Vänstern och demokrati
Jag har med stor förundran följt mediebevakningen av vänsterpartiet det senaste året, inte minst genom Esbatis sida som har haft gott om intressanta inlägg. Framförallt så har diskursen kring "förnyarna" varit intressant, inte minst i samband med partikongressen som hölls förra veckan.
Medierna målar upp en bild av ständig kris inom vänsterpartiet, där oenighet betecknas som katastrofalt. Å andra sidan kanske man skulle kunna säga att det finns en demokratisk process inom Vänsterpartiet, där det finns utrymme för diskussion och skilda åsikter, och där kongressen inte endast är en välregisserad fasad där man badar i badtunnor för att visa "enighet".
Sedan finns det naturligtvis gränser för avvikande åsikter, förr eller senare får man köpa de förslag som antagits i demokratisk ordning. Skulle jag gå med i moderaterna och genom massmedia kräva att partiet begär utträde ur EU, avskaffar kapitalismen och antar Mao's lilla röda som partiprogram, så skulle det nog inte dröja särskilt länge innan de bad mig att lämna partiet de också.
Vänsterpartiets riksdagsman Kalle Larsson skriver om en debattartikel i Göteborgsposten där Birger Schlaug oväntat ger sitt stöd till vänsterpartiet:
En annan höjdare från kongressen är valet av Ohly som partiordförande, ett märkligt val där han var den enda kandidaten efter att Lönnroth drog tillbaka sin kandidatur ett par timmar innan omröstning då det var fullkomligt uppenbart att han skulle åka på storstryk. För om en kandidat vinner mot en annan med röstsiffrorna 90-10 så kan vi väl enas om att det är med en förkrossande majoritet, även om incumbency har sina fördelar? Alltså drar man tillbaka kandidaturen så att det bara finns en kandidat kvar, men väljer att ändå inte lägga sin röst på honom, och då får man resultatet "var tionde ombud stödjer inte Ohly när han är enda kandidaten", en propagandaframgång för "förnyarna". Jag hade ärligt talat varit mer orolig om Ohly hade fått 100 procent av alla röster.
Ett politiskt parti är trots allt ett paket av åsikter, och om man beter sig som en sur unge i sandlådan när man inte får igenom alla sina förslag, utan springer till pressen för att gråta ut, då får man nog bestämma sig till slut för om man ska ställa upp på partiets hållning som bestämts demokratiskt, eller om man ska lämna partiet för att starta ett eget.
Medierna målar upp en bild av ständig kris inom vänsterpartiet, där oenighet betecknas som katastrofalt. Å andra sidan kanske man skulle kunna säga att det finns en demokratisk process inom Vänsterpartiet, där det finns utrymme för diskussion och skilda åsikter, och där kongressen inte endast är en välregisserad fasad där man badar i badtunnor för att visa "enighet".
Sedan finns det naturligtvis gränser för avvikande åsikter, förr eller senare får man köpa de förslag som antagits i demokratisk ordning. Skulle jag gå med i moderaterna och genom massmedia kräva att partiet begär utträde ur EU, avskaffar kapitalismen och antar Mao's lilla röda som partiprogram, så skulle det nog inte dröja särskilt länge innan de bad mig att lämna partiet de också.
Vänsterpartiets riksdagsman Kalle Larsson skriver om en debattartikel i Göteborgsposten där Birger Schlaug oväntat ger sitt stöd till vänsterpartiet:
Att minoriteter skall styra partierna, vilket kritikerna i vänsterpartiet och övrig politisk nobless i vårt land tycks mena, brukade tidigare uppfattas som odemokratiskt. Skulle minoriteten i vänstern få sin vilja igenom vore det nästan lika absurt som om EU-motståndarna i moderaterna fått sin vilja igenom.
En annan höjdare från kongressen är valet av Ohly som partiordförande, ett märkligt val där han var den enda kandidaten efter att Lönnroth drog tillbaka sin kandidatur ett par timmar innan omröstning då det var fullkomligt uppenbart att han skulle åka på storstryk. För om en kandidat vinner mot en annan med röstsiffrorna 90-10 så kan vi väl enas om att det är med en förkrossande majoritet, även om incumbency har sina fördelar? Alltså drar man tillbaka kandidaturen så att det bara finns en kandidat kvar, men väljer att ändå inte lägga sin röst på honom, och då får man resultatet "var tionde ombud stödjer inte Ohly när han är enda kandidaten", en propagandaframgång för "förnyarna". Jag hade ärligt talat varit mer orolig om Ohly hade fått 100 procent av alla röster.
Ett politiskt parti är trots allt ett paket av åsikter, och om man beter sig som en sur unge i sandlådan när man inte får igenom alla sina förslag, utan springer till pressen för att gråta ut, då får man nog bestämma sig till slut för om man ska ställa upp på partiets hållning som bestämts demokratiskt, eller om man ska lämna partiet för att starta ett eget.
Andra bloggar om: vänsterpartiet, demokrati, vägval vänster, lars ohly, johan lönnroth
posted by olydig at 21:30
6 Comments:
Jag förstår inte riktigt poängen här.
Ingen har väl förnekat att majoritetsfalangen bakom Ohly/Larsson har starkt stöd bland kongressdelegaterna och sålunda också bland partiets medlemmar.
Ingen har väl heller påstått att det i sig skulle vara odemokratisk process att de nu vrider partiets strategier tillbaka till 70-talets dito. Jag minns från den tiden exempelvis när en (i ansiktet) högröd Lars Werner i TV:s partiledarutfrågningar förtvivalat fick slingra sig ur partiets programs mest "offsida" formuleringar med ett "Jag håller inte med om just den formuleringen". Och faktiskt, fick förhållandevis lite intern kritik för att han inte ställde sig upp fäör de via kongerssen demokratiskt beslutade formuleringarna i partiprogrammet.
Partiet är nu på god väg ner till 70-talets kamrat-4% nivåer. Samtidigt som man når höga nivåer i kommunvalen på de ställen där förnyarna bedriver en pragmatisk politik.
Frågan är kanske, vad ska man med ett aldrig så bra program för revolutionen till när man inte kan få med sig några människor den.
Det var en välskriven analys av läget, man får hoppas att befolkningen ser igenom massmedias, förutbestämda uppfattning som säger att 10 procent är är förtryckta. Ingen mjnoritet kan väl få bestämma över nittio procent! Är det Demokratiskt.
Visst ska vi lyssna till åsikter hos minoriteten, men intern demokratiskt ska de inte få vara styrande då medlemmarna har makten över PS- på kongressen.
Inte ovanifrånperspektivet som många vvv:are tror.
Kolla gärna in min analys på min egen blogg
www.oxelokamrat.blogspot.com.
Bra analys!
att vänstern bara får högt röststöd i de kommuner där "förnyarna" bedriver "pragmatisk politik" är ju inte sant. ta bara kommuner som Pajala, Gällivare, Arjeplog och Överkalix. Två kommuner där (v) har en dryg fjärdedel av rösterna i kommunalvalet eller mer och i de övriga minst 15%. De är ju knappast områden där de s.k. förnyarna förväntas "bedriva pragmatisk politik"...
Lågt jämfört med Fagersta där vänsterpartiet har egen majoritet, men bara kan få drygt 10 procent att rösta på dom i riksdagsvalen.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home