tisdag, mars 21, 2006

SVT om antalet döda i Irak

Rapport hade igår ett inslag om våldet i Irak. I stor stil skriver SVT i sitt reportage hur många civila irakier som har dött sedan invasionen: "Totalt 33,679". Ingenstans nämner de att siffran som nämns är ett minimum, deras källa Iraq Body Count anger även ett maximum på 37,823, vilket SVT underlåter att nämna.

Vad som dock är mest allvarligt är att SVT okritiskt rapporterar siffrorna från Iraq Body Count, trots att det visat sig att sidan använder sig av en högst tveksam metodologi för att få fram siffrorna för antal döda i Irak. De är dock inte ensamma, utan det har blivit praxis för media att okritiskt återge siffrorna från Iraq Body Count.

Metoden som Iraq Body Count använder sig av är problematisk, av flera uppenbara skäl. För att dödsfall överhuvudtaget ska registreras i databasen krävs att det rapporterats i minst två nyhetskällor, och de har själva medgivit att de mest använder sig av "västerländska" nyhetskällor ("the most prevalent are the major newswires and US and UK newspapers.") Företrädare för organisationen har själva pekat ut att deras siffror troligtvis underskattar antalet döda, och en artikel i ZMag pekar ut något som borde vara uppenbart:

"[T]here is simply no reason to believe that even a large fraction of Iraqi civilian combat-related deaths are ever reported in the Western media, much less, have the two independent reports necessary to be recorded in the IBC database. Do these few agencies really have enough Iraqi reporters on retainer to cover the country? Are these reporters really able comprehensively to cover deaths in insurgent-held parts of Iraq? How likely is it that two reporters from distinct media outlets are going to be present at a given site where deaths occur? How many of the thousands of US bombings have been investigated by any reporter, Western or Iraqi? Simply to state these questions is to emphasize the fragmentary nature of the reporting that occurs and thus the limitations of the IBC database."

Något som komplicerar saken ytterligare är att många journalister lever "inbäddade" (någon som minns historikern Peter Englunds koloniala härjningar i DN?) och är beroende av skydd från de amerikanska styrkorna, men att de inte reflekterar över de uppenbara problemen med siffrorna från Iraq Body Count. Från MediaLens:

I love the fact that journalists just don't see the inherent problems with reporting the IBC figures. The journalists imbedded in Iraq spend most of the time in the Green Zone or visiting, with the military, the sites of the latest insurgent outrage. They then file reports of those deaths in their respective papers.

The journalists then recognise that they are missing a lot of the 'action' and so use the IBC figure, presenting it as a grand total of Iraqi deaths. They seem to be able to ignore that this figure is gathered from the reports they have filed - so of course it doesn't capture the vast amount of deaths they miss.

När blev siffrorna från Iraq Body Count en objektiv sanning som rapporteras okritiskt? Varför uppger SVT den lägsta möjliga siffran för antalet döda, utan att upplysa om databasens brister eller andra undersökningar, till exempel den som publicerades i Lancet som menade att runt 100.000 irakier har dött till följd av invasionen?
.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

8 Comments:

Blogger rgr said...

Jag håller med om att media är dåliga på att rapportera om antalet döda i Irak. Specifikt kan jag hålla med att det är missvisande lägga för stor vikt på lägsta siffran av IBC och inte samtidigt rapportera om den övre.

För det första ska man ha klart för sig att många ledande medlemmar i IBC varit engagerade i antikrigsfrågor och vänsterorganisationer. Det är sålunda inte en opartisk organisation i detta avseende och har i sina publikationer rätt mycket propaganda som spelar på känslor enbart. Vad det har för konsekvenser för deras sammanställning kan man endast spekulera om.

IBC förlitar sig på mestadels vänsterländsk media ja, men de förlitar sig i sin tur på andra källor såklart. Byråer som Reuters och andra får naturligtvis uppgifter från myndigheter i Irak men också från bårhus och annat som de får värdera. Men rimlighetsbedömningen är säkert svår i sammanhanget och medierna är till viss mottagliga för missledande information både från de som har intresse att överdriva och förminska antalet dödsoffer. Förutom västerländska medier så är t.ex medier som Al Jezeera lämpliga enligt IBC. En sak som jag tycker du missade är möjligheten för underskattning pga av rapportering i media är endast av dödsoffer och de som blir skadade och sedan avlider kanske inte finns inbakade i dessa siffror.

Det finns andra källor för information ja. Lancetstudien som byggde på 988 intervjuade hushåll kom fram till ökad total dödlighet 1-1.5 år före och efter invasionen av storleksordningen 98000 men med ett gigantiskt konfidensintervall: (8000-194000). Så om du är kritisk mot SVTs rapportering måste du rimligtvis också vara skeptisk till en sådan osäkerhet i uppskattningen av antalet döda, både civila och ickecivila, från våldsdåd och andra orsaker.

FNs mycket större studie som omfattade 2000 kluster och 22000 hushåll kom fram till att det fanns 24000 (18000-29000) krigsrelaterade dödsoffer. Studiedesignen var annorlunda i denna studie och frågorna annorlunda jämfört med Lancet men pga av större antal kluster och större antal intervjuade mindre osäkerhet uppskattningarna.

Jag rekommenderar också Newsweeks genomgång.

3:38 em  
Blogger olydig said...

FN's studie är bra även den, men som du säger så har den ett helt annat upplägg, och dessutom rör den en kortare tidsperiod.

De olika studierna motsäger inte direkt varandra, utan snarare så stärker de varandras slutsatser, bara man har klart för sig att de ser till olika saker och tidsperioder.

Läs mer här

4:28 em  
Blogger Mr Brown said...

Jag håller med om att media ofta rapporterar siffrorna på ett väldigt ytligt sätt, utan att hänvisa till metoder eller organisationen bakom. Jag såg inte Rapportinslaget men jag har tidigare skrivit om SvDs behandling av IBC:s siffror. IBC förtjänar mer uppmärksamhet som organisation och metod än deras siffror och jag tycker dessutom inte att organisationen är betjänt av att deras siffror betecknas som sanning. Men man kanske inte kan klandra media, det finns trots allt inte så många källor

Jag tror i alla fall att IBCs metod bryter ny mark och det är värt att notera att metoden kommer från den amerikanske professorn Marc Herold som utvecklade den under afghanistankriget.

Det är inte längre möjligt att säga att "we don't do body counts" och hoppas på att ingen skall försöka räkna.

12:16 fm  
Blogger Jonas N said...

Även här omnämns antalet döda i Irak av Olydig med selektivt minne tycks det.

:-)

Om inte vet kan man iaf hoppas, och när man vet mer än man hoppades få veta får man väl hoppas att andra inte vet. eller har glömt. Vem vet, man kanske glömmer själv också. Så man kan återgå till att hoppas!

8:51 em  
Blogger olydig said...

Jonas N: Ditt minne tycks det inte stå så särskilt bra till med. Vi har diskuterat FN-studien tidigare, och som jag skrev här ovanför så talar FN's studie och Lancets studie inte emot varandra, då de har olika upplägg, undersöker olika saker och olika tidsperioder. Men jag antar att du bekvämt nog "glömde" det. Det är ett trolls signum.

9:31 em  
Blogger Jonas N said...

Se bemötande på samma fråga i strängen från 27 mars.

Och dröm sött om hur du vill ha det ... precis som du vill ha det!

:-)

10:43 em  
Blogger olydig said...

Se mitt bemötande i anslutning till kommentaren.

Dröm sött i din törnrosasömn.

10:52 em  
Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

4:08 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home