37 barn

37 barn lyckades den israeliska "försvars"-makten utrota i ett trollslag. 37 barn som enligt israelisk militär och den israeliska justitieministern är legitima mål, då alla i södra Libanon är att betrakta som terrorister.

Den 12 juli bombade Israel det palestinska UD. Byggnaden stod tom, men i flygangreppet lyckades lyckades man med bedriften att döda en familj på nio personer, varav sju barn. Företrädare för den proisraeliska lobbyn försvarade angreppet med att det skulle ha varit riktat mot ett legitimt mål, samt att anfallet i sig inte riktades mot civila utan mot "kombattanter" som "gömde sig" bland civila; med andra ord, om civila strök med i anfallet så fick de skylla sig själva.

För att sätta det i perspektiv så mördades 19 barn i libertarianen Timothy McVeighs attack mot en federal byggnad i Oklahoma 1995.

Vem här är villig att kalla de döda barnen för "collateral damage", (vilket för övrigt var de exakta orden som McVeigh själv använde sig av)? Vem här tycker att de döda barnen får skylla sig själva, eftersom de regeringsanställda fegisarna gömde sig bakom civila, då den federala byggnaden, som enligt somliga utgjorde ett legitimt mål, huserade ett daghem på bottenvåningen?

I attacken mot det legitima målet Pentagon den 11 september 2001, så dog fem barn i åldrarna 3-11 år, som befann sig ombord på Flight 77. Vem här är villig att avskriva de döda barnen som "collateral damage"?

Om vi är villiga att friskriva en parts handlingar, så måste vi även vara villiga att göra det i andra fall.

Frågan är om det någonsin finns civila mål i israelkramarnas ögon? Uttalanden som gjorts, för att inte tala om handlingar som utförts de senaste dagarna pekar på att så inte är fallet.
.

The Real Axis of Evil

Democracy strikes again

"Den enda demokratin i regionen" har slagit till igen, den här gången genom att bomba ett trevåningshus där ett hundratal civila hade tagit sin tillflykt. Resultatet? Minst 35 döda, varav 21 barn.

Israel fortsätter med andra ord i gamla hjulspår. 1996 dödade man mer än 100 civila i ett angrepp mot libanesiska flyktingar som tog skydd i ett FN-läger.

Föraktet för icke-israeliskt liv är välbekant sedan tidigare. I israelkramarnas världsbild är alla, inklusive barn, terrorister som obönhörligen skall mejas av den israeliska "försvars"-makten. Den israeliska justitieministern har sagt att alla som befinner sig i södra Libanon är terrorister med koppling till Hizbollah. Byar ska jämnas med marken, och de libaneser som är korkade nog att stanna kvar är för israelerna, och deras västeuropeiska nyttiga idioter, legitima mål, dvs. terrorister som alltså ska dödas i "demokratins" namn. Företrädare för den israeliska "försvars"-makten säger rakt ut att det inte finns några civila mål, allt och alla är att betrakta som terrorister.

Som Ali Esbati skriver:

Så talar en bottenlöst rasistisk våldsmakt.

Satans mördare!


Reuters: Israel air strike kills 35 civilians in Lebanon
Esbati: Att mörda orden för att fortsätta mörda människor
Esbati: "Alla i södra Libanon är terrorister"
Gharbzadegi: Död åt Israel, leve Hizbollah
.

Sanningens ord

Krossa kapitalismen, jag menar nekrofilismen!
Restaurang Los Sombreros, Gävle

(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén).
Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?


Genom Tjuvlyssnat
.

Talande bild

Genom Yabosid

Medielogik - ett exempel

Aktuellt rapporterade ikväll om Israels krig mot Libanon. Inslaget inleds med bilder på israeliska kanoner och en speakerröst meddelar:

Israel laddar upp vid gränsen, men man säger att det inte är fråga om en invasion utan små riktade räder mot Hizbollahgerillan.

Inslaget går raskt över till Haifa där två personer dödades idag:

Men också Israel drabbas, och också här är det civila som lider mest. Hizbollahs Katjusjaraketer är inga precisionsvapen, idag dödades två och skadades många i staden Haifa i två vågor av raketer.

Här ser vi alltså medielogiken i rörelse igen. Nyheterna talar om för oss att Israel sysslar med små riktade räder mot Hizbollahgerillan samtidigt som Hizbollah skjuter vilt omkring sig; ty Hizbollahs Katjusjaraketer är inga precisionsvapen. Israel framstår återigen som den passiva parten som visar återhållsamhet, medan Hizbollah är den aktiva och aggressiva parten.

I ett senare inslag visas en bild av ett sönderbombat hus i Libanon:

Inne i själva Tyr ser vi en direktträff på ett bostadshus, ett höghus. Det är svårt att tro att det här var ett militärt mål.

För ett ögonblick snuddar reportern (möjligtvis ovetandes) vid den kanske viktigaste frågan: Om Israel nu visar hänsyn till civila genom återhållsamma små riktade angrepp mot Hizbollahgerillan, hur kommer det sig då att den överväldigande majoriteten av de som dödats i Libanon är civila?

Israelapologeter förklarar den väldiga dominansen av civila offer med att Hizbollah "gömmer sig bland civila" samt att Hizbollah har ibland har en "vapengömma i källaren på ett bostadshus".

Men om vi slutar tänka som bombglada "liberaler" för en stund, och istället resonerar som människor: Är det rimligt att civila, och framförallt barn, drabbas i den här omfattningen?

Michael Schwartz, som är amerikansk professor i sociologi, skrev i vintras en krönika om de amerikanska bombanfallen i Irak, som liksom Israels anfall mot Libanon krävde mest civila offer. Även den gången ursäktade bombhögern de civila offren med att det var deras eget fel, eftersom de gömde "kombattanter".

Imagine, for example, a team of criminals in that city fleeing into a nearby apartment building after gunning down a policeman. It would be almost unthinkable for the police to simply call in airships to demolish the structure, killing any people - helpless hostages, neighbors, or even friends of the perpetrators - who were with or near them.

In fact, the rules of engagement for the police, even in such a situation of extreme provocation, call for them to "hold their fire" - if necessary allowing the perpetrators to escape -- if there is a risk of injuring civilians. And this is a reasonable rule... because we value the lives of innocent American citizens over our determination to capture a criminal, even a cop killer. But in Iraqi cities, our values and priorities are quite differently arranged.

Det är en intressant tankeexperiment; skulle det vara acceptabelt om polisen demolerade ett hyreshus fullt av civila och barn, om en mördare tog sin tillflykt till det huset?

För att ta ett närliggande exempel: Några som förvarar vapnen i hemmet är svenska hemvärnsmän. Skulle det vara acceptabelt om en anfallande militärmakt demolerade ett helt hus fullt av civila svenskar för att komma åt hemvärnsmannen? Hur många svenska barn skulle bombhögern vara villiga att offra? Om vissa handlingar är oacceptabla då de drabbar oss, varför skulle de då vara acceptabla när vi utför dem?

Bombhögerns försvar av Israels mord på civila och barn är sprunget ur ett rasistiskt och orientalistisk perspektiv där den arabiske vilden skall sättas på plats (Missa inte Esbati och Tora Breitholtz) . Absolut nödvändigt för ett försvar av Israels handlingar är en syn på araber som icke-människor, och det är precis så som araben brukar framställas i media; som en ansiktslös, upprörd och beväpnad folkmassa.

Kontentan är att arabiska liv trots allt inte är lika mycket värda som "västerländska", dit israeler räknas. Stryker några civila med i processen så är det möjligtvis beklagligt, men vi gör det trots allt för deras eget bästa. Som Sven Lindqvist skriver i "Nu dog du - Bombernas århundrade":

Krigsrätten har i alla tider svarat på två frågor. När får man föra krig? Vad får man göra i krig?

Krigsrätten har i alla tider gett två helt olika svar på dessa frågor, beroende på vem motståndaren är. Krigets lagar skyddar jämbördiga motståndare av samma ras, klass och kultur. Krigets lagar lämnar de främmande och annorlunda utan skydd.

När får man föra krig mot vildar och barbarer? Svar: alltid. Vad får man göra i krig mot vildar och barbarer? Svar: allt.

Hur många av sina egna barn är bombhögern villiga att offra?
.

Medielogik

Medielogiken är välkänd sedan tidigare; Israel är den passiva parten och dess fiender aktiva och fientliga; andra agerar medan Israel reagerar.

Situationen är inte unik för svensk media. En rapport från Glasgow University Media Group berättar om hur medierapporteringen är vriden i Israels favör. Mätningar som utfördes under 2001 visade att nyhetsförmedlarna utmålade Israel som den passiva parten, att de endast reagerar på palestiniernas handlingar:

On the news, Israeli actions tended to be explained and contextualised - they were often shown as merely "responding" to what had been done to them by Palestinians (in the 2001 samples they were six times as likely to be presented as "retaliating" or in some way responding than were the Palestinians). This apparently influenced many viewers to blame Palestinians for the conflict..

Även språket som används för att beskriva de båda parternas handlingar skiljer sig åt. Våldsdåd som begås av palestinier förklaras med ord med uppenbara känslomässiga konnotationer, medan våldsdåd som begås av israeler bortförklaras:

There were also differences in the language used by journalists for Israelis and Palestinians - words such as ‘atrocity’, ‘brutal murder’, ‘mass murder’, ‘savage cold blooded killing’, ‘lynching’ and ‘slaughter’ were used about Israeli deaths but not Palestinian. The word ‘terrorist’ was used to describe Palestinians by journalists but when an Israeli group was reported as trying to bomb a Palestinian school, they were referred to as ‘extremists’ or ‘vigilantes’.

Sedan rapporten skrevs har inte mycket förändrats:




Bad News From Israel (Department of Sociology, Anthropology and Applied Social Sciences, University of Glasgow)
.