Valfarsen i Afghanistan

Fox News rapporterade att valdeltagandet såg ut att bli väldigt högt: "a victory in itself in a nation with no experience at direct elections". Gerhard Schröder stämde in i lovsången och sade: "The peaceful completion and high voter turnout in the presidential election are grounds for optimism". Det höga valdeltagandet sågs som ett bevis för Afghanistans längtan efter demokrati. Det kan finnas en annan förklaring. John Sifton, expert på Afghanistan vid Human Rights Watch sade:

Those numbers are now believed by election officials not just to be inaccurate, but vastly inflated

Varför var valdeltagandet så högt? BBC meddelade att antalet registrerade väljare överskred antalet röstberättigade. FN beräknade först att antalet röstberättigade var 9.8 miljoner, vilket ställde till problem när antalet registrerade väljare helt plötsligt var 9.9 miljoner. Hur löste man det? Man justerade helt enkelt siffran röstberättigade till 10.5 miljoner, med förklaringen att ingen ordentlig folkräkning gjorts. Problemet var att siffran fortsatte att stiga. FN's talesman Manoel de Almeida e Silva sade 23 augusti att totala antalet registrerade väljare var 10.35 miljoner, men att fler väntades tillkomma då all data ännu inte inkommit.

Siffrorna är tveksamma av flera skäl. Endast 42 procent av de registrerade var kvinnor, vilket innebar att minst 600.000 kvinnor inte registrerat sig. Bortfallet av kvinnor betyder att varenda man i landet måste ha registrerat sig minst en gång, för att siffran på över 10 miljoner registrerade ska vara korrekt. New York Times skrev att antalet registrerade var "upp till 140 procent av beräknat antal röstberättigade".

Det har kommit ett flertal rapporter om att människor har registrerat sig flera gånger, och sålt sina röstsedlar till den som betalat högst. I Mujahedindominerade Pansjirdalen, så är antalet utdelade röstkort två och en halv gånger så stor som antalet röstberättigade. New York Times skrev 1 oktober, 2004:

These days, Mr. Bush and other administration officials often talk about the 10.5 million Afghans who have registered to vote in this month's election, citing the figure as proof that democracy is making strides after all. They count on the public not to know, and on reporters not to mention, that the number of people registered considerably exceeds all estimates of the eligible population. What they call evidence of democracy on the march is actually evidence of large-scale electoral fraud.

Hur löste man problemet? På valdagen färgades tummarna på de som röstat med bläck, vilket skulle förhindra att de röstade fler än en gång. Resultatet var ett totalt fiasko. Bläcket kunde enkelt tvättas bort. CNN rapporterar:

A young man in Kabul, who cast a ballot before voting stopped, showed CNN how he removed the ink stain from his left thumb with water.

While his voting card was punched, also to prevent fraud, he said many other voters have more than one voter card. "I have cast my vote, but the ink was removable," he said. "This is ridiculous."

At the Kolangar polling center in Loghar election supervisor, Said Narullah, said "this ink can be easily removed."

He demonstrated this by inking a reporter's thumb and wiping off the ink in a couple of seconds.

En utredning tillsattes av JEMB, Joint Electoral Management Body, vars slutsats var följande:

The panel found the ink had been misused in many but not most of the polling stations, but concluded this was a technical and administrative failure. "There was no political motive. Most importantly, it did not result in significant numbers of multiple voters," Darnolf pointed out.

According to the report, the panel investigated allegations of bias, intimidation, ballot stuffing and other ballot box irregularities, exclusion of party agents, threats made against voters. "However, there is no evidence that these attempts were widespread, or limited to the supporters of any one candidate," he said.

Det är oklart hur JEMB har kommit till den slutsatsen, då antalet internationella observatörer var extremt få. Daily Times skriver att enbart 230 internationella observatörer befann sig i landet, och de skulle täcka ungefär 5.000 vallokaler. De koncentrerades dock till Kabul och en hanfull andra städer, på grund av säkerhetsskäl. EU, som var valets största sponsor, och OSCE skickade endast 25-mannagrupper att hjälpa till med valövervakningen. Ingen av dem avsåg att göra offentliga uttalanden om valen var fria eller rättvisa, vilket kommenterades av Andrew Wilder, direktör för Afghanistan Research and Evaluation Unit:

For an observer mission to say the process is flawed when the West has spent over 100 million dollars on this election would put international monitors in an awkward position

Om man inte har varit på plats och observerat röstförfarandet, hur kan man då uttala sig om dess giltighet? Man har inte kunnat röra sig utanför Kabul på grund av att det är för farligt, vilket Aftonbladet skrivit om.

Vad som kanske är mest allvarligt, och som inte fått någon större spridning i media, är att USA's ambassadör till Afghanistan, Zalmay Khalilzad, ska ha pressat kandidater att hoppa av, enligt organisationen RAWA och Los Angeles Times. Varför undersöktes detta inte av JEMB?

Medierapporteringen dog så småningom ut, och det enda som fanns kvar var hyllningarna från diverse kommentatorer. En av dem var bombhögerns fixstjärna Per Ahlmark som menade att vi skulle tacka George Bush för det historiska valet, vilket övriga medier i stort höll med om. Man talade om valet 2004 som Afghanistans första presidentval.

Tråkigt för dem att det inte stämmer. Toronto Sun skriver:

Afghanistan's first true national elections were in 1986 and 1987, under Soviet military occupation. First, the KGB organized a "loya jirga," or national assembly in 1985 and, through bribes and intimidation, got its new Afghan "asset," Najibullah, positioned to replace the ineffectual Afghan communist puppet then in office.

In 2002, the CIA got its Afghan "asset," Hamid Karzai, nominated president through a loya jirga that seemed to many as rigged as the one that promoted Najibullah.

National elections in 1986 and 1987 confirmed Najibullah, Moscow's man in Kabul, as president of Afghanistan. These elections were manipulated, yet they were arguably more open and fairer than the recent U.S.-staged Afghan election.

The Afghan election had no more democratic credibility than the Soviet elections of the 1980s.

De första valen hölls alltså i mitten av 1980-talet, då Afghanistan var ockuperat av Sovjetunionen. Nu hålls valen under amerikansk ockupation istället. I båda fall så tillsattes ockupationsmaktens favorit som president, vilket jag skrivit om tidigare.

Frågan är: Varför ses det ena ockupationsvalet som "öppet", "fritt" och "demokratiskt", medan det andra ockupationsvalet helt har suddats ut från den officiella historieskrivningen och försvunnit in i den kollektiva glömskan? Kan det bero på vilket land som är ockupanten?


Källor:
Afghan Commission to Probe Voting Fraud Claims, Fox News, 10 oktober 2004
Afghan voting number puzzle, BBC, 27 augusti 2004
Monitor: No reason to nullify poll, CNN, 11 oktober 2004
Karzai confirmed president as fraud team endorses election, IRIN News, 3 november 2004
Afghanistan’s elections — fertile ground for fraud, Daily Times, 5 oktober 2004
En tragisk parodi på demokrati, Aftonbladet, 9 oktober 2004
U.S. caught in Kabul, Toronto Sun, 12 december 2004


Andra bloggar om: afghanistan, fn, demokrati, media, sovjetunionen, usa, kriget mot terrorismen, val, valfusk