Motståndet i Irak

Enligt den bild som förmedlas i media så tycks motståndet i Irak drabba främst civila. Men enligt Joseph A. Christoffs vittnesmål inför den amerikanska senatens Committee on Foreign Relations är den bilden felaktig. Enligt siffror som sträcker sig från juli 2003 till december 2005 så har attackerna i första hand hela tiden riktats mot ockupationsstyrkorna, och i andra hand irakiska säkerhetsstyrkor. (klicka på bilden eller se sida 6 i Christoffs vittnesmål)





Enligt Michael D. Maples vittnesmål inför den amerikanska kongressen så är få upprorsmän motiverade av Ba'athism, och utländska krigare utgör en minoritet av motståndet, då de är ansvariga för 5 procent av våldet i Irak:

Sunni Arab leaders hold no influence over foreign terrorists such as al-Qaida in Iraq. Since last year, tribal and local insurgent dissatisfaction with foreign fighter presence and tactics appears to have grown. However, tension is localized and has not disrupted the overall strength of the insurgency.

Maples säger också att motståndet har stort stöd bland folket i Irak, vilket går tvärtemot den bild som förmedlas, nämligen att stödet skulle vara begränsat till sunnimuslimer. Till skillnad från "liberaler" med Ulf Nilson i spetsen så klarar irakierna av att skilja mellan attacker som riktar sig emot ockupationsmakten och attacker mot civila.

Most Iraqis consider those who perpetrate violence against civilians to be "criminals" or "terrorists", but those who attack the Coalition as "patriots".

Det kanske börjar bli dags för självgoda "liberaler" att inse att motståndet i Irak inte är ett getingbo av terrorism, utan ett folkligt och legitimt motstånd mot en blodig ockupation. "Liberaler" brukar annars tala i högljudda ordalag om "frihet", men varför motsätter de sig i så fall irakiernas kamp för frihet?
.


Andra bloggar om: irak, terrorism, motståndsrörelse, usa, al qaida, al-qaida, bombhögern, statistik, ockupation, frihet