Skvallerbytta bing bång

Alliansens skvallerkärring, Folkpartiets politiska sekreterare Johan Ingerö, har stängt igen sin blogg efter uppståndelsen om de rykten han hjälpte sprida om statssekreterare Lars Danielsson. Som Expressen skriver så "läxades de båda folkpartisterna Johan Ingerö och Johanna Nylander upp av partiföreträdare under gårdagen".

Stängde Ingerö ned sin sida efter påtryckningar från folkpartiet? I en intervju till DN säger Ingerö att han "tröttnade på uppmärksamheten helt enkelt". Sanningshalten i uttalandet låter jag var och en avgöra för sig själv...

I en intervju med Expressen så lämnar Ingerö dock lite mer svävande svar:

Varför har du stängt ner din blogg?

- Jag blev trött på uppmärksamheten.

Är det inte just uppmärksamhet man vill ha om man bloggar?

- Nej, men...

Har du blivit uppmanad av någon att stänga ner bloggen?

- Nej, jag har inte blivit uppmanad. Men du, jag har inte tid att svara på fler frågor. Du får mejla mig i stället...

Leijonborg har ingen lust att be om ursäkt, och till DN säger han att han inte kan hålla koll på och ta ställning till vad hans partimedlemmar skriver och tycker. Men som Expressens Lars Lindström skriver:

Leijonborg kallar bloggarna för ungdomar och får det att låta som om det är några tolvåringar som tjattrar på fritids. Johan Ingerö är 27 och politisk sekreterare inom folkpartiet. Det är ingen duvunge direkt.

Jag fattar inte. Visst är det pinsamt för Leijonborg, som var så hård mot mejlkampanjen från s-kansliet, men tror han att att det pinsamma bara försvinner om han vägrar ta ansvar för sina partimedarbetare?

Borgarna gör naturligtvis sitt bästa för att bortförklara dyngspridandet med att ryktet redan fanns ute och att socialdemokraterna skulle ägna sig åt en "avledningsmanöver".

Borgerlighetens numera pragmatiska inställning till skvaller och rykten är hjärtskärande. Jag drar mig till minnes vad som utspelades för ett par månader sedan, då en socialdemokratisk tjänsteman åkte dit för att under falsk identitet ha - just det - spridit rykten om Fredrik Reinfeldt.

Då visades ingen nåd. Moderaternas partisekreterare menade att mailen visar på ett mönster, och borgerlighetens "politiske analytiker" Henrik Brors backade genast upp Littorins uttalande med att avslöjandet pekar på något sjukt i partikulturen:

Det framstår som om folkpartiet inte litar på sin förmåga att besegra regeringen med sakargument och därför tar till smutskastning. Och att det nu trissats upp så hårt att ledande partiföreträdare blivit fartblinda och glömt de grundläggande reglerna i demokratiskt politiskt arbete.

Citatet från Henrik Brors är givetvis något förändrat. Byt ut folkpartiet mot socialdemokraterna och regeringen mot de borgerliga. Skulle Brors kunna tänka sig att använda sitt ändrade uttalande för att beskriva folkpartiets ryktesspridning?

Från DN's huvudledare var det ord och inga visor:

Men måste de det och är det ett skäl att ursäkta vilka tillmälen och försök till karaktärsmord som helst? Nej. Därför är den skarpa reaktionen på den socialdemokratiska mejlkampanjen välkommen. Moderaternas misstankar om att det ingalunda är en ensam person som agerat är befogade.

Idag visar de borgerliga tidningarna en mer pragmatisk inställning till spridande av lösa rykten, och det hela tonas ned så gott det går.

Det intressanta är att vi idag kan se ett tydligt "mönster"; det är inte "en ensam person som agerat", utan två folkpartistiska politiker som oberoende av varandra spridit lösa rykten. Pekar det på något sjukt i den folkpartistiska partikulturen? Att ryktet redan existerade och att de folkpartistiska bloggarna tog tag i saken eftersom ingen annan vågar skriva om det är ett fantastiskt svagt försvar.

För att nämna Reinfeldt så har jag hört rykten om honom, som vida slår en svart städhjälp, av folk i hans närhet, men jag skriver inte om det på grund av att de är just rykten.

Givetvis väntar vi oss återigen upprörda rop från borgerlighetens representanter, som Mikael Bergman, gruppledare för Kristdemokraterna i Enköping och Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet, för att nämna några exempel.


Läs även:
Ingemars blogg: Dyngspridare, lösa rykten och skitprat
Utsikt från höjden: Bloggare säger det som partierna inte vågar säga
Helis hörna: Omoral bör alltid klandras - inte min men alla andras.

.