Expressen och våldtäkt

Mediekritik har skrivit om ett våldtäktsfall där Expressen var noga med att poängtera att gärningsmannen "talar svenska utan brytning", som om det skulle vara en nyhet att även "svenskar" våldtar. Det var länge sedan artikeln skrevs, men mönstret är aktuellt än idag.

Den person på Expressen som gått i främsta ledet är kolumnisten Ulf Nilson, som har problemet med invandrarna som ett ständigt återkommande tema i sina krönikor (se här, här och här). Nilsons medicin är att "riskindivider och riskgrupper framför allt bland män identifieras, isoleras och bearbetas", och med tanke på att Nilson tidigare pekat ut "unga, muslimska män" som gärningsmän så råder det ingen större tvekan vad han är ute efter; det som i USA kallas för "racial profiling" (se även ACLU), att punktmarkera "riskindivider och riskgrupper", i Nilsons fall "unga muslimska män".

Expressens Nilson har dock ett trumfkort som många främlingsfientliga högerextremister brukar slita fram ur rockärmen då framförallt muslimer är skottgluggen, nämligen att det inte kan kallas för "rasism" eftersom man kritiserar en "kulturell" tillhörighet och inte ett etniskt eller biologiskt ursprung.

Jag har dock ställt mig själv frågan tidigare: Är det en för snäv syn på begreppet "rasism"? Går det att expandera utan att det förlorar sitt innehåll? Etienne Balibar skriver i "Ras, Nation, Klass" att det har alltid existerat en rasism som inte haft det pseudobiologiska rasbegreppet som sin viktigaste drivkraft, och vars prototyp är antisemitismen:

En rasism vars dominerande tema inte är det biologiska arvet utan de kulturella skillnadernas orubbliga karaktär, en som vid första anblicken inte postulerar att vissa grupper eller folk är överlägsna andra utan 'bara' talar om det skadliga i att avskaffa gränser och om oförenligheten mellan olika livssätt och tradidtioner: det som man med rätta kan kalla en differentialistisk rasism.

Det är därför intressant att följa Expressens rapportering om våldtäktsmannen i Umeå, som i medierna kallas för "Hagamannen". Mannen som ska ha erkänt våldtäkterna avviker fullständigt från den schablon av våldtäktsmän som medierna (inte enbart Expressen) målat upp för oss tidigare.

Han är ingen "ung, muslimsk man"; han är heller ingen förortsungdom, (ett ord som används som eufemism då man inte vill eller kan skriva ut ordet invandrare). Han är en "vanlig kille", som av sina vänner beskrivs som "världens snällaste". Inte nog med det, han är "så mycket Svensson som man kan bli" och bodde med sin familj i en "villaidyll" utanför Umeå.

De förklaringsverktyg som annars används fungerar inte längre. Ulf Nilson, som ständigt återkommer till "våldtäktsproblemet" (där invandrarungdomar påstås vara gärningsmän) har varit märkbart tyst om fallet med Hagamannen; faktum är att han inte skrivit en rad om serievåldtäktsmannen i Umeå sedan han greps.

Den misstänkte Hagamannen blir något avvikande, något som måste förklaras eftersom det inte stämmer överens med de fördomar som omger våldtäktsmän. När "invandrare" begår brott så förklaras det just med deras "kulturella" tillhörighet och det faktum att de är just invandrare (företrädelsevis från förorten). Med Hagamannen så är hans kultur och bostadssituation inte längre intressant, han är ju precis som vi.

Detta är oacceptabelt, och således måste det alltså vara något fel hos honom, något avvikande. Just det faktum att han är så "vanlig" har gjort att han inte misstänktes tidigare. Han beskrivs som ett "mysterium" och en "dubbelnatur", och igår levererade Expressen förklaringen att en "hjärnskada kan ha fått Hagamannen att våldta".

Dessa förklaringar behövs aldrig då invandrarungdomar påstås ha begått brott, för då vet vi ju att deras brott är ett resultat av deras "kultur"...
.