Strålande timing för Bush & Co

Det har varit skakigt för Bushadministrationen den senaste tiden. Bushs popularitet har sjunkit som Vasaskeppet det senaste året: i mars förra året var siffran 45 procent, och i maj i år hade siffran sjunkit till hela 31 procent. I november ifrågasatte en majoritet - 58 procent - av de tillfrågade presidentens "ärlighet" och integritet. Den sjunkande populariteten är ingen engångsföreteelse, utan en tydlig trend.

Dessutom har administrationen råkat ut för allvarliga bakslag i sitt nykoloniala korståg i Irak. Direkt efter att massakern i Haditha uppdagades, där det visade sig att amerikanska soldater med berått mod mördade minst 15 oskyldiga och obeväpnade irakiska civila (en händelse som dessutom mörkades av den militära ledningen), så briserade ytterligare en skandalgranat i ansiktet på Bushadministrationen, denna gång i form av massakern i Ishaqi, där det avslöjades att fem barn, i åldrarna sex månader till fem år, avrättats med ett skott i huvudet av amerikansk militär. (Läs även Staffan Landin)

Situationen är naturligtvis väldigt skakig för republikanerna inför valet i november, och partimedlemmar har börjat oroa sig för sina möjligheter att bli valda.

Men i all misär så kommer nyheten att Abu Musab al-Zarqawi har dödats i ett amerikanskt flyganfall! Visserligen strök även ett 1 1/2 år gammalt barn med i attacken, men lite svinn får man väl räkna med i korståget för "demokrati"...

Det är ett väl beprövat trollkarlsknepp att vifta lite med den ena handen, så inte publiken lägger märke till vad som sker med den andra, och det är något vi har sett prov på ett flertal gånger från Bushadministrationens håll. Vanligtvis brukar ett terrorhot dyka upp så fort som administrationen sitter i en rävsax hemma eller utomlands, vilket leder till att medierapporteringen skiftar fokus och istället koncentrerar sig på dessa mystiska hot. Yabosid har skrivit utmärkt om Bushadministrationens lyckliga timing då det hettar till vid ett flertal tillfällen.

Tillslaget presenteras givetvis som en stort slag mot terrorismen i Irak, och ses som en ljusning och kanske till och med en nystart. Det är vid sådana här tillfällen som man talar tyst, eller inte alls, om att "utländska krigare", i form av al-Qaida, endast står för fem procent av våldet i Irak, enligt Michael D. Maples vittnesmål inför den amerikanska kongressen, vilket jag skrivit om tidigare.

Precis som Mr. Brown skriver så är frågan bara vem som ersätter Zarqawi som hotet nummer ett, nu när han har gått bort. Ty Zarqawi är i sig en ersättare för bin Laden, som var hotet nummer ett då Afghanistan var i skottgluggen. Då siktet istället ställdes in på Irak, så dög det inte längre med bin Laden som hotet nummer ett, utan från ingenstans dök Abu Musab al-Zarqawi upp som en gubben lådan, fullständigt okänd av ledande terrorexperter. Frågan är vem som ska axla hans mantel nu när Iran är ett bullseye på världskartan. Jobbansökan finns hos Ali Esbati.

Som sagt. Strålande timing...
.