt finansierade verksamheter, företag och föreningsliv.

Är det fler än jag som känner för att maila Kalibers "giftiga" reportage till Idergard? I Kalibers reportage ser vi ju prov på dessa "mystiska strukturer" som han inte vill kännas vid. Menar Idergard att det skulle vara slöseri med skattepengar att reda ut om kvinnor blir strukturellt diskriminerade av polisen, då det skulle vara ett projekt som undersöker könsmaktsordningen ur ett genusperspektiv? Anser Idergard att det är acceptabelt att kvinnors polisanmälningar inte tas på lika stort allvar som mäns? Vilken annan förklaring skulle Idergard vilja lämna än att det handlar om strukturell diskriminering? Slumpen?

thomas.idergard@unitedminds.se
.


Andra bloggar om: genus, diskriminering, moderaterna, united minds, thomas idergard, kaliber, p1, radio, media, kriminologi, jerzy sarnecki, jämo, claes borgström

Bodström ett hot mot demokratin

Jan Guillou skriver idag en fantastisk krönika om Tomas Bodströms förslag till ny terroristlagstiftning; ett lagförslag som är ett mästerverk i Orwellskt nyspråk och innehåller häpnadsväckande språkliga krumbukter. Vad sägs om följande, som står skrivet i kommentarerna till lagförslaget:

Innebörden i begreppet "utöva" skall förstås i en vidare mening än det straffrättsliga gärningsmannabegreppet. Detta innebär att personen inte behöver misstänkas vara en presumtiv gärningsman för att han eller hon ska anses kunna komma att utöva brottsligheten. Det kan således vara tillräckligt med att personen rent objektivt kan komma att främja en framtida brottslighet.

Det är fullkomligt sanslöst. Jan Guillou sammanfattar mina tankar till punkt och pricka:

Man kan alltså i denna nya sköna värld begå terroristbrott utan att göra någonting, inte ens planera eller förbereda (ty det är en typisk "gärning"). Hur man då "rent objektivt", kanske, i framtiden eller i sömnen, främjar terrorism undandrar sig min bedömning. Tänka fula tankar? Skriva en kolumn som Säpo ogillar? Hålla en osmaklig predikan i Stockholms moské? Varvid Säpo "rent objektivt" genomskådar den blivande brottslingen och ingriper? Denna Bodströmska analys av Muhammeds särskilt illistiga form av andlig terrorism är mer besläktad med vidskeplighet än med juridik.

Om man påstår sig vilja försvara ett rättssamhälle, varför rör man sig då ifrån rättssamhällets principer? Om man påstår sig vilja försvara demokratin, varför tar man i så fall till totalitära metoder? Terroristerna påstås ju, av somliga debattörer, hata "västvärldens" demokrati. Kan man inte då säga att den här typen av lagstiftning gynnar inga andra än terroristerna? Om vi rör oss ifrån den demokrati som de påstås hata, då har de ju vunnit.

Givetvis är påståendet att det är terroristerna själva som hotar vår demokrati nonsens, det är vi själva som gör det genom att överväga sådan här lagstiftning. Guillou skriver:

Och allt detta är nödvändigt för - och nu kommer vi till den andra tankefiguren - att terroristerna skulle hota vår demokrati. Men det gör de ju inte, hur skulle de kunna göra det? Det där är ett rent påhitt av George Bush och hans män vid tiden för 11 september, senare förädlat genom all världens liberala ledarsidor.

Påhittet var att Usama bin Ladin och hans terrorister inte hade några begripliga politiska motiv för sin attack. Det handlade inte om USA:s militära närvaro i Mellanöstern, USA:s olika krig, någon miljon döda irakier, det hårdnackade stödet för Israels ockupationspolitik (vilket terroristerna själva hävdade). I stället skulle motiven återfinnas i muslimernas hat mot den västerländska demokratin och den västerländska kvinnans frigjorda ställning. Vilket ledde till den absurda slutsatsen runtom i världen att demokratin nu måste försvaras genom att inskränkas. Eftersom terroristerna hotade vår demokrati? Vilket lysande försvar!

Vad som kanske är mest skrämmande är att det endast är Aftonbladet som för en ordentlig debatt om Bodströms lagförslag. Det förekommer sporadiska artiklar i övriga medier, men helhetsbilden är en av tystnad och samförstånd. Vad hände med bilden som medierna gärna vill måla upp om sig själva; att de är demokratins vakthundar och den granskande statsmakten?


PS. Läs Jinge
.


Andra bloggar om: jan guillou, tomas bodström, terrorism, övervakningssamhället, säpo, usama bin laden, demokrati

Krugman om media

New York Times Paul Krugman skriver idag en klart läsvärd krönika om hur medierapporteringen om Bush har förändrats de senaste åren:

The 2000 election would have ended in a chad-proof victory for Al Gore if many reporters hadn't taken a dislike to Mr. Gore, while portraying Mr. Bush as an honest, likable guy. The 2004 election was largely decided by the image of Mr. Bush as a strong, effective leader.

Right now, with the Bush administration in meltdown on multiple issues, we're hearing a lot about President Bush's personal failings. But what happened to the commanding figure of yore, the heroic leader in the war on terror? The answer, of course, is that the commanding figure never existed: Mr. Bush is the same man he always was. All the character flaws that are now fodder for late-night humor were fully visible, for those willing to see them, during the 2000 campaign.

Read the speeches Howard Dean gave before the Iraq war, and compare them with Colin Powell's pro-war presentation to the U.N. Knowing what we know now, it's clear that one man was judicious and realistic, while the other was spinning crazy conspiracy theories. But somehow their labels got switched in the way they were presented to the public by the news media.

Now that Mr. Bush's approval ratings are in the 30's, we're hearing about his coldness and bad temper, about how aides are afraid to tell him bad news. Does anyone think that journalists have only just discovered these personal characteristics?

.


Andra bloggar om: paul krugman, george w bush, al gore, usa, politik, propaganda, howard dean, colin powell

Matkrig

BBC skriver idag att den amerikanska militären anklagas av en utredare av mänskliga rättigheter från FN, för att svälta ut irakiska civila genom att beröva dem mat och vatten, vilket i så fall skulle strida mot Genevekonventionens artikel 54: "Protection of objects indispensable to the survival of the civilian population".

It is prohibited to attack, destroy, remove or render useless objects indispensable to the survival of the civilian population, such as foodstuffs, agricultural areas for the production of foodstuffs, crops, livestock, drinking water installations and supplies and irrigation works, for the specific purpose of denying them for their sustenance value to the civilian population or to the adverse Party, whatever the motive, whether in order to starve out civilians, to cause them to move away, or for any other motive.

Den amerikanska militären nekar givetvis till anklagelserna, även om en talesman medger att leveranser blivit "försenade".

Historien känns igen från belägringen av Fallujah i november 2004, då hjälpsändningar förvägrades tillträde till staden av den amerikanska militären. Även då åberopades "säkerhetsskäl", vilket bland andra DN och Asia Times skriver om.

Det går inte att avgöra om anklagelsen stämmer eller inte, men det är allvarligt nog för att en oberoende utredning bör tillsättas.


Andra bloggar om: irak, storbritannien, genevekonventionen, mänskliga rättigheter, fallujah

Polis friades

Expressen skriver idag att den polischef som skickade rasistiska "hatmejl" till kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, där han bland annat skrev:

Fy fan vad jag hatar dig och ditt jävla sosseparti. Jag kräver att du tar en del av pengarna som du och dina jävla sossekolleger lägger på kriminelle Mohamed i Rosengård och satsar dom på våra pensionärer i stället.

Idag friades han alltså för hets mot folkgrupp. Varför? Expressen skriver:

I och med att polisen skickade dem till Ilmar Reepalus arbetsadress i stadshuset, blev den en offentlig handling, som alla har rätt att ta del av. Men enligt vad polisen själv säger, kände han inte till Sveriges lagstiftning om offentlighet.

Detta är anledningen till att åklagaren inte kan få honom fälld, då han inte kunnat visa om polischefen verkligen förstod att hans mail skulle spridas vidare.

Jag vet inte vad som är mest tragiskt. Att vi har människor i poliskåren med sådana här åsikter, eller att vi har polischefer som uppenbarligen inte kan svensk lagstiftning. För hans påstående att han inte kände till offentlighetslagstiftningen kan väl ändå inte vara en undanflykt...


Andra bloggar om: rasism, främlingsfientlighet, polisen, malmö

BlogRankers

Jinge skriver idag om hur företaget BlogRankers har försökt marknadsföra sig genom att skriva "kommentarer" på hans sida (läs: spamma).

Som svar på Jinges inlägg har BlogRankers hotat att stämma honom, bland annat för att han publicerar företagets logotyp som ser ut så här (så att det inte råder något tvivel om vilket företag jag talar om):



BlogRankers beter sig givetvis absurt, vilket andra bloggare skrivit om här, här, här, här och här, för att enbart ta upp ett fåtal exempel.

Istället för att hota bloggare, bör BlogRankers se över sina minst sagt tveksamma marknadsföringsmetoder. Deras redan skamfilade rykte lär knappast förbättras av sådana här aktioner.
.

Brysseltribunalen om Iraks konstitution

Brysseltribunalen, ett initiativ som undersöker möjliga brott som begåtts av USA i Irak, skriver idag ett öppet brev till Amnesty med såväl ris som ros.

Amnesty får beröm för sin årliga rapport för 2005, där de tydligt kritiserar USA's kränkningar av mänskliga rättigheter. Men intressant nog får Amnesty också kritik för sin aktion, "Call for a human rights based constitution", där de uppmanar medlemmar att skriva brev till Iraks premiärminister, Ibrahim Jaafari, och uppmana honom om att den blivande konstitutionen skall respektera mänskliga rättigheter.

Brysseltribunalen citerar en irakisk människorättsaktivist som ifrågasätter nyttan av en ny konstitution i nuläget, då det finns mer akuta saker att ta tag i:

I hear Amnesty International is campaigning for Human Rights in the new Iraqi draft constitution? How wonderful that they are concerned about our human rights in the future... but what about now? Does Amnesty International consider the rewriting of the constitution now a legal process? Obviously it does, but on what bases? The war and occupation of Iraq are illegal (even Kofi Annan said it). Who wrote the draft? A member of the writing committee admitted that a draft was sent from the US. So, how far is this legal?

There are so many problems in Iraq now, so many crimes committed daily, where innocent people are killed, arrested, tortured… Why is it so important to neglect all these crimes and be busy with the constitution? Why is it so urgent?

Brevet citerar även en artikel i The Guardian av Haifa Zangana, en irakisk författare:

Perhaps we need to remember that this constitution is being written in a war zone, in a country on the verge of a civil war. This process is designed not to represent the Iraqi people's need for a constitution but to comply with an imposed timetable aimed at legitimising the occupation. The drafting process has increasingly proved a dividing, rather than a unifying, process.

Under Saddam Hussein, we had a constitution described as "progressive and secular". It did not stop him violating human rights, women's included. The same is happening now. The militias of the parties heading the interim government are involved in daily violations of Iraqis' human rights, women's in particular, with the US-led occupation's blessing. Will the new constitution put an end to this violence?

Det är en delikat fråga. Få ifrågasätter nyttan av att mänskliga rättigheter skall respekteras i grundlagen, och det är heller inte Brysseltribunalens syfte. Vad man kan fråga sig är dock: Hur legitim är en grundlag som antagits under ockupation? Är det rätt av människorättsgrupper, som Amnesty, att stödja författandet av en konstitution, då den konstrueras under ockupation, med "hjälp" av ockupationsmakten? Beror brådskan att rita upp en ny konstitution på att det på ett sätt skulle "legitimisera" ockupationen i Irak, vilket Zangana menar?
.


Andra bloggar om: irak, usa, demokrati, suveränitet, mänskliga rättigheter, amnesty, ockupation, politik

Ett tal vi aldrig får höra

Robert Parry från Consortium News kommenterar idag det tal som Bush gav förra veckan, då han krävde "total seger" i "kriget mot terrorismen".

Consortium News skriver idag ett eget uppföljningstal åt Bush, som han gärna får använda sig av (vilket de naturligtvis inser att han aldrig kommer göra), där de pekar ut hyckleriet kring kriget i Irak, kriget mot terrorismen, med mera.

The problem with that kind of thinking is what we call "moral equivalence," which means holding me to the same standards as my enemies. That’s a mistake because I represent what’s good and my enemies stand for what’s bad, what I like to call "evil." Remember, after the Sept. 11 attacks, I told you my goal was to "rid the world of evil."

Kul läsning som rekommenderas varmt.
.


Andra bloggar om: irak, usa, george w bush, terorism, hyckleri

Göring och kriget mot terrorismen

Jag har snubblat över ett citat ur boken Nuremberg Diary, av Gustave Gilbert, en underrättelseofficer som intervjuade flera nazister som var fängslade inför krigsrättegången. En av de han talade med var Hermann Göring, som 18 April 1946 skall ha sagt en sak som får det att isa sig längs ryggraden. Följande är ett utdrag ur boken:

"Why, of course, the people don't want war," Goering shrugged. "Why would some poor slob on a farm want to risk his life in a war when the best that he can get out of it is to come back to his farm in one piece. Naturally, the common people don't want war; neither in Russia nor in England nor in America, nor for that matter in Germany. That is understood. But, after all, it is the leaders of the country who determine the policy and it is always a simple matter to drag the people along, whether it is a democracy or a fascist dictatorship or a Parliament or a Communist dictatorship."

"There is one difference," I pointed out. "In a democracy the people have some say in the matter through their elected representatives, and in the United States only Congress can declare wars."

"Oh, that is all well and good, but, voice or no voice, the people can always be brought to the bidding of the leaders. That is easy. All you have to do is tell them they are being attacked and denounce the pacifists for lack of patriotism and exposing the country to danger. It works the same way in any country."

Parallellerna till idag är slående. Från Bill O'Reilly som kallar människorättsgruppen ACLU för "terrorister", till Rush Limbaugh som ifrågasätter krigsmotståndarnas "patriotism". Exemplen kan göras många. Ospecificerade hot står som spön i backen, som vid Bush's presskonferens 11 oktober, 2001:

Today, the Justice Department did issue a blanket alert. It was in recognition of a general threat we received. This is not the first time the Justice Department have acted like this. I hope it's the last. But, given the attitude of the evildoers, it may not be.

Generella uttalanden som ovan leder till en ständig känsla av rädsla, att man kommer bli angripen vilken sekund som helst. Gång på gång matas vi med dessa varningar, oftast utan att någonting händer. De gånger då någonting verkligen händer, har det märkligt nog inte föregåtts av någon varning. Kongressledamoten Jim McDermott sade att "man kan få rädda människor att göra vad som helst". Hur?

Well, you make them afraid by creating an aura of endless threat. They played us like an organ. They raised the orange, up to red, then they dropped it back to orange. They will continue, in my view, as long as this administration is in charge, of every once in a while, stimulating everybody to be afraid. Just in case you forgot. It's not gonna go down to green or blue. It's never gonna get there.

Är det fler än jag som får kalla kårar?


Andra bloggar om: hermann göring, terrorism, historia, citat

Al Gore om Irak

Al Gore höll i maj förra året även ett fantastiskt tal om USA's totala misslyckande i Irak och tortyrskandalen i Abu Ghraib. Det är ett frontalangrepp mot Bushadministrationen, och den politik som förts de senaste fyra åren.

När jag läser talet kan jag inte låta bli att tänka på att världen kanske kunde ha sett väldigt, väldigt annorlunda ut, om rösterna hade fått räknas färdigt, en kall decemberdag för snart fem år sedan...


Andra bloggar om: al gore, usa, politik, irak, abu ghraib, bushadministrationen

Lysande av Al Gore om media

Al Gore höll tidigare i veckan ett lysande tal om medias roll i samhället. Hur jakten på profit påverkar relationen mellan politiker, media och allmänheten. Att vi lever i förenklingens tidevarv där nyheter ständigt blandas med nöje, tills man inte längre kan urskilja vad som är vad.

Clearly, the purpose of television news is no longer to inform the American people or serve the public interest. It is to "glue eyeballs to the screen" in order to build ratings and sell advertising. If you have any doubt, just look at what's on: The Robert Blake trial. The Laci Peterson tragedy. The Michael Jackson trial. The Runaway Bride. The search in Aruba. The latest twist in various celebrity couplings, and on and on and on.

And more importantly, notice what is not on: the global climate crisis, the nation's fiscal catastrophe, the hollowing out of America's industrial base, and a long list of other serious public questions that need to be addressed by the American people.

Att nyheterna domineras av ett fåtal aktörer som alla har ett mål i sikte: vinstmaximering. Med den inställningen finns inte tid för debatt och djupgående rapportering; det finns inga pengar att tjäna på det.

Ironically, television programming is actually more accessible to more people than any source of information has ever been in all of history. But here is the crucial distinction: it is accessible in only one direction; there is no true interactivity, and certainly no conversation.

Talet är en svidande kritik mot Bushadministrationen som skrämt medier till tystnad, eller förvandlat dem till regelrätta propagandaorgan.

The present executive branch has made it a practice to try and control and intimidate news organizations: from PBS to CBS to Newsweek. They placed a former male escort in the White House press pool to pose as a reporter - and then called upon him to give the president a hand at crucial moments. They paid actors to make make phony video press releases and paid cash to some reporters who were willing to take it in return for positive stories.

Hur 30 sekunders reklaminslag har blivit politikers enda kontakt med sina väljare. Resultatet har blivit att rika blir klart överrepresenterade i politiken, då de är de enda som har råd att köpa reklamplats.

Jag kan rekommendera alla att ta tio minuter till att läsa talet. Mycket av vad han säger har direkt relevans även i Sverige. Mediebilden här är lika illa. Vi sänder debattprogram på TV där tre-fyra ämnen skall avhandlas under den timme som programmet har på sig. Nyheterna är späckade av icke-nyheter om diverse dokusåpastjärnor och allsköns faits divers, för att låna från Pierre Bourdieu.

The subjugation of news by entertainment seriously harms our democracy: it leads to dysfunctional journalism that fails to inform the people.
.

Andra bloggar om: al gore, usa, politik, media, censur, propaganda, kapitalism, bushadministrationen, george w bush

Diktaturer bygger demokrati

Efter invasionen av Irak begränsade USA vilka länder som fick vara med och konkurrera om kontrakten för återuppbyggnad av landet, värda totalt 18.6 miljarder dollar. Ett PM skrivet av biträdande försvarsministern Paul Wolfowitz, daterat 5 december 2003, listar vilka länder som tillåts bjuda på kontrakten.

Något löjeväckande är att ett flertal diktaturer deltar i arbetet med att bygga demokrati, vilket krigsförespråkarna hävdar var anledningen till kriget. Åtminstone efter att de massförstörelsevapen som var ett omedelbart hot, då de kunde avfyras inom 45 minuter, mystiskt var försvunna...

Länderna som nämns i dokumentet är bland annat:

• Uzbekistan - Leds av mannen kallad "Centralasiens Saddam", Islam Karimov, vilket jag skrivit om tidigare. Fängslar, misshandlar och torterar dissidenter, bla. muslimska kvinnor.Uzbekistans bidrag höjdes med 400% till 118 miljoner dollar efter 11 september.
  
• Azerbajdzjan - Leds av diktatorfamiljen Alijev, som vanligtvis vinner "valen" med Saddamliknande siffror (Vid valet 1993 fick Alijev den äldre 97% av rösterna) och förtrycker oppositionen. Senast under valet i oktober 2003 där hundratals arresterades godtyckligt. Omfattande misshandel och tortyr och politiskt motiverade avsked.
  
• Kazakstan - Leds av Nursultan Nazarbajev som har oinskränkt makt. Diktatur som fängslar den opposition som förespråkar demokrati och journalister som skriver om korruptionen.
  
• Saudiarabien - Auktoritärt styre. Demokraten Anthony Weiner från New York ville införa Saudiarabien på lista av länder som samarbetar med terrorister, men röstades ned med siffrorna 370-50. USA's utrikesdepartement skriver själva att Saudiarabien "forbids all demonstration of religious faith that is not consistent with the state-sanctioned interpretation of the Sunni branch of Islam". Trots det har Saudiarabien aldrig varit ett land som State Dept. betecknar som "of particular concern".
  
• Egypten - Leds av Hosni Mubarak, som enligt SVD styr landet med "traditionellt auktoritärt ledarskap med inslag av personkult". Fick under 2004, enligt representanthusets resolution 2800, 1,9 miljarder dollar i ekonomiskt stöd från USA.
  
• Bahrain - Diktatur som inte tillåter politiska partier. Hade så sent som den 17 maj 2004 ett tjugotal människor som förespråkade demokrati fängslade.
  

Hur går det här ihop? Var inte kriget mot Irak till för att sprida demokrati? Varför har man i så fall ett antal diktaturer med i "koalitionen" för demokrati?

Begränsningen av vilka länder som tillåtits konkurrera om kontrakten om återuppbyggnad har förklarats vara av säkerhetsskäl, men också som en belöning till de länder som deltog i kriget mot Irak. Wolfowitz hymlar inte då han skriver:

Limiting competition for prime contracts will encourage the expansion of international cooperation in Iraq and in future efforts

Listan är alltså ett incitament till att samarbeta med USA i framtida krig. Samarbete innebär möjligheten att tjäna enorma summor på återuppbyggnadsarbete; ställer du dig utanför kriget kan du glömma profiten. Kan profithungern vara högerns egentliga skäl till deras stöd för krigen?


Andra bloggar om: diktatur, demokrati, ekonomi, kapitalism, hyckleri, usa, irak, paul wolfowitz, uzbekistan, azerbajdzjan, kazakstan, saudiarabien, egypten, bahrain

USA och Uzbekistan

TV4 skriver att den amerikanska senaten har röstat för att hålla inne motsvarande 175 miljoner kronor som skulle utgöra drygt två års betalning för den amerikanska militärbasen i Uzbekistan.

Senaten anser att USA inte ska betala en korrupt, förtryckande regering som har slängt ut de amerikanska soldaterna.

USA fick i juli ett halvår på sig att lämna den uzbekiska flygbasen efter amerikansk kritik mot den uzbekiska regeringens sätt att slå ner demonstrationer i staden Andizjan i maj.

Senatens beslut är något skrattretande, eftersom de styrkor som slog ned upproret i Andizjan är utbildade av amerikanerna. Från New York Times:

Uzbek law enforcement and security ministries implicated by witnesses in the deadly crackdown in the city of Andijon last month have for years received training and equipment from counterterrorism programs run by the United States, according to American officials and Congressional records.

Uzbekistan har varit USA's viktigaste bundsförvant i regionen sedan 11 september 2001. Från DN om "Centralasiens Saddam":

Det blev ett genombrott för Karimov som erbjöd Pentagon flygfaciliteter i kriget mot Usama bin Ladin och talibanerna. USA såg sin chans att för första gången få ett militärt fotfäste mitt i den euroasiatiska landmassan, mitt emellan nyckelländerna i regionen: Kina, Ryssland och Iran. Så USA slutade besvära Karimov om mänskliga rättigheter, allt enligt devisen: "Han må vara en skitstövel, men han är vår skitstövel."

Enligt International Herald Tribune har USA skickat fångar i sitt "krig mot terrorismen" till Uzbekistan trots, eller snarare på grund av, att landet systematiskt använder sig av tortyr. Från Observer:

Critics say the US double standards are evident on the State Department website, which accuses Uzbek police and security services of using 'torture as a routine investigation technique' while giving the same law enforcement services $79 million in aid in 2002. The department says officers who receive training are vetted to ensure they have not tortured anyone.

The aid paradox was highlighted by the former British Ambassador to Uzbekistan, Craig Murray, who criticised coalition support for Uzbekistan when they were planning invading Iraq, using similar abuses as justification.

Murray said yesterday: 'The US will claim that they are teaching the Uzbeks less repressive interrogation techniques, but that is basically not true. They help fund the budget of the Uzbek security services and give tens of millions of dollars in military support. It is a sweetener in the agreement over which they get their air base.'

The support continues, seen by many as a 'pay-off' for the Khanabad base. The US Embassy website says Uzbekistan got $10m for 'security and law enforcement support' in 2004.

Jag klistrar in citatet från TV4 igen och markerar nyckelorden:

Senaten anser att USA inte ska betala en korrupt, förtryckande regering som har slängt ut de amerikanska soldaterna.

Anledningen till att senaten inte betalar ut pengarna till Uzbekistan har inget som helst att göra med att det är en förtryckarregim, det har att göra med att de amerikanska soldaterna blir utslängda från landet. Man hade inga som helst problem med att stödja diktaturen i Uzbekistan (som något skrattretande ingick i den "koalition" som skulle sprida demokrati) så länge som den samarbetade. Detta känner vi igen i exemplet med Saddam, som en gång var en viktig bundsförvant med USA, tills han inte längre samarbetade och blev utsedd till ny officiell fiende. Dubbelmoral var bara förnamnet.


Andra bloggar om: usa, uzbekistan, terrorism, hyckleri, diktatur, demokrati, dubbelmoral, saddam hussein

Bush vill ha tortyr

Läser idag att den amerikanska senaten har trotsat Bushadministrationen genom att med överväldigande majoritet rösta igenom nya regler för hur krigsfångar ska behandlas. Beslutet är ett resultat av de tortyrskandaler som USA varit inblandat i senaste åren, bland annat i Abu Ghraib fängelset i Bagdad. De nya reglerna skulle förbjuda tortyr av fångar som hålls av USA. Från New York Times:

More than two dozen retired senior military officers, including Colin L. Powell and John M. Shalikashvili, two former chairmen of the Joint Chiefs of Staff, endorsed the amendment, which would ban use of "cruel, inhuman or degrading treatment or punishment" against anyone in United States government custody.

It would also require all American troops to use only interrogation techniques authorized in a new Army field manual. It would not cover techniques used by the Central Intelligence Agency.

Bushadministrationen har hotat att lägga in sitt veto mot 440 miljarder i försvarsanslag som skulle gå till Pentagon om senaten trotsade honom i den här frågan. Washington Post skriver att Bush menar att förslaget om fångarnas behandling skulle göra det svårare att bekämpa terrorism:

In its statement on the veto threat, the White House said the measure would "restrict the president's authority to protect Americans effectively from terrorist attack and bringing terrorists to justice."

Med andra ord: Bush vill inte ha en lag som förbjuder tortyr av fångar. Det är fullkomligt makalöst. Hur kan man påstå sig kämpa för demokrati om man vill göra det med medel som tortyr? Vad är det för perverterad form av "demokrati"?


PS. Läs Jinge som också skriver om beslutet


Andra bloggar om: george w bush, bushadministrationen, tortyr, mänskliga rättigheter, demokrati, colin powell, irak, abu ghraib, cia

Valfarsen i Afghanistan

Fox News rapporterade att valdeltagandet såg ut att bli väldigt högt: "a victory in itself in a nation with no experience at direct elections". Gerhard Schröder stämde in i lovsången och sade: "The peaceful completion and high voter turnout in the presidential election are grounds for optimism". Det höga valdeltagandet sågs som ett bevis för Afghanistans längtan efter demokrati. Det kan finnas en annan förklaring. John Sifton, expert på Afghanistan vid Human Rights Watch sade:

Those numbers are now believed by election officials not just to be inaccurate, but vastly inflated

Varför var valdeltagandet så högt? BBC meddelade att antalet registrerade väljare överskred antalet röstberättigade. FN beräknade först att antalet röstberättigade var 9.8 miljoner, vilket ställde till problem när antalet registrerade väljare helt plötsligt var 9.9 miljoner. Hur löste man det? Man justerade helt enkelt siffran röstberättigade till 10.5 miljoner, med förklaringen att ingen ordentlig folkräkning gjorts. Problemet var att siffran fortsatte att stiga. FN's talesman Manoel de Almeida e Silva sade 23 augusti att totala antalet registrerade väljare var 10.35 miljoner, men att fler väntades tillkomma då all data ännu inte inkommit.

Siffrorna är tveksamma av flera skäl. Endast 42 procent av de registrerade var kvinnor, vilket innebar att minst 600.000 kvinnor inte registrerat sig. Bortfallet av kvinnor betyder att varenda man i landet måste ha registrerat sig minst en gång, för att siffran på över 10 miljoner registrerade ska vara korrekt. New York Times skrev att antalet registrerade var "upp till 140 procent av beräknat antal röstberättigade".

Det har kommit ett flertal rapporter om att människor har registrerat sig flera gånger, och sålt sina röstsedlar till den som betalat högst. I Mujahedindominerade Pansjirdalen, så är antalet utdelade röstkort två och en halv gånger så stor som antalet röstberättigade. New York Times skrev 1 oktober, 2004:

These days, Mr. Bush and other administration officials often talk about the 10.5 million Afghans who have registered to vote in this month's election, citing the figure as proof that democracy is making strides after all. They count on the public not to know, and on reporters not to mention, that the number of people registered considerably exceeds all estimates of the eligible population. What they call evidence of democracy on the march is actually evidence of large-scale electoral fraud.

Hur löste man problemet? På valdagen färgades tummarna på de som röstat med bläck, vilket skulle förhindra att de röstade fler än en gång. Resultatet var ett totalt fiasko. Bläcket kunde enkelt tvättas bort. CNN rapporterar:

A young man in Kabul, who cast a ballot before voting stopped, showed CNN how he removed the ink stain from his left thumb with water.

While his voting card was punched, also to prevent fraud, he said many other voters have more than one voter card. "I have cast my vote, but the ink was removable," he said. "This is ridiculous."

At the Kolangar polling center in Loghar election supervisor, Said Narullah, said "this ink can be easily removed."

He demonstrated this by inking a reporter's thumb and wiping off the ink in a couple of seconds.

En utredning tillsattes av JEMB, Joint Electoral Management Body, vars slutsats var följande:

The panel found the ink had been misused in many but not most of the polling stations, but concluded this was a technical and administrative failure. "There was no political motive. Most importantly, it did not result in significant numbers of multiple voters," Darnolf pointed out.

According to the report, the panel investigated allegations of bias, intimidation, ballot stuffing and other ballot box irregularities, exclusion of party agents, threats made against voters. "However, there is no evidence that these attempts were widespread, or limited to the supporters of any one candidate," he said.

Det är oklart hur JEMB har kommit till den slutsatsen, då antalet internationella observatörer var extremt få. Daily Times skriver att enbart 230 internationella observatörer befann sig i landet, och de skulle täcka ungefär 5.000 vallokaler. De koncentrerades dock till Kabul och en hanfull andra städer, på grund av säkerhetsskäl. EU, som var valets största sponsor, och OSCE skickade endast 25-mannagrupper att hjälpa till med valövervakningen. Ingen av dem avsåg att göra offentliga uttalanden om valen var fria eller rättvisa, vilket kommenterades av Andrew Wilder, direktör för Afghanistan Research and Evaluation Unit:

For an observer mission to say the process is flawed when the West has spent over 100 million dollars on this election would put international monitors in an awkward position

Om man inte har varit på plats och observerat röstförfarandet, hur kan man då uttala sig om dess giltighet? Man har inte kunnat röra sig utanför Kabul på grund av att det är för farligt, vilket Aftonbladet skrivit om.

Vad som kanske är mest allvarligt, och som inte fått någon större spridning i media, är att USA's ambassadör till Afghanistan, Zalmay Khalilzad, ska ha pressat kandidater att hoppa av, enligt organisationen RAWA och Los Angeles Times. Varför undersöktes detta inte av JEMB?

Medierapporteringen dog så småningom ut, och det enda som fanns kvar var hyllningarna från diverse kommentatorer. En av dem var bombhögerns fixstjärna Per Ahlmark som menade att vi skulle tacka George Bush för det historiska valet, vilket övriga medier i stort höll med om. Man talade om valet 2004 som Afghanistans första presidentval.

Tråkigt för dem att det inte stämmer. Toronto Sun skriver:

Afghanistan's first true national elections were in 1986 and 1987, under Soviet military occupation. First, the KGB organized a "loya jirga," or national assembly in 1985 and, through bribes and intimidation, got its new Afghan "asset," Najibullah, positioned to replace the ineffectual Afghan communist puppet then in office.

In 2002, the CIA got its Afghan "asset," Hamid Karzai, nominated president through a loya jirga that seemed to many as rigged as the one that promoted Najibullah.

National elections in 1986 and 1987 confirmed Najibullah, Moscow's man in Kabul, as president of Afghanistan. These elections were manipulated, yet they were arguably more open and fairer than the recent U.S.-staged Afghan election.

The Afghan election had no more democratic credibility than the Soviet elections of the 1980s.

De första valen hölls alltså i mitten av 1980-talet, då Afghanistan var ockuperat av Sovjetunionen. Nu hålls valen under amerikansk ockupation istället. I båda fall så tillsattes ockupationsmaktens favorit som president, vilket jag skrivit om tidigare.

Frågan är: Varför ses det ena ockupationsvalet som "öppet", "fritt" och "demokratiskt", medan det andra ockupationsvalet helt har suddats ut från den officiella historieskrivningen och försvunnit in i den kollektiva glömskan? Kan det bero på vilket land som är ockupanten?


Källor:
Afghan Commission to Probe Voting Fraud Claims, Fox News, 10 oktober 2004
Afghan voting number puzzle, BBC, 27 augusti 2004
Monitor: No reason to nullify poll, CNN, 11 oktober 2004
Karzai confirmed president as fraud team endorses election, IRIN News, 3 november 2004
Afghanistan’s elections — fertile ground for fraud, Daily Times, 5 oktober 2004
En tragisk parodi på demokrati, Aftonbladet, 9 oktober 2004
U.S. caught in Kabul, Toronto Sun, 12 december 2004


Andra bloggar om: afghanistan, fn, demokrati, media, sovjetunionen, usa, kriget mot terrorismen, val, valfusk