Har precis sett en fantastisk dokumentärfilm som heter "
The Yes Men". Den handlar om två aktivister som bland annat gjort sig kända genom rucka på könsrollerna genom att byta ut röstchipen i dockor - Barbie låter som GI Joe ("Dead men tell no lies!") och vice versa. Dessa dockor smögs sedan tillbaka till leksaksaffärernas hyllor där de köptes av intet ont anande föräldrar och gavs till förvånade barn.
De gjorde en ironisk webbsida om GATT (
www.gatt.org), som på ytan var identisk med organisationens egen hemsida, men sprängfylld av satir. Bland annat så kallas Irakkriget för historiens största subvention.
En bieffekt är att de blivit inbjudna till en mängd konferenser för att hålla föredrag, i tro om att de företräder WTO, GATT's efterföljare.
I ett
föredrag för textilbranschens föreeträdare, där de diskuterar slavarbetets för- och nackdelar, så demonstrerar de en ny marknadslösning för hur den moderna chefen ska kunna kontrollera sina arbetare, som i dagens globala ekonomi kan befinna sig på andra sidan jordklotet.
Lösningen är givetvis "Employee Visualization Appendage", en åtsmitande gulddräkt med tillhörande monitorförsedd gigantisk fallos, där chefen kan övervaka arbetarna i sina sweatshops, och dessutom vid behov dela ut elchocker via implantat som opererats in under huden på arbetarna.
Vad som är mest skrämmande är att ingen reagerar. I åskådarnas ögon finns förtjusning, inte förskräckelse, över att kunna kontrollera sina arbetare på det mest inhumana vis.
Hyr den. Köp den. Ladda ned den. Den här filmen måste ses. Den levererar en svidande kritik mot WTO och den rika världens exploatering av fattiga.
Andra bloggar om:
dokumentär,
film,
kapitalism,
yes men