Situationen för Iraks barn

I maj släppte UNICEF en rapport som meddelade att en tredjedel av barnen i Irak är undernärda och underviktiga. Enligt rapporten så lider 25 procent av barnen mellan sex månader och fem år av antingen kronisk eller akut undernäring. IRIN skrev i en pressrelease att förhållanden i Irak har blivit sämre sedan invasionen 2003:

A 2004 Living Conditions Survey indicated a decrease in mortality rates among children under five years old since 1999. However, the results of a September 2005 Food Security and Vulnerability Analysis – commissioned by Iraq’s Central Organisation for Statistics and Information Technology, the World Food Programme and UNICEF – showed worsening conditions since the April 2003 US-led invasion of the country.

Reuters skrev den 15 maj i år att totalt fyra miljoner irakier, eller ungefär 15 procent av befolkningen, är i akut behov av humanitärt stöd, inklusive mat. Siffran har stigit med 11 procent sedan den förra undersökningen som gjordes 2003.

Antalet akut undernärda barn har enligt UNICEF mer än dubblerat; från 4 procent 2002, det sista året som Saddam Hussein hade makten, till 9 procent 2005.

Den ökande undernäringen bland Iraks barn är en trend som pågått sedan invasionen 2003. 21 november 2004 skrev Washington Post att den akuta undernäringen bland barn nästan hade dubblerats sedan invasionen:

After the rate of acute malnutrition among children younger than 5 steadily declined to 4 percent two years ago, it shot up to 7.7 percent this year, according to a study conducted by Iraq's Health Ministry in cooperation with Norway's Institute for Applied International Studies and the U.N. Development Program. The new figure translates to roughly 400,000 Iraqi children suffering from "wasting," a condition characterized by chronic diarrhea and dangerous deficiencies of protein.

Enligt Washington Post så var undernäringen i Irak 2004 i nivå med Burundi, ett land i centrala Afrika som slitits sönder av krig i mer än ett årtionde; undernäringen i Irak var till och med värre än i Uganda och Haiti.

Men undernäring är inte det enda som har drabbat Iraks barn. De slängs även i fängelse av den amerikanska ockupationsmakten. Sunday Herald skrev i augusti 2004 att ockupationsmakten "håller mer än 100 barn i fängelser, däribland Abu Ghraib. Vittnen hävdar att fångarna - några av dem så unga som 10 år - våldtas och torteras":

It was early last October that Kasim Mehaddi Hilas says he witnessed the rape of a boy prisoner aged about 15 in the notorious Abu Ghraib prison in Iraq. "The kid was hurting very bad and they covered all the doors with sheets," he said in a statement given to investigators probing prisoner abuse in Abu Ghraib. "Then, when I heard the screaming I climbed the door … and I saw [the soldier’s name is deleted] who was wearing a military uniform." Hilas, who was himself threatened with being sexually assaulted in Abu Graib, then describes in horrific detail how the soldier raped "the little kid".

Det är så här "liberalernas" befrielse och demokratisering ser ut.


Tidigare inlägg:

Sanktionerna - Mat
Återuppbyggnad, i helvete heller...
Strålande tider i Irak!
Trolleri i Irak
.

Paradise Now + Checkpoint

Nu har jag äntligen sett den fantastiska palestinska filmen Paradise Now, som skildrar hur två unga palestinska män blir enrollerade som självmordsbombare med ett uppdrag att utföra inne i Israel. På vägen till målet tappar de bort varandra och blir tvungna att besluta sig för om de ska fortsätta med sitt uppdrag eller inte; ska de spränga bomben?

Filmen, som inte levererar några självklara svar men tydligt tar ställning mot ockupationen, skildrar på ett utmärkt sätt den desperation som det palestinska folket är tvungna att leva med under den blodiga israeliska ockupationen. Vad är det som kan få en människa att ta steget och bli självmordsbombare?

En del av svaret kan finnas i den utmärkta israeliska dokumentären Checkpoint, som utan att rygga tillbaka visar det förtryck och den dagliga förnedringen som palestinierna är tvungna att utstå. Det palestinska folket är fullkomligt utlämnade till de israeliska soldaterna som bemannar gränsövergångarna. Människor förhindras gå till sina arbeten, förvägras besöka sjukhus, och vid ett flertal tillfällen har gravida kvinnor på väg till förlossning skjutits av gränsvakter.

Som Aftonbladet skriver så föddes mellan åren 2000 och 2003 56 palestinska barn medan mödrarna väntade vid israeliska vägspärrar. Nästan hälften av dessa barn dog, därtill 19 väntande gravida kvinnor. Paraplyorganisationen Remember These Children, där bland andra Jews for Peace in Palestine and Israel ingår, för statistik över hur många barn som på var sida har fått sätta livet till i konflikten. Sedan år 2000 har mer än sex gånger så många palestinska som israeliska barn dött.

Ladda ned Paradise Now
Köp Paradise Now

Köp Checkpoint

Bojkotta Israel!

.

Mer politisk analys

Batongalliansens "framtidskonvent" är igång, och Expressens skjutjärnsreportrar är givetvis på plats för att återigen dela med sig av sina sedvanligt djupgående politiska analyser:

• SvT:s Mats Knutson står i kaffebaren. Och ser oförskämt pigg och vaken ut trots att Riksdagsjournalisterna hade sin vårmiddag på Trattoria Romana i Gamla Stan igår.

• I lobbyn sågs nyss KDU-ordföranden Ella Bohlin, som försökte koppla upp sig via en trasslande mobil. Hon kände inte till det trådlösa nätverket på Rival. Bohlin har dagens snyggaste örhängen.

• Krälade på golvet i baren gjorde KU-ledamoten Tobias Krantz (fp). Han försökte hålla reda på sonen Isak, tio månader. Isak verkade måttligt förtjust av barminglet. Han är för övrigt väldigt lik sin mamma Anna Grönlund Krantz, folkpartiets gruppledare i riksdagen. Fast MIN mamma hävdar att hon ser Isak i mig när hon ser KU-förhören i tv, hävdade Tobias.

Och min personliga favorit:

• Drinkbiljetter utkvitteras i receptionen. Det ska nog mycket till om det ska bli en partystämning som lyfter här.

Det känns tryggt att vi har den granskande tredje statsmakten som oförtrutet jobbar med att analysera de politiska valkampanjerna.


Missa inte Jinge
.

Skvallerbytta bing bång

Alliansens skvallerkärring, Folkpartiets politiska sekreterare Johan Ingerö, har stängt igen sin blogg efter uppståndelsen om de rykten han hjälpte sprida om statssekreterare Lars Danielsson. Som Expressen skriver så "läxades de båda folkpartisterna Johan Ingerö och Johanna Nylander upp av partiföreträdare under gårdagen".

Stängde Ingerö ned sin sida efter påtryckningar från folkpartiet? I en intervju till DN säger Ingerö att han "tröttnade på uppmärksamheten helt enkelt". Sanningshalten i uttalandet låter jag var och en avgöra för sig själv...

I en intervju med Expressen så lämnar Ingerö dock lite mer svävande svar:

Varför har du stängt ner din blogg?

- Jag blev trött på uppmärksamheten.

Är det inte just uppmärksamhet man vill ha om man bloggar?

- Nej, men...

Har du blivit uppmanad av någon att stänga ner bloggen?

- Nej, jag har inte blivit uppmanad. Men du, jag har inte tid att svara på fler frågor. Du får mejla mig i stället...

Leijonborg har ingen lust att be om ursäkt, och till DN säger han att han inte kan hålla koll på och ta ställning till vad hans partimedlemmar skriver och tycker. Men som Expressens Lars Lindström skriver:

Leijonborg kallar bloggarna för ungdomar och får det att låta som om det är några tolvåringar som tjattrar på fritids. Johan Ingerö är 27 och politisk sekreterare inom folkpartiet. Det är ingen duvunge direkt.

Jag fattar inte. Visst är det pinsamt för Leijonborg, som var så hård mot mejlkampanjen från s-kansliet, men tror han att att det pinsamma bara försvinner om han vägrar ta ansvar för sina partimedarbetare?

Borgarna gör naturligtvis sitt bästa för att bortförklara dyngspridandet med att ryktet redan fanns ute och att socialdemokraterna skulle ägna sig åt en "avledningsmanöver".

Borgerlighetens numera pragmatiska inställning till skvaller och rykten är hjärtskärande. Jag drar mig till minnes vad som utspelades för ett par månader sedan, då en socialdemokratisk tjänsteman åkte dit för att under falsk identitet ha - just det - spridit rykten om Fredrik Reinfeldt.

Då visades ingen nåd. Moderaternas partisekreterare menade att mailen visar på ett mönster, och borgerlighetens "politiske analytiker" Henrik Brors backade genast upp Littorins uttalande med att avslöjandet pekar på något sjukt i partikulturen:

Det framstår som om folkpartiet inte litar på sin förmåga att besegra regeringen med sakargument och därför tar till smutskastning. Och att det nu trissats upp så hårt att ledande partiföreträdare blivit fartblinda och glömt de grundläggande reglerna i demokratiskt politiskt arbete.

Citatet från Henrik Brors är givetvis något förändrat. Byt ut folkpartiet mot socialdemokraterna och regeringen mot de borgerliga. Skulle Brors kunna tänka sig att använda sitt ändrade uttalande för att beskriva folkpartiets ryktesspridning?

Från DN's huvudledare var det ord och inga visor:

Men måste de det och är det ett skäl att ursäkta vilka tillmälen och försök till karaktärsmord som helst? Nej. Därför är den skarpa reaktionen på den socialdemokratiska mejlkampanjen välkommen. Moderaternas misstankar om att det ingalunda är en ensam person som agerat är befogade.

Idag visar de borgerliga tidningarna en mer pragmatisk inställning till spridande av lösa rykten, och det hela tonas ned så gott det går.

Det intressanta är att vi idag kan se ett tydligt "mönster"; det är inte "en ensam person som agerat", utan två folkpartistiska politiker som oberoende av varandra spridit lösa rykten. Pekar det på något sjukt i den folkpartistiska partikulturen? Att ryktet redan existerade och att de folkpartistiska bloggarna tog tag i saken eftersom ingen annan vågar skriva om det är ett fantastiskt svagt försvar.

För att nämna Reinfeldt så har jag hört rykten om honom, som vida slår en svart städhjälp, av folk i hans närhet, men jag skriver inte om det på grund av att de är just rykten.

Givetvis väntar vi oss återigen upprörda rop från borgerlighetens representanter, som Mikael Bergman, gruppledare för Kristdemokraterna i Enköping och Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet, för att nämna några exempel.


Läs även:
Ingemars blogg: Dyngspridare, lösa rykten och skitprat
Utsikt från höjden: Bloggare säger det som partierna inte vågar säga
Helis hörna: Omoral bör alltid klandras - inte min men alla andras.

.

Opolitiska programledare?

Karin Hübinette efterträdde för ett tag sedan Lars Adaktusson som programledare för SVT's Agenda, och axlar även manteln som moderator för de politiska debatterna inför valet. Bland annat så ledde hon förra veckan debatten mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.

Men uppenbarligen så har hon inte berättat för SVT's ledning att hennes syster är Hillevi Engström, riksdagsledamot för moderaterna, vilket skulle kunna uppfattas som jäv. Inte heller socialdemokraterna har informerats om programledarens koppling till moderaterna.

Från branschtidningen Resumé (se även ett videoinslag):

Kan det uppfattas som ett problem?

- Ja, om man håller det hemligt, säger Karin Hübinette.

Men Jan Axelsson, chef för nyheter och samhälle och högst ansvarig för Agenda, kände inte till det.

- Nej, det var en nyhet för mig det måste jag förhöra mig mer om med henne.

SVT försöker desperat framstå som opolitiskt inför valrörelsen, vilket är tydligt i program som Folkvald, där "politiker konfronteras med sina egna beslut - ute i verkligheten". SVT har valt programledare för det politiska programmet som framställs som opolitiska; Elin Ek (mer känd som programledare för barnprogrammen om "Grynet") och David Batra (stå-upp komiker mm.).

Det kan dock uppfattas som problematiskt att den opolitiske programledaren David Batra lär vara anställd av pr-firman Klar Kommunikation, som ägs av den moderata riksdagskandidaten Anna Kinberg Batra (David Batras fru), vilket gör att man kan ifrågasätta hans neutralitet. Kan det uppfattas som jäv?

Det kanske bara är en storm i ett vattenglas, men jag kan bara föreställa mig vilken uppståndelse det skulle bli om en programledare för ett politiskt program inför valrörelsen hade en liknande koppling till socialdemokraterna...

Å andra sidan är jag av den bestämda uppfattningen att det inte existerar något som "opolitiska" programledare (eller opolitiska människor för den delen) överhuvudtaget. Jag ser hellre att man är tydlig med ens ståndpunkter, än försöker framstå som "neutral". Politik är ingenting att vara rädd för.



.

Apartheid - Israeli Style

DN skriver idag att Israels högsta domstol har beslutat sig för att förlänga den rasistiska apartheidlagen som förbjuder palestinier från Västbanken och Gaza att bo med sina familjer i Israel.

Lagen om förbud mot familjeåterförening mellan israeliska araber och palestinier från de ockuperade områdena infördes 2003 för att skydda Israel mot inflyttning av palestinier, eftersom de ansågs innebära en säkerhetsrisk.

Att använda sig av språk som "säkerhetsrisk" och därmed anspela på terrorism är ingen slump, utan det är ett bergsäkert sätt att få den europeiska och amerikanska högerns stöd, då de har för vana att reagera med reptilhjärnan då "terrorism" är i fokus.

Att lagen skulle handla om Israels "säkerhet" är givetvis nonsens; lagen handlar om att palestinierna utgör ett demografiskt hot mot staten Israel. Invandrar tillräckligt många palestinier så kommer judarna förr eller senare att hamna i minoritet. Det är inte en alltför galen gissning att Israel skulle få svårt att genomföra en rasistisk apartheidpolitik med palestinier i skottgluggen, om palestinier samtidigt utgör en majoritet i Israel. Alltså ska de stängas ute, så att judarna kan fortsätta vara i majoritet.

Att detta är det verkliga skälet blir tydligt då man läser uttalandet från Israels immigrationsminister, Zeev Boim:

Vi måste upprätthålla statens demokratiska karaktär, men även den judiska karaktären.

Staten Israel som grundades med hjälp av etnisk rensning fortsätter i sina upptrampade hjulspår, nu genom att förbjuda palestinier att bosätta sig i landet. Det något ironiska är att sionister och antisemiter gör gemensam sak genom att hävda att judarna är en särskild ras som behöver ett eget territorium - ett ghetto.


Isolera apartheidstaten Israel! - DN Debatt, 30 juni 2004
Israel måste riva muren och häva ockupationen - DN Debatt, 17 april 2004
Apartheid i Gaza måste få ett slut - Aftonbladet, 28 november 2005
En apartheidstat håller på att skapas - Aftonbladet, 19 mars 2004

.

Citat om befrielsen av Irak

"We have come here not as conquerors but as liberators to free you from generations of tyranny."

Nej, citatet kommer inte från Bushadministrationen. Citatet formulerades 1917 av en brittisk militär, Sir Stanley Maude, inför invasionen av Irak, dåvarande Mesopotamien, i samband med första världskriget.

Historien upprepar sig.
.

Expressen en pålitlig sidekick

Det borgerliga blocket har en trogen sidekick i skvallerblaskan Expressen. Idag raljerar kolumnisten Anders Jonsson över LO's tvivelaktiga påstående att sänkta arbetsgivaravgifter skulle ge lägre lön, under parollen "Borgarna vill sänka din lön". Jonsson kallar LO för "propagandister" och menar att de flesta ekonomer är överens om att om arbetsgivaravgifterna sänks så ökar löneutrymmet och lönerna höjs.

Den disponibla inkomsten, vill säga. För vad ingår egentligen i arbetsgivaravgiften? Fördelningen ser enligt LO ut så här:

• Sjukförsäkring 8,8 procent
• Efterlevandepension 1,7 procent
• Din ålderspension 10,2 procent
• Föräldraförsäkring 2,2 procent
• Arbetsskadeförsäkring 1,4 procent
• Arbetsmarknad, exempelvis a-kassa 5,8 procent
• Allmän löneavgift 2,7 procent

Som jag har förstått det, så är det man är orolig för att det sociala skyddsnätet skall ryckas undan till förmån för högre disponibla inkomster. Tjäna mer idag, men du sitter ordentligt i skiten om något går snett och behöver exempelvis sjukförsäkring.

Sedan är det fullkomligt uppenbart att borgarna vill sänka din lön, men inte av den anledning som Jonsson skriver om i sin "propagandistiska" krönika.

Borgarnas metod för att sänka lönerna är att sänka ersättningsnivåerna och ändra systemet för arbetslöshets- och sjukförsäkring, samt att nedmontera anställningstryggheten. På så sätt blir folk mer oroliga för att förlora jobbet, vågar inte ställa lika höga krav på arbetsgivarna, vilket leder till sänkta löner och "ökad konkurrens" mellan anställda och arbetssökande, vilket är ett finare ord för att de blir tvungna att ta jobb till vilken skitlön som helst. På nationalekonomiskt fikonspråk heter det att reservationslönerna sänks.

Det är ingen galen konspirationsteori, det är grundläggande nationalekonomi; en "hård" vetenskap där världen ser ut som ett färgglatt diagram med diverse trevliga linjer och kurvor.


(Tack till Ali Esbati för tipset till bilden om reservationslöner)
.

Iran

I dagens Haaretz hotar Shimon Perez att ödelägga Iran. Givetvis väntar vi oss upprörda röster från allsköns högerbloggare.

För övrigt så verkar påståendena att Irans president Ahmadinejad ska ha uttalat sig om att han vill se staten Israel "utplånat från kartan" samt att Förintelsen skulle ha varit en "myt" inte längre lika självklara som medierna vill göra gällande.

Jag talar själv inte farsi, så jag kan inte uttala mig om vad Ahmadinejad menade, men det verkar finnas gott om utrymme för missförstånd, språklig förbistring eller rent av lite för stark fantasi från översättarnas sida (till exempel så utestängdes CNN från Iran då de idiotiskt nog översatte den iranska termen för "kärnkraft" till "kärnvapen"). Detta påtalade jag i kommentarfältet hos Bulten i Bo, och blev givetvis omedelbart stämplad som "extremist" som anser att "Israel inte har existensrätt" av en annan kommentator på Bultens sida. Sedvanlig "liberal" debatteknik, med andra ord.

Det går heller inte att utesluta att man medvetet översätter fel, som ett led i propagandakriget. Enligt Information Clearinghouse, som analyserar det iranska uttalandet och den efterföljande rapporteringen i media, så har bland andra den ökända organisationen MEMRI medvetet utelämnat stycken i sin översättning av Ahmadinejads tal, samtidigt som de tagit saker ur sitt sammanhang i ett uppenbart propagandasyfte.

Som sagt, jag talar inte farsi och kan inte med säkerhet säga vad Ahmadinejad menade, men artikeln från Information Clearinghouse har fått mig att tvivla än mer på översättningarna av hans uttalande.


Läs även:

Röda Raketer
Stefan Lindgren på Vänsterpartiets debattsida
Another Day in the Empire
.

Expressen och våldtäkt

Mediekritik har skrivit om ett våldtäktsfall där Expressen var noga med att poängtera att gärningsmannen "talar svenska utan brytning", som om det skulle vara en nyhet att även "svenskar" våldtar. Det var länge sedan artikeln skrevs, men mönstret är aktuellt än idag.

Den person på Expressen som gått i främsta ledet är kolumnisten Ulf Nilson, som har problemet med invandrarna som ett ständigt återkommande tema i sina krönikor (se här, här och här). Nilsons medicin är att "riskindivider och riskgrupper framför allt bland män identifieras, isoleras och bearbetas", och med tanke på att Nilson tidigare pekat ut "unga, muslimska män" som gärningsmän så råder det ingen större tvekan vad han är ute efter; det som i USA kallas för "racial profiling" (se även ACLU), att punktmarkera "riskindivider och riskgrupper", i Nilsons fall "unga muslimska män".

Expressens Nilson har dock ett trumfkort som många främlingsfientliga högerextremister brukar slita fram ur rockärmen då framförallt muslimer är skottgluggen, nämligen att det inte kan kallas för "rasism" eftersom man kritiserar en "kulturell" tillhörighet och inte ett etniskt eller biologiskt ursprung.

Jag har dock ställt mig själv frågan tidigare: Är det en för snäv syn på begreppet "rasism"? Går det att expandera utan att det förlorar sitt innehåll? Etienne Balibar skriver i "Ras, Nation, Klass" att det har alltid existerat en rasism som inte haft det pseudobiologiska rasbegreppet som sin viktigaste drivkraft, och vars prototyp är antisemitismen:

En rasism vars dominerande tema inte är det biologiska arvet utan de kulturella skillnadernas orubbliga karaktär, en som vid första anblicken inte postulerar att vissa grupper eller folk är överlägsna andra utan 'bara' talar om det skadliga i att avskaffa gränser och om oförenligheten mellan olika livssätt och tradidtioner: det som man med rätta kan kalla en differentialistisk rasism.

Det är därför intressant att följa Expressens rapportering om våldtäktsmannen i Umeå, som i medierna kallas för "Hagamannen". Mannen som ska ha erkänt våldtäkterna avviker fullständigt från den schablon av våldtäktsmän som medierna (inte enbart Expressen) målat upp för oss tidigare.

Han är ingen "ung, muslimsk man"; han är heller ingen förortsungdom, (ett ord som används som eufemism då man inte vill eller kan skriva ut ordet invandrare). Han är en "vanlig kille", som av sina vänner beskrivs som "världens snällaste". Inte nog med det, han är "så mycket Svensson som man kan bli" och bodde med sin familj i en "villaidyll" utanför Umeå.

De förklaringsverktyg som annars används fungerar inte längre. Ulf Nilson, som ständigt återkommer till "våldtäktsproblemet" (där invandrarungdomar påstås vara gärningsmän) har varit märkbart tyst om fallet med Hagamannen; faktum är att han inte skrivit en rad om serievåldtäktsmannen i Umeå sedan han greps.

Den misstänkte Hagamannen blir något avvikande, något som måste förklaras eftersom det inte stämmer överens med de fördomar som omger våldtäktsmän. När "invandrare" begår brott så förklaras det just med deras "kulturella" tillhörighet och det faktum att de är just invandrare (företrädelsevis från förorten). Med Hagamannen så är hans kultur och bostadssituation inte längre intressant, han är ju precis som vi.

Detta är oacceptabelt, och således måste det alltså vara något fel hos honom, något avvikande. Just det faktum att han är så "vanlig" har gjort att han inte misstänktes tidigare. Han beskrivs som ett "mysterium" och en "dubbelnatur", och igår levererade Expressen förklaringen att en "hjärnskada kan ha fått Hagamannen att våldta".

Dessa förklaringar behövs aldrig då invandrarungdomar påstås ha begått brott, för då vet vi ju att deras brott är ett resultat av deras "kultur"...
.

Recept för fred

National Geographic offentliggjorde i dagarna resultaten från sin stora undersökning, som handlar om amerikanska ungdomars (18-24 år) geografikunskaper.

Vissa av svaren är riktigt roliga. Bland annat så tror 29 procent att antalet invånare i USA är mellan 1 och 2 miljarder:




30 procent av de tillfrågade att världens mest befästa/beväpnade gräns är den mellan USA och Mexiko:




Resultaten ovan är kanske lite elak och rolig kuriosa, men det finns andra resultat i undersökningen som tyder på ett brinnande ointresse för omvärlden bland amerikanska ungdomar. En majoritet vet inte att Sudan ligger i Afrika (Sudan är för övrigt Afrikas största land); endast 14 procent tycker att språkkunskaper är viktiga (vilket kan bero på att 74 procent felaktigt tror att engelska är världens största förstapråk); 47 procent kan inte hitta Indien på en karta och ungefär lika många tror att majoriteten av indierna är muslimer.

Men om man ser till länder där USA har ett intresse? Blir resultaten annorlunda? Knappast. 75 procent kan inte peka ut Israel på en karta. Sex av tio amerikaner vet inte var Irak ligger, trots att de har invaderat landet två gånger; nio av tio kan inte hitta Afghanistan; och Iran, som nu befinner sig i skottgluggen, kan endast 70 procent lokalisera.


Undersökningsresultaten kan vara nyckeln till världsfred. Lösningen på hur vi kan undvika krig i fortsättningen är att USA endast får invadera länder de vet var de ligger. Och med tanke på att hälften av amerikanerna inte ens kan peka ut New York på en karta, så har vi äntligen ett fredligt USA att se fram emot; eller möjligtvis ett USA som lägger ned enorma summor på geografiundervisning...


Gör provet!

Läs även Lasses blogg

.