söndag, september 11, 2005

11 september

De flesta medierna uppmanar idag tittarna/läsarna att minnas vad som hände 11 september. Anna Lindh och de omkomna i attacken mot New York hedras i medier, som givetvis har drabbats av en kollektiv, selektiv minnesförlust.

För vem idag uppmärksammar att 11 september även är årsdagen för statskuppen i Chile? 90,000 personer "försvann" som ett direkt resultat av USA's politik i Latinamerika, ungefär 30 gånger fler än de som dog i attacken mot New York.

Guardian har en fantastisk krönika om detta:

Neither the United States nor anybody has the right to steal our memory. No one has the right to steal our day, for September the 11 1973 is marked in our hearts with tears.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

8 Comments:

Blogger Tomas Jonsson said...

Jag har kommenterat Chilekuppen!

9:36 em  
Blogger Mia Sand said...

Håller med till fullo. Det är dessutom högintressant att USA:s "erkännande" (som om ingen visste...) angående sin delaktighet i kuppen inte uppmärksammats mer.

9:22 fm  
Blogger Johan Andersson said...

Det var ungefär lika många som dog pga. Pinochets regim (under 12 år eller nåt) som i 9/11-attacken. Alltså är 9/11 som enskild händelse betydligt värre. Att USAs politik i `the backyard´ inte alltid har varit den allra bästa är möjligen sant. Det är dock inget skäl till att inte sända en tanke till de som förlorade sina nära och kära i WTC. Man kan välja sina dagar med viss medkänsla.

9:22 em  
Blogger olydig said...

"Att USAs politik i `the backyard´ inte alltid har varit den allra bästa är möjligen sant."

Det kan vara årets understatement...

"Alltså är 9/11 som enskild händelse betydligt värre."

Jag håller inte med dig på den punkten. Bara för att fler människor dog under ett kortare tidsintervall behöver inte betyda att det är mer hemskt. Man skulle kunna argumentera för att det är värre att leva i en blodtörstig diktatur i mer än ett decennium.

Poängen är: Vilka minnen uppmärksammas? Varför nämns inte ett ord om de som förlorade sina nära och kära under Pinochetdiktatruen, eller de otal diktaturer som demokratins fanbärare gladeligen stödde? Var finns medkänslan för dem?

Officiella minnen och kollektiv glömska är intressant...

9:57 em  
Blogger Johan Andersson said...

Ok, naturligtvis bör även de miljoner som har dött i olika diktaturer världen över uppmärksammas. Jag tycker också att demokratierna bör hjälpa de människor som råkar bo i dessa stater. Idag är det ju bara USA och Storbritannien som tar det ansvaret. Men bara för att Pinochet råkade gripa makten den 11/9 1973 så tycker inte jag att det borde sas. ogiltigförklara smärtan hos de som förlorat någon i WTC.
För övrigt så anser du väl i konsekvensens namn att man även bör uppmärksamma andra kriminella (och blodtörstigare) diktaturers maktövertaganden?
Här är en liten lista, jag får hoppas att medkänslan även inkluderar dem:
Kuba
Nordkorea
Kina
Sovjet
Östeuropa
Uganda
Zimbabwe
Vietnam
Kambodja
Laos
Afghanistan
Hela Arabvärlden
Iran
Burma
osv.

Det värsta med listan är att en del länder fortfarande har dessa jävla diktatorer vid makten.
Listan KAN göras längre, men jag tror att du förstår min poäng.

8:23 fm  
Blogger olydig said...

Intressant att du tar exempelvis Kina, Afhganistan, Iran, Burma, "Hela Arabvärlden" mm. För vad är det som förenar diktaturerna? Jo, att de är eller har varit stödda av USA och/eller Storbritannien och även andra "västländer". Så vilket "ansvar" tar de länderna?

Pinochet "råkade" inte ta makten i Chile 1973, han gjorde det med amerikanskt stöd i ett nyliberalt försök att ändra kontinenten. Och det handlar inte bara om Pinochet, USA stödde diktaturerna i Latinamerika i ett program med namnet "Condor". Du känner väl till det här, hopas jag?

Och vilket "ansvar" har USA tagit för sin roll i det här? Absolut inget ansvar som helst. Efter att USA blev dömda för terrorism av Internationella Domstolen tog de heller inget som helst ansvar.

En hel del av de där jävla diktatorerna sitter kvar vid makten på grund av att de fortfarande får stöd av bland annat USA, som vill utge sig för att vara demokratins fanbärare. Du vet väl om att en del diktaturer ingick i den "koalition" som skulle införa "demokrati" Irak? Hur går det ihop?

Att USA och Strobritannien skulle ta något som helst ansvar för de människor som lever i diktaturer är skitsnack. De handlar trots allt i egenintresse. om de hade brytt sig omde som bor i diktaturer, så hade väl knappast lagt sin produktion i den största diktaturen av dem alla, Kina?

8:42 fm  
Blogger Fredrik Lindholm said...

Pinochet var inte nyliberal, då det tog en himla tid innan han började peta i röran som katastrofen Allende ställt till med. Läs hellre: Göteborgshumor. Ha-ha.

7:00 em  
Blogger olydig said...

Pinochet var en fascist som utförde nyliberala projekt i Chile, uppbackad av utländska intressen.

Du kanske har hört talas om "los Chicagos Boys", nyliberala ekonomer inspirerade av Milton Friedman? De genomförde i Chile radikala nyliberala åtgärder som nedskärningar och avlägsnande av sociala utgifter, avregleringar, privatiseringar mm.

Chile var ett experiment. Bretton Woods institutioner använde sig av dessa metoder i andra fattiga Latinamerikanska länder, utan framgång.

En anledning till att det lyckades i Chile var att Allende hade gjort grovjobbet. Han fråntog storjordbrukarna dess tradtitionella makt, vilket inte har skett i övriga länder.

Du känner väl till allt det här? Eller är du bara indoktrinerad av Ayn Rand? Att Pinochets Chile inte var ett nyliberalt experiment är bara nys.

7:34 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home