Ljuger moderaternas partisekreterare?

Tidningen Resumé avslöjar idag en hemlig mediefond med tillgångar på mellan 80-100 miljoner kronor, med stark anknytning till moderaterna.

Stiftelsen Fria Media är en väl dold maktfaktor som stödjer publicistisk verksamhet med hjärtat nära moderaterna. Dessutom ger man bidrag direkt till moderaterna. [...]

Att man stödjer moderaterna synliggörs både av styrelsens sammansättning där flera tunga moderater har poster samt av paragraf 9 i stadgarna: "Om stiftelsen upplöses skall kvarvarande medel tillfalla moderata samlingspartiet i Jönköpings län. För att användas för samma ändamål som stiftelsen sökt fullfölja". [...]

Resumé har sökt Svenotto Littorin för en kommentar men han hänvisar frågor om stiftelsen till Per Schlingmann. Littorin säger att han inte sitter kvar i stiftelsens styrelse. Moderaternas partisekretare Per Schlingmann bekräftar att man tar emot bidrag från Fria Media. 2006 uppgick det 820 050 kronor. Per Schlingmann har i övrigt ingen möjlighet att svara på några fler frågor.

Jag reagerar främst på vad stiftelsens "överhuvud" Jarl Mared säger i en intervju då han tillfrågas om stiftelsens bidrag till moderaterna:

Ställer ni krav på partierna?
– Ja. Det ska vara till särskilda projekt och redovisas för oss.

Som till exempel?
– Bland annat när tokigheterna kring sändningstillstånden för kommersiell radio uppmärksammades. Man får ju bara sända åtta minuter reklam per klocktimme. Lagstiftningen är inte modern.

Vad har de gjort?
– Det finns inget allmänintresse vad de har gjort med pengarna. Men bland annat har de gått till kursverksamhet för politiker.

Hans uttalande är uppseendeväckande om man ställer det i relation till vad moderaternas partisekreterare Per Schlingmann sade tidigare i en intervju med TV4, som handlade om att hemliga bidragsgivare hade skänkt över 30 miljoner till moderaterna förra året:

Hur ska väljarna veta att de som skänker stora pengar till er inte har intresse av att ni ska driva deras frågor?
- Vår policy är att man inte kan villkora sitt stöd.

Men det är ju omöjligt att kontrollera när ni inte säger vilka som skänker pengar?
- Det är också så att man som väljare har rätt till sin valhemlighet.

Här har vi alltså två olika versioner. Ljög moderaternas partisekreterare i sin förra intervju? Bidragsgivaren säger uttryckligen att man ställer krav på partierna då man ger dem pengar, vilket är rätt logiskt: man ger väl knappast bort stora summor utan att förvänta sig någonting i gengäld. Men moderaterna säger å andra sidan att bidragsgivarna inte kan villkora sina bidrag, och påstår löjeväckande nog att "man kan inte påverka politiska beslut genom att ge pengar".

Det är dags för öppen redovisning för moderaterna. Vad har de att dölja?


Andra bloggar om: moderaterna, alliansen, korruption, regeringen, bidrag, politik, ekonomi, resume, per schlingmann

Moderaterna till salu

TV4 har granskat moderaternas årsredovisning och har hittat att "hemliga bidragsgivare skänkte 30 176 000 kronor till moderaterna i fjol – nära tre gånger så mycket som den förra valrörelsen". Moderaterna har själva beskrivit bidragen som väldigt viktiga, dels sett över en längre period då medlemsavgifterna har minskat samtidigt som de privata bidragen har ökat kraftigt sedan 2000, men också sett i relation till partiets framgångar i det senaste valet:

Utan de pengarna förra året så hade vår valrörelse blivit mycket mer begränsad, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Vi hade inte haft råd att annonsera och vi hade inte kunnat driva en valrörelse med samma kraft.

Den viktigaste bidragsgivaren är det hemliga Sällskapet Tornet, som TV4 har skrivit om tidigare i maj. Som tack för sitt finansiella stöd till partiet bjuds företrädare för sällskapet - vars medlemslista alltså är hemlig - in till möten med ledande företrädare för moderaterna, bland annat partiledaren Fredrik Reinfeldt och partiledningen.

TV4 intervjuar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann som försöker schlingra sig ur frågorna med följande ordväxling:

Hur ska väljarna veta att de som skänker stora pengar till er inte har intresse av att ni ska driva deras frågor?
- Vår policy är att man inte kan villkora sitt stöd.
Men det är ju omöjligt att kontrollera när ni inte säger vilka som skänker pengar?
- Det är också så att man som väljare har rätt till sin valhemlighet.

Okej, så vi ska alltså köpa att ett sällskap med hemliga medlemmar frivilligt skänker bort 30 miljoner utan att förvänta sig något i gengäld? Schlingmann säger (något skrattretande): i Aftonbladet:

Man kan inte påverka politiska beslut genom att ge pengar

Men vad bra! Då kan vi ju slippa den där ständiga borgerliga litanian om hur LO sponsrar socialdemokraterna! Pengar kan ju inte påverka politiken ändå. Eller? Nädå, givetvis så drar Schlingmann fram det gamla borgerliga esset ur rockärmen i samma intervju:

All kritik om att väljarna borde få veta varifrån pengarna kommer viftar han bort.
– Socialdemokraterna får ju omfattande stöd från fackföreningsrörelsen, säger han.

Schlingmann missar ju en hyggligt viktig grej: till skillnad från moderaterna och dess hemliga brödraskap (det låter ju onekligen spännande) redovisar både LO och socialdemokraterna öppet hur mycket LO bidrar med varje år, 6 miljoner kronor per år, vilket motsvarar ungefär en femma per medlem. Socialdemokraterna skriver på sin hemsida:

Sedan gammalt finns det stark kritik från de borgerliga mot LO:s stöd till socialdemokraterna. Detta stöd redovisas öppet och uppgår för närvarande till ca 6 kronor per medlem och år. Hur stort stöd som Svenskt näringsliv ger till de olika borgerliga partierna redovisas dock inte. Vi vet dock att flera hundra miljoner kronor har använts och fortfarande används av svenskt näringsliv för att åstadkomma ett regeringsskifte. Exempel på detta är

• Svenskt Näringsliv (med branschorganisationer) finansierar Institutet mot mutor, Ratio och Handelns Utredningsinstitut.
• Svenskt Näringsliv stödde Timbro med 320 miljoner 2003. Pengar som fortfarande arbetar.
• Näringslivets fond finansierade fram till sin upplösning 2003 ”Den Nya Välfärden”.

Sedan finns det också, sedan personvalet infördes, finansiering av enskilda ledamöters kampanjer för att bli valda. Även där har vi socialdemokrater största möjliga öppenhet som regel. De flesta nominerande organisationer (socialdemokratiska arbetarekommuner och partidistrikt) har regler som gör att bidrag till enskilda måste redovisas till den berörda organisationen. I en del fall är det inte ens möjligt att ta mot enskilda bidrag.

Frågan är vad moderaterna har att dölja eftersom de inte kör med öppna kort. Det brukar ju annars så populärt heta att den som har rent mjöl i påsen har ingenting att frukta.


SVD, SVD Brännpunkt, DN, Dina Pengar,

Andra bloggar om: moderaterna, politik, ekonomi, per schlingmann, tv4, media, regeringen, alliansen

Finansministerns beslutsångest

Dagens Nyheter 28 mars 2007

Privata Affärer 29 mars 2007

Tack Ali för bilden

Andra bloggar om: anders borg, moderaterna, ekonomi, finansministern, förmögenhetsskatten, alliansen, regeringen, politik, humor, privata affärer, dn, dagens nyheter

Softball

Det finns ett amerikanskt uttryck för den typ av ytliga frågor som ställs av lismande journalister som är rädda för att stöta sig med makthavare, softball questions. Uttrycket växte i popularitet efter upptakten till Irakkriget, där medierna lydigt följde Bushadministrationen och inte ville eller vågade ställa de tuffa frågorna, vilket vore naturligt i en demokrati.

Fenomenet har spridit sig vidare till Sverige, och ett lysande exempel på den nya inställsamma journalistiken är Cecilia Hagens intervju i Expressen med Carl Bildt. Förutom att Hagen tycks vara på gränsen till inkompetent (Sovjet, någon?) så är hennes intervju med vår utrikesminister/oljebaron ett mästerstycke i Damernas Värld journalistik.

Bildts engagemang i Lundin Petroleum och dess inblandning i folkmordet i Sudan avhandlas på två frågor, och följdfrågor lyser med sin frånvaro; man sväljer med hull och hår Bildts egen version. Detsamma gäller Bildts engagemang i Vostok Nafta med efterföljande debacle om hans optioners vara eller icke vara, där Bildt skulle ha "glidit på sanningen" (borgerlig medias nyspråk för att en alliansminister har ljugit) om förutsättningarna för hans ersättning. Om detta ifrågasätts ingenting i artikeln.

Efter de ack så djupdykande frågorna från Hagen viker hon av på ett nytt spår i intervjun med orden: Det var skönt att höra. Nu till väsentligheterna.

Vilka frågor är då väsentliga för Hagen? Då frågor om att vår utrikesminister har ljugit om sin ersättning, hans eventuella jäv vad gäller utrikes relationer med Ryssland angående dragningen av Östersjökabeln, samt hans engagemang i Lundin Petroleum, som av människorättsorganistionerna Christian Aid och Human Rights Watch klandrats för dess inblandning i Sudan, uppenbarligen inte är "väsentliga" för Hagen så är det intressant att få veta vilka frågor som tycks vara det. Här är ett axplock:

Carl Bildt, du är småbarnsförälder. Hur har du det med det så kallade livspusslet?

Fredrik Reinfeldt har frikostigt delat med sig av receptet på sin korvgryta. Nu har du din chans. Vad brukar du servera familjen?

Fast har ni någonsin något vardagsliv hemma hos dig? Lyckas du upprätthålla någon sorts papparoll?

Granskande journalistik, indeed...

Hagens avrundning, efter att hon listat Bildts sex favoritförfattare, säger det mesta om hur journalistkåren idag sitter i makthavarnas knä:

Den halvtimme jag fått mig tilldelad att samspråka under kristallkronan i det magnifika tjänsterummet i Arvfurstens palats blev till en timme. Utrikesministern var oavbrutet charmerande. Sådant kan göra vilken journalist som helst nervös.

Nej, Hagen. Sådant skall definitivt inte göra vilken journalist som helst nervös. Det är vi läsare som skall kännas väldigt nervösa för hur en journalist vid en av Sveriges största tidningar kan visa exempel på en sådan undfallenhet.



Andra bloggar om: alliansen, carl bildt, cecilia hagen, expressen, journalistik, lundin oil, lundin petroleum, media, moderaterna, mänskliga rättigheter, politik, ryssland, sudan, vostok nafta