Vänstern och demokrati

Jag har med stor förundran följt mediebevakningen av vänsterpartiet det senaste året, inte minst genom Esbatis sida som har haft gott om intressanta inlägg. Framförallt så har diskursen kring "förnyarna" varit intressant, inte minst i samband med partikongressen som hölls förra veckan.

Medierna målar upp en bild av ständig kris inom vänsterpartiet, där oenighet betecknas som katastrofalt. Å andra sidan kanske man skulle kunna säga att det finns en demokratisk process inom Vänsterpartiet, där det finns utrymme för diskussion och skilda åsikter, och där kongressen inte endast är en välregisserad fasad där man badar i badtunnor för att visa "enighet".

Sedan finns det naturligtvis gränser för avvikande åsikter, förr eller senare får man köpa de förslag som antagits i demokratisk ordning. Skulle jag gå med i moderaterna och genom massmedia kräva att partiet begär utträde ur EU, avskaffar kapitalismen och antar Mao's lilla röda som partiprogram, så skulle det nog inte dröja särskilt länge innan de bad mig att lämna partiet de också.

Vänsterpartiets riksdagsman Kalle Larsson skriver om en debattartikel i Göteborgsposten där Birger Schlaug oväntat ger sitt stöd till vänsterpartiet:

Att minoriteter skall styra partierna, vilket kritikerna i vänsterpartiet och övrig politisk nobless i vårt land tycks mena, brukade tidigare uppfattas som odemokratiskt. Skulle minoriteten i vänstern få sin vilja igenom vore det nästan lika absurt som om EU-motståndarna i moderaterna fått sin vilja igenom.

En annan höjdare från kongressen är valet av Ohly som partiordförande, ett märkligt val där han var den enda kandidaten efter att Lönnroth drog tillbaka sin kandidatur ett par timmar innan omröstning då det var fullkomligt uppenbart att han skulle åka på storstryk. För om en kandidat vinner mot en annan med röstsiffrorna 90-10 så kan vi väl enas om att det är med en förkrossande majoritet, även om incumbency har sina fördelar? Alltså drar man tillbaka kandidaturen så att det bara finns en kandidat kvar, men väljer att ändå inte lägga sin röst på honom, och då får man resultatet "var tionde ombud stödjer inte Ohly när han är enda kandidaten", en propagandaframgång för "förnyarna". Jag hade ärligt talat varit mer orolig om Ohly hade fått 100 procent av alla röster.

Ett politiskt parti är trots allt ett paket av åsikter, och om man beter sig som en sur unge i sandlådan när man inte får igenom alla sina förslag, utan springer till pressen för att gråta ut, då får man nog bestämma sig till slut för om man ska ställa upp på partiets hållning som bestämts demokratiskt, eller om man ska lämna partiet för att starta ett eget.

Andra bloggar om: vänsterpartiet, demokrati, vägval vänster, lars ohly, johan lönnroth

14 Points

Jag har länge funderat på att skriva ett inlägg om statsvetaren Lawrence Britt, som för tre år sedan skrev en artikel publicerad i Free Inquiry Magazine. Han jämförde ett antal fascistiska regimer - Hitler (Tyskland), Mussolini (Italien), Franco (Spanien), Suharto (Indonesien) och Pinochet (Chile) - och fann att de hade 14 saker gemensamt, vilket han kallar för fascismens kännetecken. De 14 punkterna är:

1. Powerful and continuing expressions of nationalism
2. Disdain for the importance of human rights
3. Identification of enemies/scapegoats as a unifying cause
4. The supremacy of the military/avid militarism
5. Rampant sexism
6. A controlled mass media
7. Obsession with national security
8. Religion and ruling elite tied together
9. Power of corporations protected
10. Power of labor suppressed or eliminated
11. Disdain and suppression of intellectuals and the arts
12. Obsession with crime and punishment
13. Rampant cronyism and corruption
14. Fraudulent elections

Tur för mig så slipper jag skriva något eftersom den amerikanska organisationen Project for an Old American Century har gjort en bra undersökning om dessa punkter kan appliceras på deras hemland, med skrämmande resultat. Deras artikel illustreras bäst med en bild från organisationens hemsida:

Missa inte vad de skriver!

PS. Missa inte se flashanimationen om punkterna (Tack Yabosid!)

Andra bloggar om: usa, fascism, statsvetenskap, politik

Policy

Michael Schwartz skriver en intressant krönika om de amerikanska flyganfallen som dödat otaliga civila i Irak, något som jag tidigare skrivit om här och här. Enligt Schwartz så är det felaktigt att tala om dödsfallet som "misstag", utan de är del av en medveten strategi där man använder sig av "smarta" bomber för att anfalla hus där rebeller tros gömma sig, även om civila befinner sig inne i huset:

One particularly vivid recent account by Washington Post reporter Ellen Knickmeyer discussed the impact of air power during the American offensive in Western Anbar province last November. Using testimony from medical personnel and local civilians, Knickmeyer reported that 97 civilians were killed in one attack in Husaybah, 40 in another in Qaimone, 18 children (and an unknown number of adults) in Ramadi, and uncounted others in numerous other cities and towns. (The U.S. military typically denied knowledge of these casualties.)

All of these resulted from the same logic and the same rules of engagement as the Baiji attack and in most cases the attacks seem to have been chosen in place of mounting ground assaults. In each case, "precision guided munitions" were used, and -- for the most part, as far as we can tell -- American forces destroyed mainly the targets they intended to hit. In other words, this mayhem was not a matter of dumb munitions, human error, carelessness, or gratuitous brutality. It was policy.

Civila dör alltså inte av misstag, utan det är en del av policy. Smaka på den. Läs hela artikeln.


Uppdatering: Den amerikanske tecknaren Ted Rall sätter bombanfallen i ett perspektiv:

Andra bloggar om: irak, usa, terrorism, fascism, civila dödsfall

Lenin thriller

Jag har med spänning följt utvecklingen av historien kring ett citat som påstås komma från Lenin:

"I vår kamp för makten får vi inte hejdas av några principer. Vi bör vara beredda till vilka trick, olagliga metoder och lögner som helst... Om vi för kommunismens skull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, får vi inte vika tillbaka för detta offer."

Som Bulten i Bo har visat, så finns citatet bland annat med i förordet till en skrift utgiven av Timbro, i en motion från moderaterna i Järfälla, i en riksdagsmotion från moderaten Sten Anderson (senare Sverigedemokrat), samt en motion från moderaterna till Örebro kommunfullmäktige.

Bulten skrev följaktligen till de som använt sig av det påstådda Lenincitatet, som de flesta drabbades av kollektiv minnesförlust, förutom moderaternas pressekreterare Andreas Krohn som blev förbannad över att någon har mage att ifråga sätta citatets äkthet. Högerförlaget Contra valde dock att rakryggat försvara citatet genom att ange sin källa, samt tillhanda hålla inscannade sidor från vad påstår är urpsrungskällan.

Men det här var inte slutet på historien. Bloggen Vetenskap och Socialism har gjort ett enastående källarbete och visat att den inscannade sidan troligen är ett falsifikat. Missa inte den 23 sidor långa imponerande rapporten som författats av personen bakom Vetenskap och Socialism!

Det skulle vara intressant att höra Timbros förklaring till hur citatet har lyckats smyga sin in i förordet till deras publikationer. Tillämpar varken Timbro eller moderaterna källkritik?
.


Andra bloggar om: lenin, citat, propaganda

Borgerlig analys

Kan inte låta bli att skratta åt SVD's rubrik till en artikel om Vänsterpartiets partikongress:

"Var tionde stödjer inte Ohly"

Samma budskap förmedlar Expressen i sin artikel, där de skriver att "mer än vart tionde ombud ville på fredagen byta ut honom som partiledare". Är det ett borgerligt sätt för att skriva att nio av tio stödjer Ohly? Borde inte det vara en större nyhet att nittio procent faktiskt stödjer honom, särskilt med tanke på den massiva mediekampanjen som förts mot Vänsterpartiet det senaste året?

Expressen fortsätter sin djupgående analys med att politiske reportern Niklas Svensson "är på plats och bloggar om det hetaste och senaste." Några exempel på analysen är:

• Nej, SVT-stjärnan KG Bergström åt inte på Mc Donalds i dag. Han hävdar nu att han bara hämtade sin lunch där - och sedan åt i Svenska mässans lokaler. Rätt ska vara rätt.

• Tidigare partiledaren CH Hermansson kom just in i salen - på kryckor. Hermansson har svårt att gå och köar sen länge för en höftledsoperation.

• Jenny Lindahl Perssons vita stövlar är snygga. Och de blodröda naglarna coola. Nya informationschefen sitter just nu två meter från er bloggare.

• En fråga bara: hur lyckades göteborgarna få upp en miljon glödlampor i ett träd på Liseberg?

Stoppa pressarna för fan! Om vi har riktig tur imorgon så kanske vi får reda på om det var en Big Mac eller Quarter Pounder som KG tryckte i sig. I Svenska mässans lokaler. Jag håller andan av spänning.
.


Andra bloggar om: lars ohly, vänsterpartiet, media, propaganda

Dagens citat 3

Noam Chomsky uttrycker sin beundran för Bushadministrationen i en intervju med Newsweek:

The Bush administration has succeeded in making the United States one of the most feared and hated countries in the world. The talent of these guys is unbelievable. They have even succeeded at alienating Canada. I mean, that takes genius, literally.

.


Andra bloggar om: noam chomsky, bushadministrationen, usa, politik, citat, kanada

Det är demokratin, dumbom!

Från SVT:

Vita huset har försökt få Washington Post och New York Times att stoppa eller skjuta upp publicering av pinsamma fakta. Delvis har det också lyckats.

Påtryckningarna har bl.a. gällt att avvärja publicering av att president Bush godkänt hemlig avlyssning av terrormisstänkta USA-medborgare utan att domstol avgjort saken, uppger AFP.

Uppgifterna publicerades ändå, men det dröjde elva dagar. New York Times nämnde då också att en serie möten med myndigheterna hade fördröjt artikeln i över ett år. Enligt läsarombudsmannen är agerandet "pinsamt otillräckligt".

Det finns en påtaglig censur och självcensur bland journalisterna. Skriver du fel saker blir du helt enkelt av med dina credentials, vilket enligt Newsweek är precis vad som hände två journalister från al-Jazeera.

Peter Arnett, en erfaren krigskorrespondent, sparkades av NBC pga. en intervju han gav irakisk TV. NBC försvarade först Arnett, en gjorde plötsligt en kovändning och sade att: "it was wrong for Mr. Arnett to grant an interview to state-controlled Iraqi TV-- especially at a time of war-- and it was wrong for him to discuss his personal observations and opinions in that interview."

Amerikansk media tycks jämställa patriotism med censur. Medan några journalister tystas, tycks andra nöjas med att tysta sig själva, vilket FAIR (Fairness and Accuracy in Reporting) skriver om.

Men det handlar inte enbart om självcensur, den amerikanska staten är direkt inblandad. Sidney Schanberg skriver i Village Voice:

The government has blocked the press from soldiers' funerals at Arlington National Cemetery. The government has prevented the press from taking pictures of the caskets that arrive day after day at the Dover Air Force Base military mortuary in Delaware, the world's largest funeral home. And the government, by inferring that citizens who question its justifications for this war are disloyal Americans, has intimidated a compliant press from making full use of pictures of the dead and wounded.

Also worth noting: President Bush's latest rationale for the war is that he is trying to "spread democracy" through the world. He says these new democracies must have a "free press." Yet he says all this while continuing to restrict and limit the American press. There's a huge disconnect here.

Journalisten Robert Fisk rapporterade 11 juni 2003 att Paul Bremer "has ordered his legal department in Baghdad to draw up rules for press censorship." Tidningen al Hawza, som var kritisk mot ockupationen, stängde resolut ned av den amerikanska militärmakten.

Den amerikanska ockupationsmakten har influerat den efterföljande marionettregeringen, som meddelade att den planerar att införa en "kommitté som ska begränsa de irakiska mediernas yttrandefrihet".

Frågan är vilken typ av samhälle som de amerikanska barnen växer upp i. Enligt en opinionsundersökning (numera borttagen från LA Times hemsida...) så ansåg en majoritet av ungdomarna i high school att tidningar inte ska få publiceras utan regeringens tillstånd; nästan en av fem tyckte att amerikaner skulle förbjudas att ge uttryck för illa omtyckta åsikter...

Efter att Bill Maher, programledare för NBC's Politically incorrect, kritiserade Bushadministrationen, så förlorade han inte enbart sponsorer (Sears och Federal Express drog omedelbart tillbaka sin reklam), utan väckte även vreden hos Vita Huset. Bush's talesman Ari Fleischer sade i en presskonferens: "There are reminders to all Americans that they need to watch what they say, watch what they do, and this is not a time for remarks like that; there never is."

Vita Husets utskrift av presskonferensen hade raderat delar av den uppseendeväckande meningen; något som de senare, givetvis, kallade för ett "misstag". Meningen är nu tillbaka utan vare sig förklaring till varför den raderades, eller information om korrigeringen.
.


Andra bloggar om: usa, media, censur, propaganda, al jazira, al-jazira, al jazeera, al-jazeera, irak

Define irony

Efter dagens rapporter om att Iran försöker återuppta sitt påstådda kärnvapenprogram, så är det extra kul att läsa dagens boktips från Los Angeles Times, nämligen "State of War: The Secret History of the CIA and the Bush Administration" av New York Times reporten James Risen, en av journalisterna som släppte historien om hur amerikanska myndigheter spionerar på sina medborgare:

In a clumsy effort to sabotage Iran's nuclear program, the CIA in 2004 intentionally handed Tehran some top-secret bomb designs laced with a hidden flaw that U.S. officials hoped would doom any weapon made from them, according to a new book about the U.S. intelligence agency.

But the Iranians were tipped to the scheme by the Russian defector hired by the CIA to deliver the plans and may have gleaned scientific information useful for designing a bomb.

U.S. officials have long maintained that Iran's rulers want to develop nuclear weapons, but Tehran has insisted that it seeks to develop only a civilian nuclear energy program. Whatever the case, the CIA was desperate to counter what it believed was a clandestine nuclear program, and turned to a Russian defector who had once been a nuclear scientist in the former Soviet republics, according to the book.

[This] may have been one of the most reckless operations in the modern history of the CIA, one that may have helped put nuclear weapons in the hands of a charter member of what President George W. Bush has called the axis of evil.

Låt mig förstå saken rätt. Man påstår att iranierna utvecklar kärnvapen men har inga bevis för det, och då passar man på att ge dem ritningarna på kärnvapen så att de kan tillverka dem? Fantastiskt! Givetvis gör amerikanska myndigheter sitt bästa för att förneka att det aldrig ägt rum. Inte nog med det, det blir värre:

According to the book, the CIA effort to sabotage Iran's nuclear effort came on the heels of another massive intelligence failure, in which a CIA officer mistakenly sent an Iranian agent a trove of information that could help identify nearly every one of the spy agency's undercover operatives in Iran.

The Iranian was a double agent who turned over the data to Iranian authorities. They used it to dismantle the CIA's spy network inside the country and arrest or possibly kill an unknown number of U.S. agents, the book says.

Än en gång får vi indikationer på att amerikansk underrättelsetjänst är befolkad av Kling och Klang. För att parafrasera Groucho Marx: American intelligence is a contradiction in terms.
.


Andra bloggar om: usa, iran, massförstörelsevapen, wmd, kärnvapen, cia

Pants on fire

Robert Parry från Consortiumnews skriver idag en väldigt bra (och bitsk) artikel, "Bush's Long War with the Truth", om hur Bush gång på gång har ljugit utan att ställas till svars av media, som gärna brukar utge sig för att vara den granskande statsmakten, men som de senaste åren varit insjunkna i en djup törnrosasömn.

George W. Bush’s dysfunctional relationship with the truth seems to be shaped by two complementary factors – a personal compulsion to say whatever makes him look good at that moment and a permissive environment that rarely holds him accountable for his lies.

Väldigt läsvärd artikel.
.


Andra bloggar om: usa, media, propaganda, censur, george w bush, bushadministrationen

Demokratiska bomber

The Sunday Times skrev i helgen en artikel om hur antalet flyganfall har ökat i Irak de senaste månaderna; från i genomsnitt 25 stycken per månad i augusti, till 120 i November och 150 i December:

The shift to air power is part of that policy. Determined to reduce “collateral damage”, the American military is relying on laser or satellite-guided bombs that can strike rooms or buildings without killing large numbers of civilians.

Än så länge har taktiken att reducera "collateral damage" funkat sådär. Senast igår så dödades en familj på 12 personer i ett amerikanskt flyganfall mot misstänkta "terrorister":

The Post special correspondent watched as crews removed the bloody body of an older woman, her head covered in a black scarf, and two younger women in nightclothes with their heads uncovered for sleep.

Rescuers brought out the bodies of three boys on their thin mattresses. They were wrapped in the blankets in which search teams said the boys had been sleeping when the explosives hit. The boys appeared younger than 10.

Jag har skrivit tidigare om den amerikanska militärmaktens vansinniga flygangrepp mot "terrorister", som effektivt har tagit livet av såväl brudpar som barn. Härligt att se demokrati in action!

Det börjar bli lite väl många "misstag" nu.
.



Andra bloggar om: usa, irak, flyganfall, civila dödsfall, fascism

Dödsfallet

Vad ni än gör så missa inte fortsättningen av dokumentären "Dödsfallet" som just nu visas på SVT, en repris av en serie i åtta delar som visades tidigare i somras. Dokumentären följer en verklig mordutredning från första samtalet till larmcentralen och hela vägen genom rättegången. Dokumentären är fantastiskt spännande och fullspäckad av oväntade vändningar. Dokumentären, som utsetts till årets bästa av International Documentary Association, sänds varje kväll i TV 2 runt midnatt, och det är fyra avsnitt kvar. Fruktansvärt sevärt.

Personen som gjort Dödsfallet, Jean-Xavier de Lestrade, har även gjort en av de bästa dokumentärer jag någonsin sett, "Murder on a Sunday Morning", även den tidigare visad i SVT. Dokumentären vann en Oscar 2002, och handlar om ytterligare en mordutredning i den amerikanska södern, där en svart ung man ställs inför rätta. Alla i utredningen, från journalister till utredare, dömer honom på förhand, men som tur är så företräds han av advokaten Patrick McGuinness. Fantastisk.


Officiell hemsida till dokumentären "Dödsfallet"


Andra bloggar om: dokumentär, film

Planerar USA att anfalla Iran?

Der Spiegel har en intressant artikel om hur USA påstås planera ett anfall mot Iran, något de ska ha gjort i ett par års tid. Det är inte första gången det diskuteras; liknande artiklar har publicerats även i The New Yorker, The Nation och GQ, för att bara ta ett par exempel.

Iran ska anfallas på grund av att de påstås utgöra ett omedelbart hot i och med sina (påstådda) ambotioner att skaffa sig kärnvapen. Det låter som ett eko av anklagelserna som riktades mot grannlandet Irak för tre år sedan.

Vad är det som är så oroande med anklagelserna mot Iran? För det första så rapporterade en kommission att underrättelserna är så undermåliga att de inte går att dra några slutsatser utifrån dem, vilket New York Times skrev om. SVD skrev:

Men uppgifterna om Iran beskrivs av folk med insyn i granskningsgruppens arbete som särskilt bekymmersamma, rentav skandalösa.

Seymour Hershs artikel i The New Yorker berättar hur amerikanska specialstyrkor redan befinner sig inne i Iran. Bushadministrationen gör givetvis sitt bästa för att neka till anklagelserna.

En amerikansk blog har gjort ett utomordentligt källarbete, då de undersökt publicerade bilder av påstådda kärnvapenanläggningar i amerikanska medier. Det visade sig att CNN använde samma bild i två separata artiklar om Irans och Nordkoreas påstådda kärnvapenprogram. Efter att bloggen uppmärksammades så ändrade CNN bilden med ett korrektionsmeddelande utan förklaring.

Men historien slutar inte där. Efter ytterligare grävande av bloggarna så upptäcker de att bilden, som tydligen föreställer den iranska Natanzanläggningen, publicerats ett år tidigare av Radio Free Europe/Radio Liberty i en artikel om Nordkoreas påstådda kärnvapenprogram. RFE/RL är som bekant en amerikansk nyhetsorganisation, som finansieras av den amerikanska staten. Något förbryllande så är filnamnet till bilden i RFE/RL's artikel "Iraq-nuclear.jpg".

Har bilden publicerats i andra sammanhang, exempelvis då det handlat om Iraks påstådda kärnvapenprogram? Jajamensan, flera gånger dessutom. I en artikel så publicerades bilden med bildtexten: "Convincing Enough?".

En och samma bild har alltså fått representera kärnvapenanläggningar i tre skilda länder. Bilden har publicerats av en nyhetsbyrå som finansieras av amerikanska staten, och har spridits vidare till andra medier. Efter att detta uppmärksammats har bilden tagits bort från nyhetsbyrån och slängts ned i minneshålet.

Tänker man återigen dra ut i krig baserat på felaktig information? Hjulen tycks ha satt i rullning och propagandakriget är i full gång, vilket Medialens skriver om.


PS. Läs även Jinge och Trancecom
.


Andra bloggar om: usa, iran, massförstörelsevapen, wmd, kärnvapen, propaganda, irak, nordkorea

Intressant vändning i Padilla fallet

Jag skrev tidigare om fallet med Jose Padilla, mannen som greps 2002 då han anklagades för att planera spränga "dirty bombs" i USA. Han klassificerades som "illegal kombattant" av Bushadministrationen, som vägrade låta honom få en rättegång, något som annars anstår en demokratisk rättstat.

I ett överraskande drag från Bushadministrationen förra månaden så upphörde plötsligt Padilla att vara en "illegal kombattant" och är inte längre anklagad för att ha planerat spränga "dirty bombs"; nu, tre år senare, anklagas han för något helt annat som inte har med de ursprungliga anklagelserna att göra.

Troligtvis fick Bushadministrationen kalla fötter, eftersom vändningen kom strax innan Högsta Domstolen skulle pröva om det var lagligt eller inte att hålla honom inspärrad utan rättegång.

Vad som nu har hänt är att Bushadministrationen omedelbart vill förflytta Padilla från det militära fängelse, han varit inlåst i åratalutan rättegång, till ett civilt fängelse. Padillas advokat säger till New York Times:

The government had the power to transfer Padilla from physical military custody for more than three years, yet only now does it deem swift transfer imperative.

Varför denna brådska? Svaret är enkelt. Om Padilla förflyttas till ett civilt fängelse så upphör skälet för domstolen att pröva om hans inspärrning utan rättegång var laglig eller inte. Bushadministrationen vet förmodligen om att de skulle förlora en sådan rättegång, därför har Padilla i ett trollslag förvandlats från en "illegal kombattant" utan rätt till rättslig prövning, till en "vanlig" terrorist som ska få sitt mål prövat i civil domstol. Från att ha kämpat i över tre år för att få spärra in Padilla utan rättegång i ett militärt fängelse, så kämpar man nu för att få slänga ut honom ur det fängelset och in i ett civilt. Man gör alltså sitt bästa för att domstolen inte ska kunna undersöka om Bushadministrationen har hållit en man inspärrad i tre år utan rättegång.

New York Times skriver:

Judge J. Michael Luttig wrote in the opinion declining the transfer that the administration appeared to be trying to manipulate the case to avoid a Supreme Court review of the September ruling. Judge Luttig also warned that the administration's behavior in the case could jeopardize its credibility before the courts in other terrorism cases.

För att använda sig av högertomten Ahlmarks ord: Det är demokratin, dumbom!





Andra bloggar om: jose padilla, usa, terrorism, bushadministrationen, illegala kombattanter, fascism

Tortyr Bonanza!

Jag har precis upptäckt att Storbritanniens fd. ambassadör till Uzbekistan, Craig Murray, har startat en egen blog där han skriver om hur Storbtitannien och USA förlitar sig på tortyr i sitt korståg för "demokrati". Förutom att de själv torterar, så outsourcar de även tortyr till pålitliga diktaturer, vilket varit känt sedan länge.

Ett vanligt argument från den blodtörstiga högern är att tortyr kan vara nödvändigt för att rädda liv. För att kunna leva med den åsikten kanske man ska ha sig klart för vad tortyr är. Som Murray skriver:

And I will tell you what torture means.

It means the woman who was raped with a broken bottle in both vagina and anus, and who died after ten days of agony. It means the old man suspended by wrist shackles from the ceiling while his children were beaten to a pulp before his eyes. It means the man whose fingernails were pulled before his face was beaten and he was immersed to his armpits in boiling liquid.

It means the 18-year-old whose knees and elbows were smashed, his hand immersed in boiling liquid until the skin came away and the flesh started to peel from the bone, before the back of his skull was stove in.

These are all real cases from the Uzbek security services which we viewed as friendly liaison, and from which we obtained regular intelligence, in the Uzbek case via the CIA.

Det är alltså det här som våra vänner på den högra sidan av den politiska skalan försvarar eller blundar för. Förhoppningsvis är de inte i majoritet.

Murray har nyligen slängt in en näve stenar i det politiska getingbot genom att publicera hemliga dokument på sin hemsida, som visar hur den brittiska regeringen har ljugit om sin inblandning i tortyr.

Jack Straw sade i april 2005:

We do not support the obtaining of intelligence by torture, or its use.

Följande står det i ett av dokumenten som Murray publicerade:

We receive intelligence obtained under torture from the Uzbek intelligence services, via the US. We should stop. It is bad information anyway. Tortured dupes are forced to sign up to confessions showing what the Uzbek government wants the US and UK to believe, that they and we are fighting the same war against terror.

I understand that the meeting decided to continue to obtain the Uzbek torture material. I understand that the principal argument deployed was that the intelligence material disguises the precise source, ie it does not ordinarily reveal the name of the individual who is tortured. Indeed this is true – the material is marked with a euphemism such as "From detainee debriefing." The argument runs that if the individual is not named, we cannot prove that he was tortured.

De brittiska myndigheterna var alltså fullt medvetna om tortyren, och gjorde sitt bästa för att dölja det. En cover up.

Som en liten notis, så skriver Guardian idag om hur officerare från MI6 närvarade vid ett "förhör" i Grekland, då 28 Pakistanier greps och misshandlades. Jack Straw har tidigare kallat anklagelserna för att vara "fabricerade" och "utter nonsense". Men idag så erkänner alltså tjänstemän att brittiska agenter trots allt var närvarande, dock endast som "observatörer", en bekväm undanflykt.

Hyckleri, var ordet.


PS. Trancecom skriver också om Craig Murray och tortyren i Uzbekistan.


Andra bloggar om: usa, uzbekistan, tortyr, cia, storbirtannien, hyckleri