Motståndet i Irak

Enligt den bild som förmedlas i media så tycks motståndet i Irak drabba främst civila. Men enligt Joseph A. Christoffs vittnesmål inför den amerikanska senatens Committee on Foreign Relations är den bilden felaktig. Enligt siffror som sträcker sig från juli 2003 till december 2005 så har attackerna i första hand hela tiden riktats mot ockupationsstyrkorna, och i andra hand irakiska säkerhetsstyrkor. (klicka på bilden eller se sida 6 i Christoffs vittnesmål)





Enligt Michael D. Maples vittnesmål inför den amerikanska kongressen så är få upprorsmän motiverade av Ba'athism, och utländska krigare utgör en minoritet av motståndet, då de är ansvariga för 5 procent av våldet i Irak:

Sunni Arab leaders hold no influence over foreign terrorists such as al-Qaida in Iraq. Since last year, tribal and local insurgent dissatisfaction with foreign fighter presence and tactics appears to have grown. However, tension is localized and has not disrupted the overall strength of the insurgency.

Maples säger också att motståndet har stort stöd bland folket i Irak, vilket går tvärtemot den bild som förmedlas, nämligen att stödet skulle vara begränsat till sunnimuslimer. Till skillnad från "liberaler" med Ulf Nilson i spetsen så klarar irakierna av att skilja mellan attacker som riktar sig emot ockupationsmakten och attacker mot civila.

Most Iraqis consider those who perpetrate violence against civilians to be "criminals" or "terrorists", but those who attack the Coalition as "patriots".

Det kanske börjar bli dags för självgoda "liberaler" att inse att motståndet i Irak inte är ett getingbo av terrorism, utan ett folkligt och legitimt motstånd mot en blodig ockupation. "Liberaler" brukar annars tala i högljudda ordalag om "frihet", men varför motsätter de sig i så fall irakiernas kamp för frihet?
.


Andra bloggar om: irak, terrorism, motståndsrörelse, usa, al qaida, al-qaida, bombhögern, statistik, ockupation, frihet

Konflikt om antalet döda i Irak

I lördagens Konflikt i P1 så intervjuades Eftikhar Hashem Alhusainy, företrädare för föreningen Iraksolidaritet, av programledaren Saam Kapadia. I början av intervjun ifrågasatte Alhusainy siffran på antalet döda i Irak som hade nämnts tidigare under programmet:

Eftikhar Hashem Alhusainy: Jag måste bara rätta till statistiken, det är 130.000 döda vid tidigare statistik. [...]

Programledaren Kapadia svarade genom att haspla ur sig följande:

Saam Kapadia: 130.000 är en diskuterad, eeh en omdiskuterad siffra ska jag säga. 35.000 är det de flesta har enats om får vi väl tillägga där.

Kapadia gav ingen källa till siffran, men ett inte alltför djärvt påstående är att han fått sin information från Iraq Body Count (se rättelse), en organisation med det lovvärda syftet att försöka räkna antalet döda i Irak, men som gör det med minst sagt tveksamma metoder, något som jag kommenterat tidigare.

Återigen ser vi prov på hur media okritiskt använder sig av siffrorna från Iraq Body Count, som betraktas som en objektiv källa trots dess uppenbara brister. Kapadia gör det med hänvisning till att den högre siffran är "omdiskuterad", men vad som aldrig problematiseras är varför siffrorna från Iraq Body Count inte diskuteras, utan rapporteras som en objektiv sanning.

Bara för att "de flesta har enats om" att 35.000 är siffran att lita på behöver inte betyda att så verkligen är fallet, särskilt inte då det finns vetenskapliga undersökningar som kommer till en annan slutsats. Givetvis tänker jag på den undersökning som gjorts i den respekterade tidskriften The Lancet, där de kom fram till att siffran troligtvis låg runt 98.000 döda.

När blev siffrorna från Iraq Body Count en objektiv sanning att stödja sig på, och varför ignoreras siffrorna från The Lancet?


Se även SVT om antalet döda i Irak



Rättelse: Enligt kommentar från Saam Kapadia så upplyste han i början av programmet att hans källa var Iraq Body Count, vilket jag hade missat. Det förändrar dock inte kritiken i sak.
.


Andra bloggar om: konflikt, p1, irak, lancet, propaganda, censur, iraq, body count

Klarspråk om Afghanistan

Bush försökte i ett tal tidigare i veckan vända blickarna bort från Irak, och peka på Afghanistan som ett lyckat exempel:

Twenty-five million people are now free, and Afghanistan is no longer a safe haven for the terrorists.

Han kanske skulle ta och tala med sina undersåtar om den saken. Chefen för DIA (Defense Intelligence Agency), General Michael D. Maples, vittnade inför den amerikanska kongressen om situationen i Afghanistan, där han målade upp en helt annan bild av situationen:

In 2005, Taliban and other anticoalition movement groups increased attacks by 20% over 2004. Insurgents also increased suicide attacks almost four-fold, more than doubled improvised explosive devices attacks and increasingly used beheadings to terrorize the local population. [...] We judge insurgents now represent a greater threat to the expansion of Afghan government authority than at any point since late 2001, and will be active this spring.

Kejsaren står återigen naken.
.


Andra bloggar om: afhganistan, george w bush, talibaner, ockupation

Murtha talar klarspråk om Irak

Den amerikanske politikern John Murtha talar i en intervju med NBC's Meet the Press klarspråk om läget i Irak:

We lost the hearts and minds of the people - 80 percent of the Iraqis want us out of there, 47 percent say it's OK to kill Americans. When it comes to that stage, it's time for us to give them the incentive to take over their own country.

Murtha ser lite eller inget framsteg i Irak. Han drog sin slutsats efter att ha rest till Irak och bevittnat hur folket inte har tillräckligt med el och vatten; hur oljeproduktionen är otillräcklig; och en arbetslöshet på 60 procent. Han kritiserar särskilt hur Bushadministrationen har kommenterat och hanterat situationen; genom att som ett mantra upprepa att utveckligen går åt rätt håll.

They have mishandled it, mischaracterized it.

Han vänder sig särskilt mot Bushadministrationens påstående att det inte pågår ett inbördeskrig i Irak, och att motståndet skulle vara avtagande, vilket jag skrivit om tidigare. Brookings Institutions senaste Iraq Index visar att det dagligen sker i genomsnitt 75 anfall i Irak; för ett år sedan var siffran 54 om dagen.

"It is a civil war. Twenty-five thousand insurgents are fighting with each other inside the country for supremacy. That's the definition of a civil war."

Murthas nyvakna motstånd mot ockupationen är något ironiskt, med tanke på att han för två år sedan skrev en bok som tog avstånd från tanken på ett omedelbart tillbakadragande av trupper med hänvisning till att inbördeskrig väntar runt hörnet.
.


Andra bloggar om: irak, john murtha, usa, politik, ockupation, inbördeskrig

Racism takes many shapes

Vilka är det som är känsliga över bilder nu? Kan det här vara definitionen av ironi?

Rasismaffisch med legobit upprör danskarna
FN drar in affisch som retat Danmark
.


Andra bloggar om: danmark, lego, rasism, fn, muhammed

Chalmers Johnson om amerikansk imperialism

Missa inte intervjun med Chalmers Johnson, författare till boken "Imperiedrömmar"; en bok om hur den amerikanska militarismen under lång tid har infiltrerat regeringsorganen i Washington och manipulerar den federala budgeten för att stärka sitt inflytande över det amerikanska samhället.

In 1989, what startled me almost more than the Wall coming down was this: As the entire justification for the Military-Industrial Complex, for the Pentagon apparatus, for the fleets around the world, for all our bases came to an end, the United States instantly - pure knee-jerk reaction - began to seek an alternative enemy. Our leaders simply could not contemplate dismantling the apparatus of the Cold War.

The chief question that came to mind almost at once, as soon as it was clear that our part of the Cold War was going to be perpetuated - the same structure, the same military Keynesianism, an economy based largely on the building of weapons - was: Did this suggest that the Cold War was, in fact, a cover for something else; that something else being an American empire intentionally created during World War II as the successor to the British Empire?

Johnson analyserar om det amerikanska imperiet verkligen är ett klassiskt imperium, och vad som skiljer från exempelvis det brittiska:

Empires are defined so often as holders of colonies, but analytically, by empire we simply mean the projection of hegemony outward, over other people, using them to serve our interests, regardless of how their interests may be affected.

So what kind of empire is ours? The unit is not the colony, it's the military base.

Missa inte en väldigt läsvärd intervju.
.


Andra bloggar om: chalmers johnson, militär industriella komplexet, ekonomi, kapitalism, militär keynesianism, imperialism, hegemoni

Spin Cheney

Halliburtons representant i den amerikanska regeringen, Dick Cheney, försöker desperat skönmåla bilden av Irak som en av framgång snarare än kaos. I tidskriften Editor and Publisher beskyller han media för att måla upp en felaktig bild av situationen.

Cheney förutspådde innan kriget att de amerikanska soldaterna kommer hälsas som "befriare"; och för 10 månader sedan levererade han en ny profetia där han påstod att det irakiska motståndet var i sina sista dödsryckningar. Cheney har vägrat ta avstånd från sina spådomar (som alltmer liknar Chicago Daily Tribune's inför valet 1948 - "Dewey beats Truman") , då de har visat sig vara helt uppåt väggarna, med förklaringen att han i stort hade rätt och att hans bild återspeglar verkligheten ("were basically accurate, reflect reality").

Återigen så visar sig det ledande skiktet leva på en annan planet. Iyad Allawi sade förra veckan till BBC att inbördeskriget redan var i full gång:

We are losing each day as an average 50 to 60 people throughout the country, if not more - if this is not civil war, then God knows what civil war is.

Zalmay Khalilzad, oljemannen från UNOCAL som belönades med ambassadörskap i Afghanistan och Irak, kommenterade situationen i en intervju med LA Times, där han varnade inte enbart för ett inbördeskrig; han ser även risker för ett krig som kan dra in andra länder.

Cheney får även kritik av partikamrater, framförallt av senatorn Chuck Hagel som i en intervju i ABC sade:

Are we better off today than we were three years ago? Is the Middle East more stable than it was three years ago? Absolutely not. It’s more unstable.

Hagel har tidigare sagt i en intervju att inbördeskriget, enligt amerikanska generaler, har pågått i flera månader:

I think we have had a low-grade civil war going on in Iraq, certainly the last six months, maybe the last year. Our own generals have told me that privately.

PS. Progressive Daily Beacon har kommenterat Cheneys senaste uttalande under rubriken: "Cheney Certifiably Insane"
.


Andra bloggar om: dick cheney, usa, politik, halliburton, irak, ockupation, inbördeskrig, unocal, zalmay khalilzad

Mission Accomplished

Greg Palast har skrivit en tankvärd krönika om läget i Irak, där han menar att påståendet att Bush har misslyckats med sitt mål i Irak är fullständigt felaktigt; snarare så har han lyckats alldeles utomordentligt.

Palast säger sig ha kommit över en hemlig rapport om Iraks olja som författats av det amerikanska utrikesdepartementet, där ett av direktiven till irakierna är att behålla ett statligt oljebolag och att "stärka banden med OPEC" ("enhance its relationships with OPEC"). Mer specifikt så skulle det innebära att Iraks oljeproduktion skulle begränsas enligt den kvot som sätts av OPEC.

Det är grundläggande nationalekonomi. OPEC är en kartell, vilket innebär att aktörerna på en marknad samarbetar för att dra upp priset; grovt förenklat så tjänar producenterna mer då det finns lite olja (som har en väldigt oelastisk efterfrågan) på marknaden, snarare är mycket (givetvis till en viss gräns):

So, every time the "insurgents" blow up a pipeline in Basra, every time Mad Mahmoud in Tehran threatens to cut supply, the price of oil leaps. And Dick and George just love it.

The top oily-gopolists, the five largest oil companies, pulled in $113 billion in profit in 2005 -- compared to a piddly $34 billion in 2002 before Operation Iraqi Liberation. In other words, it's been a good war for Big Oil.

As per Plan Bush, Bahr Al-Ulum became Iraq's occupation oil minister; the conquered nation "enhanced its relationship with OPEC;" and the price of oil, from Clinton peace-time to Bush war-time, shot up 317%.

Det är en väldigt intressant teori Palast kommer med, och jag hoppas att rapporten från State Department läcker ut på nätet så snart som möjligt.
.


Andra bloggar om: irak, olja, opec, usa, ekonomi, nationalekonomi, efterfråge elasticitet, kapitalism

Korruption i Irak

Guardian har idag en utmärkt artikel om den massiva korruption i Irak som utförts av den amerikanska ockupationsmakten. Ockupationsmakten har stulit och förskingrat irakiernas egna pengar - pengar som skulle gå till återuppbyggnad efter kriget - vilket givetvis har medfört ökad misär för det irakiska folket. Men det handlar inte enbart om ren stöld, utan även om hur företag som anlitats för återuppbyggnaden har tagit ut fantastiska överpriser i sin iver på profit. Man leker med irakiernas pengar som om det vore monopolpengar.


Tidigare inlägg om korruptionen i Irak:

Trolleri i Irak
Återuppbyggnad, i helvete heller...
.


Andra bloggar om: irak, återuppbyggnad, korruption, ekonomi, ockupation, usa

SVT om antalet döda i Irak

Rapport hade igår ett inslag om våldet i Irak. I stor stil skriver SVT i sitt reportage hur många civila irakier som har dött sedan invasionen: "Totalt 33,679". Ingenstans nämner de att siffran som nämns är ett minimum, deras källa Iraq Body Count anger även ett maximum på 37,823, vilket SVT underlåter att nämna.

Vad som dock är mest allvarligt är att SVT okritiskt rapporterar siffrorna från Iraq Body Count, trots att det visat sig att sidan använder sig av en högst tveksam metodologi för att få fram siffrorna för antal döda i Irak. De är dock inte ensamma, utan det har blivit praxis för media att okritiskt återge siffrorna från Iraq Body Count.

Metoden som Iraq Body Count använder sig av är problematisk, av flera uppenbara skäl. För att dödsfall överhuvudtaget ska registreras i databasen krävs att det rapporterats i minst två nyhetskällor, och de har själva medgivit att de mest använder sig av "västerländska" nyhetskällor ("the most prevalent are the major newswires and US and UK newspapers.") Företrädare för organisationen har själva pekat ut att deras siffror troligtvis underskattar antalet döda, och en artikel i ZMag pekar ut något som borde vara uppenbart:

"[T]here is simply no reason to believe that even a large fraction of Iraqi civilian combat-related deaths are ever reported in the Western media, much less, have the two independent reports necessary to be recorded in the IBC database. Do these few agencies really have enough Iraqi reporters on retainer to cover the country? Are these reporters really able comprehensively to cover deaths in insurgent-held parts of Iraq? How likely is it that two reporters from distinct media outlets are going to be present at a given site where deaths occur? How many of the thousands of US bombings have been investigated by any reporter, Western or Iraqi? Simply to state these questions is to emphasize the fragmentary nature of the reporting that occurs and thus the limitations of the IBC database."

Något som komplicerar saken ytterligare är att många journalister lever "inbäddade" (någon som minns historikern Peter Englunds koloniala härjningar i DN?) och är beroende av skydd från de amerikanska styrkorna, men att de inte reflekterar över de uppenbara problemen med siffrorna från Iraq Body Count. Från MediaLens:

I love the fact that journalists just don't see the inherent problems with reporting the IBC figures. The journalists imbedded in Iraq spend most of the time in the Green Zone or visiting, with the military, the sites of the latest insurgent outrage. They then file reports of those deaths in their respective papers.

The journalists then recognise that they are missing a lot of the 'action' and so use the IBC figure, presenting it as a grand total of Iraqi deaths. They seem to be able to ignore that this figure is gathered from the reports they have filed - so of course it doesn't capture the vast amount of deaths they miss.

När blev siffrorna från Iraq Body Count en objektiv sanning som rapporteras okritiskt? Varför uppger SVT den lägsta möjliga siffran för antalet döda, utan att upplysa om databasens brister eller andra undersökningar, till exempel den som publicerades i Lancet som menade att runt 100.000 irakier har dött till följd av invasionen?
.



Andra bloggar om: svt, propaganda, lancet, iraq body count, propaganda, irak, journalism, censur, media

Insändare

I dagens Metro läser jag en insändare som får mig att haja till:

USA tillåts sprida tortyrpropaganda

Amerikanska tv-serier används för att sprida propaganda och förståelse för USA:s användning av tortyr och annat våldförande på mänskliga rättigheter. I de populära tv-serierna "Lost" och "24", som båda sänds av TV 4, utövar hjältarna Sayid och Bauer tortyr i det godas tjänst. Anser TV 4:as programledning att tortyr är god underhållning? Tycker TV 4:as programledning att det är rätt att ge intryck av att tortyr under vissa omständigheter är en korrekt förhörsmetod? Även i "Commander in chief" tvingas/ luras den kvinnliga presidenten att godkänna tortyr eller ”stränga förhörsmetoder” som den förskönande omskrivningen lyder. När avser TV 4 att sända program med kritik mot kommersiella programs försåtliga propaganda i frågan?

Jag har själv reagerat över samma sak, och påbörjade ett inlägg (som av flera anledningar aldrig blev färdig) för någon vecka sedan inför säsongsstarten av 24, TV-serien om agenten Jack Bauer, som sänds på TV4. Jag började titta på serien på grund av jag hade hört talas om dess häftiga format - serien har en fantastisk redigering och bildspråk - men tröttnade ganska snart på serien (den blir ganska krystad efter ett tag).

Det jag reagerade starkast över var ett flertal scener där huvudpersonen torterade människor, men det värsta var inte att tortyr förekom i serien, utan att det presenterades som fullkomligt normalt. Det kommenteras överhuvudtaget inte.

I den andra säsongen förhör Jack Bauer en fånge, och förhöret slutar med att han skjuter fången i bröstet. I nästa scen, då han är undercover och försöker infiltrera ett misstänkt kriminellt gäng, så har han fångens avskurna huvud i en väska som han ger till ett par misstänkta brottslingar för att verka trovärdig i sin roll som kriminell.

Nämnda scen är endast ett exempel i mängden, men vad som är slående är att Bauers agerande inte kritiseras, och i den mån det kommenteras så rättfärdigas det med hänvisning till "the ticking bomb" scenariot, något som högerns tortyrförespråkare brukar göra. Den kanske mest kände förespråkaren är den amerikanska juristen Alan Dershowitz, som just hänvisar till sagda scenario.

Vi ser en normaliseringsprocess där tortyr inte längre betraktas som avskyvärt och omänskligt - och framförallt ovärdigt en demokrati - utan som ett legitimt medel för brottsbekämpning och upprätthållande av makten.

Att använda sig av fiktiva berättelser för att nå ut med sitt budskap är ett väl beprövat och synnerligen effektivt knep - tidigare kallade vi det för propaganda - eftersom det flyger under vår radar, då det presenteras som underhållning och fantasi. Men samtidigt så höjer det vår tröskel för vad som är acceptabelt, så till den grad att vi inte längre reagerar. Kan det förklara den flathet vi ser inför dagens användande av tortyr, i frihetens och demokratins namn?

När blev tortyr normalt?
.


Andra bloggar om: usa, tortyr, metro, propaganda, 24, jack bauer, fascism, ticking bomb scenario, alan dershowitz, demokrati

Good riddance!

Hej då Laila! Försök dra med dig Thomas Bodström i fallet!

.


Andra bloggar om: laila freivalds, politik, sverige

Satans mördare!

Time har idag en skrämmande artikel om hur amerikanska soldater med berått mod har mördat 15 oskyldiga och obeväpnade irakiska civila i staden Haditha i västra Irak. Det amerikanska kompaniet hade blivit utsatt för en bomb (IED), vilket hade dödat en av soldaterna, och den officiella pressreleasen från militärbasen i Ramadi uppgav att de civila hade dött i explosionen och en efterföljande eldstrid med upprorsmän ("insurgents"); något som visade sig vara en lögn efter att Time nystade i fallet.

Det urskillningslösa dödandet utfört av amerikanska soldater var en ren hämndaktion. Ett överlevande vittne, nioåriga Eman Waleed, beskriver den vidriga syn som utspelades framför hennes ögon:

When the Marines entered the house, they were shouting in English. "First, they went into my father's room, where he was reading the Koran," she claims, "and we heard shots." According to Eman, the Marines then entered the living room. "I couldn't see their faces very well—only their guns sticking into the doorway. I watched them shoot my grandfather, first in the chest and then in the head. Then they killed my granny." She claims the troops started firing toward the corner of the room where she and her younger brother Abdul Rahman, 8, were hiding; the other adults shielded the children from the bullets but died in the process. Eman says her leg was hit by a piece of metal and Abdul Rahman was shot near his shoulder.

Sju personer, inklusive ett barn, dödades i attacken. Soldaterna fortsatte sedan till en grannlägenhet där de dödade ytterligare åtta personer, inklusive en tvåårig pojke och hans tre unga systrar.

Totalt dödades 23 personer i räden, varav 15 har klassificerats som civila (noncombatants) av den amerikanska militären. Time skriver att det i nuläget inte finns några slutgiltiga bevis för att soldaterna medvetet dödade civila, vilket är fullkomligt nonsens. Tidningen citerar en irakisk läkare som menar att de amerikanska soldaterna har ljugit om händelseförloppet:

[Dr. Wahid] says the Marines brought 24 bodies to his hospital around midnight on Nov. 19. Wahid says the Marines claimed the victims had been killed by shrapnel from the roadside bomb. "But it was obvious to us that there were no organs slashed by shrapnel," Wahid says. "The bullet wounds were very apparent. Most of the victims were shot in the chest and the head--from close range."

En irakisk grupp för mänskliga rättigheter har även granskat en videofilm av mordplatsen som spelats in av en irakisk journalistik student. Filmen visar att många av offren, särskilt kvinnor och barn, hade på sig nattlinnen då de mördades, knappast ett plagg särskilt lämpat för terroristaktioner. På insidan av husen var de nedblodade väggarna genomsållade av kulhål och granatsplitter, men på utsidan lyste kulhål med sin frånvaro, vilket tyder på att de amerikanska soldaternas påstående om att de endast hade besvarat eld från upprorsmän är en fullständig lögn.

Den amerikanska militären höll fast vid sin version ända till Time överlämnade ett videoband med vittnesmål som pekade åt ett helt annat håll; först då skickades ärendet vidare för utredning. Utredningen, som tycks vara en "white-wash" av högsta klass, kom fram till att inga upprorsmän befann sig i de två första husen som stormats av de amerikanska soldaterna. De mördade civila anser man vara en oavsiktlig skada ("collateral damage"), och inte offer för ont uppsåt ("malicious intent"). Släktingar till de mördade irakierna har fått generösa 2.500 dollar i skadestånd, med andra ord en spottloska i ansiktet.

Det är så här som bombhögerns älskade krig ser ut i verkligheten. Det är inte videobilder av bomber som träffar skorstenar och statyer som välts i välregisserade skådespel. Det är oskyldiga civila som varje dag får sätta livet till i den desperata kampen om oljan. Hur länge tänker vår "liberala" höger tiga om det brott mot mänskligheten som utförs i "demokratins" namn? Man kan bara hoppas att Olof Palme får rätt med sina bevingade ord om att eftervärldens dom kommer falla hårt över de som bär ansvaret.
.


Andra bloggar om: irak, fascism, usa, ockupation, haditha, mänskliga rättigheter, bombhögern

Notis

Onsdag 15/3
Ishaqi (nära Balad): Amerikansk militär på jakt efter en misstänkt al-Qaidamedlem genomför en räd mot ett hus och griper den misstänkte. Enligt irakisk polis och vittnesuppgifter dödas elva andra personer i samma hus, varav fem barn. De tillhör alla samma familj och uppges ha skjutits i huvudena. Amerikanerna sprängde därefter sönder huset. Irakiska lokala myndigheter kräver en förklaring till den amerikanska militärens agerande. Amerikansk militär uppger å sin sida att två kvinnor och ett barn har dödats vid tillfället men ger ingen närmare förklaring. Ett flertal bilder sprids som motsäger den amerikanska militärens version.


Texten är tagen ur en artikel ur Svenska Dagbladet med rubriken "En ofattbar brutalitet har tagit över i Irak". Nyheten blev för ett par dagar sedan en notis i Dagens Nyheter.

Har vi nått så långt att det endast blir en notis i våra tidningar när fem irakiska barn avrättas med skott i huvudet av amerikanska soldater? Har vi blivit så vana vid de amerikanska lögnerna och "övergreppen" att vi inte längre reagerar över sådana här händelser?

Det är så här "befrielse" och "demokratisering" ser ut.
.


Andra bloggar om: irak, usa, fascism, ockupation, mänskliga rättigheter, bombhögern

Black Room

New York Times har idag en lång artikel om hur amerikanska styrkor efter invasionen av Irak tog över en av Saddams gamla tortyrkammare, och fortsatte i diktatorns fotspår. Fångar ska ha blivit misshandlade, slagna med gevärskolvar, spottade i ansiktet och använts som måltavlor för paintballgevär. Enligt sedvanligt amerikanskt mönster så har fångarna "försvunnit" och inte tillåtits ha någon kontakt med omvärlden, så de amerikanska soldaterna har haft goda möjligheter att tortera dem i lugn och ro:

Placards posted by soldiers at the detention area advised, "NO BLOOD, NO FOUL." The slogan, as one Defense Department official explained, reflected an adage adopted by Task Force 6-26: "If you don't make them bleed, they can't prosecute for it." According to Pentagon specialists who worked with the unit, prisoners at Camp Nama often disappeared into a detention black hole, barred from access to lawyers or relatives, and confined for weeks without charges. "The reality is, there were no rules there," another Pentagon official said.

Tortyren ska ha förekommit innan bilderna från Abu Ghraib publicerades, men ska även ha fortsatt efteråt. Medan omvärldens blickar riktas åt symboler som Abu Ghraib och Guantanamo, så fortsätter den amerikanska systematiska tortyren i lugn och ro på mindre kända platser som Bagram i Afghanistan, Forward Operating Base Mercury i Irak, eller i något av det tjugotal hemliga fängelser som USA driver runt om i världen.

Hur länge tänker "liberalerna" tiga?
.


Andra bloggar om: irak, usa, tortyr, fascism, abu ghraib, afghanistan, bagram, guantanamo, hemliga fängelser

V för Vendetta

Istället för att svepas med i den allmänna schlageryran så gick jag på bio igår och såg en fantastisk film, V för Vendetta. Filmen är baserad på en seriebok (graphic novel) som publicerades i Storbritannien på 1980-talet, en tid av uppror mot den förödande Thatcherismen. Författaren Alan Moore säger i en intervju:

It seemed to me that with the kind of Reagan/Thatcher axis that existed across the Atlantic, it looked like Western society was taking somewhat a turn for the worse. There were ugly fascist stains starting to reassert themselves that we might have thought had been eradicated back in the '30s.

Filmen (och boken) utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid; Storbritannien har förvandlats till en fasciststat och innevånarna som lever under strikt övervakning har gett upp sin frihet i utbyte mot säkerhet. Parallellerna till dagens samhälle är slående.

Den enda som gör motstånd är en man i mask som kallar sig V, och efter en spektakulär aktion så meddelar han att han kommer spränga det brittiska parlamentet på årsdagen av Guy Fawkes misslyckade attentatsförsök.

Filmen för en intressant och angelägen diskussion om vem som är terrorist eller frihetskämpe, och levererar ett förvånansvärt anarkistiskt budskap (även om det ska ha tonats ned från den litterära förlagan).

Filmen borde vara ett obligatorium Thomas Bodström och hans gelikar. Som huvudpersonen V säger i filmen:

People should not be afraid of their governments, governments should be afraid of their people.

Missa inte V för Vendetta!


Andra bloggar om: v för vendetta, film, terrorism

Hur "liberalt" är Folkpartiet?

SVT meddelar idag att socialdemokraterna har gjort upp med folkpartiet, "Sveriges liberala parti", som de själva kallar sig, om den hårt kritiserade frågan angående hemlig avlyssning. Något ironiskt så skriver folkpartiet på sin hemsida att "respekten för den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt", samtidigt som Lagrådet säger till SVT att lagförslaget är "ett hot mot den personliga integriteten". Hur liberalt är egentligen Sveriges liberala parti?


Andra bloggar om: folkpartiet, liberalism, liberaler, övervakningssamhället, hemliga avlyssning, personlig integritet

Rapport om mänskliga rättigheter

I dagarna släppte amerikanska utrikesdepartementet sin årliga rapport om mänskliga rättigheter i världen. Rapporten är hyckleri av högsta klass. Som SVT skriver så gör man "en ingående och kritisk bedömning av världens länder men diskuterar inte USA:s egen roll i utvecklingen".

För att ta avsnittet om Irak som exempel så går rapporten noga igenom hur irakisk militär och polis har begått övergrepp mot befolkningen, och man sträcker sig till och med så långt att man använder sig av ordet "tortyr" (särskilt då förövarna är "upprorsmän och terroristelement"), något som man undvikit att göra de gånger då det är "befriarna" som varit plågoandarna. Men man väljer att inte granska den amerikanska militärens tortyr av irakier; den nämns överhuvudtaget inte i rapporten vad jag kan se.

Något ironiskt är en av indikatorerna för läget angående mänskliga rättigheter "förvägran av rättvis offentlig rättegång". Det är svårt att glömma att Bushadministrationen i flera år har kämpat för att kunna förvägra fångar möjligheten att få ställas inför rätta i sitt löjeväckande "krig mot terrorismen".

Ytterligare en indikator är "försvinnanden". Även där är det svårt att glömma de människor som kidnappats av amerikanska styrkor och hålls fängslade på hemlig plats, utan att få en rättslig prövning eller få träffa en advokat. De göms även undan Röda Korset, något som är ett brott mot artikel 49 i Genevekonventionen.

Rapporten är ett stort skämt, så länge som man medvetet blundar för sin egen inblandning.
.


Andra bloggar om: usa, mänskliga rättigheter, hyckleri, irak, propaganda, censur, bushadministrationen, terrorism, genevekonventionen, fascism

USA stänger Abu Ghraib

New York Times skriver idag att talesmän för den amerikanska ockupationsmakten i Irak meddelat att man avser att stänga fängelset Abu Ghraib inom tre månader. Fängelset blev ökänt för den tortyr som amerikanska soldater, i sin iver att "demokratisera", utsatte irakier för.

Tyvärr så betyder stängningen av Abu Ghraib ingenting. Fängelset har blivit en symbol för den terror som ockupationsmakten utsatt irakierna för - Abu Ghraib har mer eller mindre blivit synonymt med tortyr - och stängningen är ett sätt att helt enkelt ta bort symbolen; att sopa det under mattan. Då Abu Ghraib upphör att existera, så upphör också symbolen att samlas kring.

Tortyren kan USA lugnt fortsätta med i något av det tjugotal hemliga fängelser som de driver runt om i världen.


Tortyr och hemliga fångar
Vidrigt Forsell!
Demokratiseringsprocessen i Irak fortskrider
.


Andra bloggar om: abu ghraib, usa, tortyr, irak, hemliga fängelser